Sverigeserien i Göteborg
Helgens tävling, tredje omgången av Sverigeserien 2015, sumeras med tre knockvinster och två förluster.
Vi inledde i en seriefinal mot Hammarby/Brukarhuset, som låg tvåa i tabellen på samma poäng, men med sämre målskillnad än oss inför helgen, och det blev en övertygande 11-1-seger dryga minuten in i andra halvlek.
Ett mycket stabilt och bra försvarsspel, vilket upprepades mot FIFH malmö i nästa match., där det också blev en knockvinst, nu med 13-3, drygt tre minuter in i andra halvlek.
Det var således en väldigt bra start på helgen, men vi skulle komma att avsluta dagen med en förlust när Göteborg stod för motståndet.
Det var en jämn historia där de gjorde 1-0, men där vi vände till 1-2. Sedan följdes vi åt upp till 5-5. Där ryckte de åt sig en tvåmålsledning, men vi kom tillbaka på nytt och det var jämnt enda upp till 8-8. Då tappade vi och Göteborg kunde till slut vinna med 12-9, att jämföra med senaste omgången av Sverigeserien, här i Linköping, då vi spelade 1-1 mot dem.
Väldigt mycket mål, både framåt och bakåt. Claudio fortsätter att sätta press på motståndarna med sitt skytte, men Göteborg hade både Åsa Alverstedt och Malin Gustavsson, vilka har tjugo års landslagserfarenhet och rutin. De har således en helt annan kunskap än vad spelarna i de två första lagen har och när vi inte kan skjuta "rakt igenom" motståndarna, som vi kunde göra mot Hammarby/Brukarhuset och FIFH malmö, då har vi svårt att bygga upp något offensivt. Samtidigt är målen vi släpper in bakåt mestadels skitmål som beror på tekniskt slarv och bristande speluppfattning. Bollarna studsar över p.g.a. dåligt bollmöte och timing, eller så går man åt fel håll. Detta är till stor del en följd av Åsa och Malins rutin och kunskap. Deras skott och framförallt taktik är betydligt mer giftig än vad de båda första lagens taktik och skott är, varför de också kan pressa oss på ett helt annat sätt.
Söndagen inleddes med en ny match med stora siffror, nu mot FSBU, där första halvlek var riktigt dålig från vårt håll. De hade 7-2 i halvlek och vann till slut med 14-10. Vi vann således andra halvlek med 8-7, men det är fortsatt väldigt mycket mål bakåt och precis som mot Göteborg är det enkla mål som går in. Det är bollar som studsar över eller där vi går åt fel håll.
Till slut studsade vi dock tillbaka när IFAS stod för motståndet i helgens sista match. ÅTerigen fic vi matchen dit vi ville, vi hittade deras svagheter litegrann och de hade inte kraften att pressa oss bakåt när Claudio och Albin tryckte på framåt. Vi hade 10-1 i halvtid och vann till slut med 13-3.
9 poäng och en målskillnad på hela 56-33 (+23) är alltså summan av helgen. Det ger i snitt 11,2 mål framåt/match och 6,6 mål bakåt/match. 11,2 mål framåt är riktigt bra, men 6,6 mål bakåt är lite mycket. Det beror dock till väldigt stor del på matcherna mot Göteborg och FSBU. Mot dessa har vi en målskillnad på 19-26 (-7) och mot de andra tre lagen 37-7 (+30). Det ger i snitt 9,5 mål framåt och 13 mål bakåt mot Göteborg och FSBU och 12,3 mål framåt och 2,3 mål bakåt mot de andra tre lagen.
Vi öser alltså in mål och gör man 19 mål på två matcher, som mot Göteborg och FSBU, då ska man vinna. Gör man 9 mål i en match, då ska man vinna. Gör man 10 mål i en match, då ska man vinna. Visst att Åsa och Malin i Göteborg och Boris samuelsson i FSBU gör skillnad. De tre har mängder med landslagsrutin och troligtvis är det det faktum att de har ett helt annat taktiskt tänkande än vad de andra lagen har som gör att de kan pressa oss på ett helt annat sätt än vad de andra lagen klarar av.
För egen del är jag ganska nöjd med min insats. Jag hade inte så mycket att göra i de två inledande matcherna, men jag är ändå nöjd. Det som drar ner betyget och som gör att det för egen del inte är en riktigt godkänd tävling är det faktum att jag gjorde 4-5 high balls och släppte in två av dem, + två spelmål, båda mot Göteborg, båda när Malin sköt, samt några mål där jag var delaktig, men där det är oklart om det till största delen var jag eller min back som hade det största ansvaret där.
Nu återstår det en deltävling av Sverigeserien 2015, i Malmö första helgen i december, och efter det vet vi om det är vi eller Göteborg som tar hem serien i år. Jag tror det är oss båda det står emellan. Göteborg har redan vunnit serien två år i rad, medan vi aldrig har legat såhär bra till som vi gör nu.
