goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Frustrationen lyser...

Publicerad 2015-12-04 12:36:00 i Träning,

Den senaste veckan har inte alls varit bra.

I måndags gick jag visserligen upp redan 06:00, för att åka till gymmet och springa 5km innan jag skulle vara i Norrköping 09:30.

Löpningen gick bra, tiden blev densamma som förra veckan, 23:55, men här kände jag, till skillnad från då, inte att jag hade några krafter kvar.

Skönt att vara klar på gymmet redan 08:45, so fahr, so good, men sedan började motgångarna.

På kvällen var det bara jag som kunde träna, ingen annan i laget kunde. Visst, sure, det är helt okej, för då kunde jag åka in och köra lite offensiv nötning. det är mest synd om de andra, som halkar efter i utvecklingen...

vad var det då som var negativt med det?
Jo, färdtjänsten var jättesen, + att det var samåkning, så jag var inte framme vid hallen förrän 19:55. Jag skulle åka därifrån 20:30 igen, men jag tänkte att jag iaf skulle hinna köra lite intensivt en stund, men när jag kom in i hallen och hade bytt om, då visade det sig att någon hade låst bollådan med det gamla låset, alltså kodlåset. Jag kom därmed inte in i bollådan och fick träna utan boll. Då rann det över och en tjockmatta fick sig en rejäl omgång.

Träningen blev till slut ganska bra, jag tränade stegisättning, vilket jag behöver träna på, och jag tyckte jag lyckades hitta tillbaka lite till rätt teknik och rytm igen, vilken jag har känt att jag har tappat efter att jag var borta i nästan två veckor.

Veckan fortsatte med en kommunikationsmiss mellan mig och Julian i onsdags, vilken påverkade träningen och igår hade han hög feber, + att ingen, utom albin, kunde träna på kvällen, och med tanke på helgens omgång av Sverigeserien bestände vi att vila istället.

Jag hade kunnat åka ut till hallen och köra själv igen, men jag hade ju inte kommit in i bollådan då heller och att köra ett till pass utan boll kändes inte aktuellt. Så det blev vila.

Ett klokt beslut kan tyckas, med tanke på helgen, men samtidigt behöver vi träningen, för närvaron efter Stockholm paragames för fem veckor sedan är inte bra. På fem veckor har vi tio ordinarie träningar. Jag har dessutom mina onsdagar, så för mig är det alltså femton möjliga träningstillfällen, för de andra är det tio. På de senaste fem veckorna har jag varit med på 8/15 träningar, Jennifer har 5/10, Albin 4/10 och Linda, som är coach, 2/10. Det är under all kritik och långt ifrån okej.

Det har varit mycket sjukdom och annat, jag själv var som sagt borta i nästan två veckor, men ändå har jag högst närvaro av alla. Klart man har ett liv utanför goalballen också, men ingår man i ett lag på ett eller annat sätt, då har man ändå ett visst ansvar jämt mot sina lagkamrater kan jag känna, i synnerhet när man är så få som vi är och då det märks enormt tydligt så fort någon är borta...

Det är alltså en rad faktorer som inte alls har kuggat i under den här veckan och som alla påverkat/påverkar träningen i högsta grad...

...Färdtjänsten var jättesen.
...Bollådan var låst med kodlåset, så jag kom inte åt bollarna.
...Kommunikationsmiss mellan mig och Julian.
...Sjukdom.
...Dåli gnärvaro på träningarna under de senaste veckorna.
...Individuellt svag uppladdning inför helgens tävling, bara två pass den här veckan.
...Lagmässigt dålig uppladdning inför helgens tävlingar, vi har inte spelat match på träning sedan förra måndagen.
...Linda blev magsjuk natten till idag och kan inte åka med i helgen, vilket gör att vi blir utan coach.
...Det i sin tur kommer göra att vi måste lägga energi på saker runtomkring själva matcherna, vilket givetvis kommer påverka utgången av dem samma.

Så nej, förutsättningarna har inte varit de bästa inför helgen och trots att vi bara är fyra poäng bakom Göteborg och har chans att ta hem hela serien så tror jag inte vi ska räkna med det. Inte med de här förutsättningarna. Förutsättningar som vi till viss del har gett oss själva i och med dålig närvaro osv. men som vi även till viss del har drabbats av eftersom vi är så få som vi är och därmed väldigt sårbara.

Vi kommer givetvis göra vårt bästa under helgen, här kan ACT komma till nytta, men med den träning vissa av spelarna har haft på senaste, det faktum att vi bara är tre spelare, utan coach, att vi hastigt och mindre lustigt fick planera om allting nu under morgonen och att vi kommer tvingas lägga fokus på mycket annat som vi som spelare egentligen inte borde behöva lägga fokus på. allt det kommer inverka på vår prestation i helgen, men som sagt, det är bara att gå ut och göra det vi ska göra ändå, trots stress, frustration och splittat fokus, som jag vet att vissa i laget har svårt med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: