Elitidrottsskolan på bosön
Efter landslagslägret jag skrev om i inlägget nedan följde en intensiv vecka, där jag slog tillbaka rent konditionsmässigt under måndagen och sprang 5km på 23:55 och ändå kände att jag hade mer att ge. På kvällen blev det lagträning med mycket matchspel, förra onsdagen var det dubbla träningspass igen, precis som torsdagen och i fredags åkte vi tidigt upp mot Stockholm och Bosön för en helg med Elitidrottsskolan igen.
Det blev en givande helg med många bra föreläsningar, bl.a. om antidoping, värdegrunder och träningslära med fokus på koordination.
Mest intressant var dock Sonia Elvståls, ni vet, hon som var med i Mot alla odds, inspirationsföreläsning. Riktigt bra får jag säga. Hon var med om en motorcykelolycka, där hon fick amputera ena underbenet, men det är, enligt henne själv, det bästa som har hänt henne. Svårt att tro kanske, men dessförinnan hade hon blivit mamma strax innan studenten och aldrig haft tid att leva. Det var långa arbetsdagar, varefter vardagens "måsten" skulle hinnas med där hemma. En typiskt stressig vardag alltså, som den allt för ofta ser ut i dagens samhälle.
Efter olyckan fick hon upp ögonen för vad som faktiskt är viktigt här i livet. Hon metaforiserade det med en vas som man lägger stora stenar i. Stenarna symboliserar allt viktigt i livet, vänner, familj etc. Sedan häller man grus i vasen. Gruset rinner genom alla stora stenar och packar sig på botten. Därefter häller man finare sand i vasen, vilken rinner ienom allting och packar sig ännu mer än vad gruset gjorde. Sanden symboliserar alla småsaker i vardagen som tar ens tid och energi. tar man istället den aspekten först, alltså häller i sanden först, därefter gruset och sist stenarna, då får inte stenarna plats, för sanden, alla småsaker, tar all tid och all energi så att man inte hinner med det som är viktigt i livet. Hänger ni med?
ICA var också på plats under helgen, liksom en av deras kockar, som svängde ihop några enkla, men nyttiga, mellanmål som vi också fick smaka.
Idrottspsykologi med fokus på ACT (Acceptance commitment training) och livspusslet stod också på schemat.
ACT innebär i princip att lära sig acceptera negativa tankar och känslor, istället för att försöka tvinga bort dem och tänka positivt istället. Det handlar inte om att man ska vara negativ eller känna sig dålig, det handlar om att bara tillåta sig själv att ha de tankarna och känslorna, att acceptera att de finns där, men inte lägga någon vikt vid dem, utan gå in och göra det man ska göra oavsett vad som rör sig i huvudet.
Det finns en metafor för ovanstående, en bordtennismatch, där du står på ena sidan och de negativa tankarna/känslorna står på andra sidan. Slår de negativa tankarna/känslorna bollar mot dig som du hela tiden slår tillbaka, alltså att du försöker tränga undan det negativa, då kommer de fortsätta slå, för då är det ju roligt att spela. Om du istället bara står där, de negativa känslorna/tankarna slår boll efter boll, som alla går ut, då kommer de tröttna till slut, för då är det inte roligt längre. Det handlar alltså om att acceptera och notera att tankarna och känslorna finns där, men inte lägga någon vikt vid dem.
Låter kanske lätt, men det kräver en hel del medveten träning för att nå dit.
Livspusslet har vi pratat och diskuterat kring tidigare, men nu utveklade vi det lite mer och konkretiserade åtgärder för det man anser sig göra för lite av i vardagen.
Vi skrev ner, klockslag för klockslag, ungefär, generellt, hur en vanlig dag, träningsffri eller inte, ser ut. Därefter konkretiserade vi åtgärderna. I mitt fall handlar det främst om att jag sitter vid datorn och gör fritidsgrejer istället för skolarbete, men även att jag bör bli bättre på att planera min mat, både vad som ska ätas och inköp. Hur jag ska åtgärda detta punktades upp ganska bra, så nu är det bara att ta tag i det, finns inga ursäkter längre...