Vi inledde i en seriefinal mot Hammarby/Brukarhuset, som låg tvåa i tabellen på samma poäng, men med sämre målskillnad än oss inför helgen, och det blev en övertygande 11-1-seger dryga minuten in i andra halvlek.
Ett mycket stabilt och bra försvarsspel, vilket upprepades mot FIFH malmö i nästa match., där det också blev en knockvinst, nu med 13-3, drygt tre minuter in i andra halvlek.
Det var således en väldigt bra start på helgen, men vi skulle komma att avsluta dagen med en förlust när Göteborg stod för motståndet.
Det var en jämn historia där de gjorde 1-0, men där vi vände till 1-2. Sedan följdes vi åt upp till 5-5. Där ryckte de åt sig en tvåmålsledning, men vi kom tillbaka på nytt och det var jämnt enda upp till 8-8. Då tappade vi och Göteborg kunde till slut vinna med 12-9, att jämföra med senaste omgången av Sverigeserien, här i Linköping, då vi spelade 1-1 mot dem.
Väldigt mycket mål, både framåt och bakåt. Claudio fortsätter att sätta press på motståndarna med sitt skytte, men Göteborg hade både Åsa Alverstedt och Malin Gustavsson, vilka har tjugo års landslagserfarenhet och rutin. De har således en helt annan kunskap än vad spelarna i de två första lagen har och när vi inte kan skjuta "rakt igenom" motståndarna, som vi kunde göra mot Hammarby/Brukarhuset och FIFH malmö, då har vi svårt att bygga upp något offensivt. Samtidigt är målen vi släpper in bakåt mestadels skitmål som beror på tekniskt slarv och bristande speluppfattning. Bollarna studsar över p.g.a. dåligt bollmöte och timing, eller så går man åt fel håll. Detta är till stor del en följd av Åsa och Malins rutin och kunskap. Deras skott och framförallt taktik är betydligt mer giftig än vad de båda första lagens taktik och skott är, varför de också kan pressa oss på ett helt annat sätt.
Söndagen inleddes med en ny match med stora siffror, nu mot FSBU, där första halvlek var riktigt dålig från vårt håll. De hade 7-2 i halvlek och vann till slut med 14-10. Vi vann således andra halvlek med 8-7, men det är fortsatt väldigt mycket mål bakåt och precis som mot Göteborg är det enkla mål som går in. Det är bollar som studsar över eller där vi går åt fel håll.
Till slut studsade vi dock tillbaka när IFAS stod för motståndet i helgens sista match. ÅTerigen fic vi matchen dit vi ville, vi hittade deras svagheter litegrann och de hade inte kraften att pressa oss bakåt när Claudio och Albin tryckte på framåt. Vi hade 10-1 i halvtid och vann till slut med 13-3.
9 poäng och en målskillnad på hela 56-33 (+23) är alltså summan av helgen. Det ger i snitt 11,2 mål framåt/match och 6,6 mål bakåt/match. 11,2 mål framåt är riktigt bra, men 6,6 mål bakåt är lite mycket. Det beror dock till väldigt stor del på matcherna mot Göteborg och FSBU. Mot dessa har vi en målskillnad på 19-26 (-7) och mot de andra tre lagen 37-7 (+30). Det ger i snitt 9,5 mål framåt och 13 mål bakåt mot Göteborg och FSBU och 12,3 mål framåt och 2,3 mål bakåt mot de andra tre lagen.
Vi öser alltså in mål och gör man 19 mål på två matcher, som mot Göteborg och FSBU, då ska man vinna. Gör man 9 mål i en match, då ska man vinna. Gör man 10 mål i en match, då ska man vinna. Visst att Åsa och Malin i Göteborg och Boris samuelsson i FSBU gör skillnad. De tre har mängder med landslagsrutin och troligtvis är det det faktum att de har ett helt annat taktiskt tänkande än vad de andra lagen har som gör att de kan pressa oss på ett helt annat sätt än vad de andra lagen klarar av.
För egen del är jag ganska nöjd med min insats. Jag hade inte så mycket att göra i de två inledande matcherna, men jag är ändå nöjd. Det som drar ner betyget och som gör att det för egen del inte är en riktigt godkänd tävling är det faktum att jag gjorde 4-5 high balls och släppte in två av dem, + två spelmål, båda mot Göteborg, båda när Malin sköt, samt några mål där jag var delaktig, men där det är oklart om det till största delen var jag eller min back som hade det största ansvaret där.
Nu återstår det en deltävling av Sverigeserien 2015, i Malmö första helgen i december, och efter det vet vi om det är vi eller Göteborg som tar hem serien i år. Jag tror det är oss båda det står emellan. Göteborg har redan vunnit serien två år i rad, medan vi aldrig har legat såhär bra till som vi gör nu.