En väldigt givande och bra helg, som avslutades på Arlanda, där vi provade klädkollektionen till Rio nästa år.
Det blev en givande helg med många bra föreläsningar, bl.a. om antidoping, värdegrunder och träningslära med fokus på koordination.
Mest intressant var dock Sonia Elvståls, ni vet, hon som var med i Mot alla odds, inspirationsföreläsning. Riktigt bra får jag säga. Hon var med om en motorcykelolycka, där hon fick amputera ena underbenet, men det är, enligt henne själv, det bästa som har hänt henne. Svårt att tro kanske, men dessförinnan hade hon blivit mamma strax innan studenten och aldrig haft tid att leva. Det var långa arbetsdagar, varefter vardagens "måsten" skulle hinnas med där hemma. En typiskt stressig vardag alltså, som den allt för ofta ser ut i dagens samhälle.
Efter olyckan fick hon upp ögonen för vad som faktiskt är viktigt här i livet. Hon metaforiserade det med en vas som man lägger stora stenar i. Stenarna symboliserar allt viktigt i livet, vänner, familj etc. Sedan häller man grus i vasen. Gruset rinner genom alla stora stenar och packar sig på botten. Därefter häller man finare sand i vasen, vilken rinner ienom allting och packar sig ännu mer än vad gruset gjorde. Sanden symboliserar alla småsaker i vardagen som tar ens tid och energi. tar man istället den aspekten först, alltså häller i sanden först, därefter gruset och sist stenarna, då får inte stenarna plats, för sanden, alla småsaker, tar all tid och all energi så att man inte hinner med det som är viktigt i livet. Hänger ni med?
ICA var också på plats under helgen, liksom en av deras kockar, som svängde ihop några enkla, men nyttiga, mellanmål som vi också fick smaka.
Idrottspsykologi med fokus på ACT (Acceptance commitment training) och livspusslet stod också på schemat.
ACT innebär i princip att lära sig acceptera negativa tankar och känslor, istället för att försöka tvinga bort dem och tänka positivt istället. Det handlar inte om att man ska vara negativ eller känna sig dålig, det handlar om att bara tillåta sig själv att ha de tankarna och känslorna, att acceptera att de finns där, men inte lägga någon vikt vid dem, utan gå in och göra det man ska göra oavsett vad som rör sig i huvudet.
Det finns en metafor för ovanstående, en bordtennismatch, där du står på ena sidan och de negativa tankarna/känslorna står på andra sidan. Slår de negativa tankarna/känslorna bollar mot dig som du hela tiden slår tillbaka, alltså att du försöker tränga undan det negativa, då kommer de fortsätta slå, för då är det ju roligt att spela. Om du istället bara står där, de negativa känslorna/tankarna slår boll efter boll, som alla går ut, då kommer de tröttna till slut, för då är det inte roligt längre. Det handlar alltså om att acceptera och notera att tankarna och känslorna finns där, men inte lägga någon vikt vid dem.
Låter kanske lätt, men det kräver en hel del medveten träning för att nå dit.
Livspusslet har vi pratat och diskuterat kring tidigare, men nu utveklade vi det lite mer och konkretiserade åtgärder för det man anser sig göra för lite av i vardagen.
Vi skrev ner, klockslag för klockslag, ungefär, generellt, hur en vanlig dag, träningsffri eller inte, ser ut. Därefter konkretiserade vi åtgärderna. I mitt fall handlar det främst om att jag sitter vid datorn och gör fritidsgrejer istället för skolarbete, men även att jag bör bli bättre på att planera min mat, både vad som ska ätas och inköp. Hur jag ska åtgärda detta punktades upp ganska bra, så nu är det bara att ta tag i det, finns inga ursäkter längre...
En väldigt givande och bra helg, som avslutades på Arlanda, där vi provade klädkollektionen till Rio nästa år.
