goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Styrkan går bra nu

Publicerad 2016-11-30 21:41:26 i Träning,

Just nu är jag inne i en maxstyrkefas och det går riktigt bra. För två veckor sedan tangerade jag mitt pers i djupa benböj från i somras, 102kg, och förra veckan slog jag nytt pb i marklyft, 85kg i 4 set med 6 reps i varje.

Idag var det dags för benböj igen, men plötsligt tog jag 15kg mindre än förra gången. Kändes lite som jag var tillbaka i vanliga hjulspår igen. Förra veckan fick jag verkligen till tekniken, fick kraften från benen och tryckte rakt upp. Det hittade jag inte alls idag och 87kg var t.o.m. tungt. Därför tror jag det mesta sitter i tekniken. Styrkan finns ju där inom mig, men jag får inte alls ut den.

Jag försökte stå som jag gjorde förra veckan, men uppenbarligen lyckades jag inte. Vi hade inte samma bänk idag, men det ska ju inte bero på en bänk om det går bra eller dåligt. I en nötningsfas kanske det dock gör just det, för med den bänken vi hade förra gången hamnade jag rätt automatiskt. Det gick nästan inte att stå fel, med fötterna för långt bak eller vad jag nu kan ha gjort för fel idag. en del på bänken gjorde att det inte gick att ha fötterna längre bak. Det läget hittade jag som sagt inte alls idag, så det var tyvärr en klar besvikelse.

I övrigt gick dock styrkan bra. Sidvriden tog ordentligt i bålen, vadpress med 100kg klarade jag, liksom enbens baksida lår med 40kg och enarms bänkpress med 32,5kg. Det är dock vääldigt anmärkningsvärt att jag tar 87kg i djupa bemböj, men 100kg i vadpress. Det borde inte vara så. Det borde verkligen inte vara så. Vaderna ska inte vara starkare än låren. Det är de nog egentligen inte heller, men jag får som sagt inte alls ut all kraft i benböjen.

I helgen är det tävling igen. Fjärde och sista omgången av Sverigeserien 2016. Vi har ju redan vunnit serien, men på söndag är det definitivt. Det känns bra, men vad som känns mindre bra är att vi inte har haft en ordentlig lagträning på drygt två veckor. Då var det dessutom mest offensivt fokus, så när jag fick skott på mig senast vet jag knappt. eller ja, det var då, på den offensiva träningen, för Jennifer fick skjuta två serier med tjugo skott i varje på mig då. Jag tog 37/40 skott om jag minns rätt, men när vi körde match här hemma senast, det vet jag inte ens. Det är inte under de senaste två månaderna iaf. Så illa är det tyvärr och när man bara är tre spelare blir laget fruktansvärt sårbart...

Stå långt fram vs långt bak vid straffar

Publicerad 2016-11-20 00:06:38 i Träning,

Hur man ska rädda straffar är inte det lättaste.

I goalball kan du exempelvis dra på dig en straff om du gör high eller long ball. Laget kan också få lagstraff för exempelvis noice eller ilegal coaching.

Då ska en spelare försvara hela målet på nio meter själv.

Oftast står man ganska långt bak, nära den egna ribban, för att få så lång tid på sig som möjligt att reagera på när skytten på andra sidan skjuter.

På senare tid har fler och fler dock börjat stå längrre fram när de försvarrar en straff. Då pratar jag inte om några decimeter längre fram. Nej, då handlar det om flera meter längre fram, så att man står någonstans mellan tremeters och sexmeterslinjen.

Jag har testat det några gånger, men tycker det är skitsvårt. Jag hinner inte med, men nu i torsdags testade jag det igen och nu fick jag in tekniken på det betydligt bättre. Skulle dock vara intressant att se om det blir någon skillnad när det är en bättre skytt på andra sidan. Nu när jennifer sköt tog jag nästan alla skott hon sköt.

Tricket är att följa med skytten mer. Går skytten ut mot vänsterstolpen från mitt håll sätt följer jag efter. Går han åt höger följer jag efter dit.

Varför?
För att helt enkelt skära av större vinklar. Det är egentligen hela syftet med att stå långt fram. Gör du det skär du ju av skyttens bollbana mycket tidigare än om du står långt bak. Skjuter skytten en treetta eller trefemma, som jag själv oftast gör på straffar, alltså från mitten och ut mot någon av stolparna, så kommer du nästan garanterat att plocka den bollen om du står långt fram i mitten. Står du långt bak måste du ut flera meter åt någon av sidorna och även om du har några extra tiondelar på dig då så blir sträckan ändå längre.

Chansen är med andra ord större att ta straffen om du står långt fram. Tyvärr är det dock inte så enkelt. Faktorer som hur snabb och explosiv du själv är i kroppen spelar naturligtvis också in och inte minst också hur bra skott skytten som ska lägga straffen har. Är det en skytt som sopar iväg ett skott i 80km/h, då ska du vara väldigt ssnabb för att hinna ner och plocka den bollen om du står långt fram.

Största svagheten med att stå långt fram är dock om skytten skjuter en rak stolpe. Står du kvar i mitten långt fram då, då är du körd. då hinner du aldrig ut dit. Det är därför det är så viktigt att följa med skytten om du står långt fram, som jag sa tidigare.

Skjuter han en rak stolpe då och du har följt med honom ut dit, då kommer du plocka den också, om du själv är tillräckligt snabb. det är iaf betydligt större chans att du gör det än om du står kvar i mitten. Kan också vara större chans än om du står långt bak. Då har du visserligen, precis som med treettor eller trefemmor, några tiondelar extra på dig att reagera, men sträckan du ska förflytta kroppen på blir ändå så mycket längre, så det är nästan ändå större chans att ta straffen om du står långt fram.

Det kräver dock ett större mått av spelförståelse och speluppfattning än om du står långt bak. Står du långt bak, då är det bara att ha is i magen, lyssna efter var skytten skjuter och sedan slänga sig dit. Sträckan blir dock mycket längre än om du står långt fram. Läser du spelet rätt är det dessutom betydligt större chans att ta bollen långt fram än långt bak, förutsatt att du själv hinner ner för att plocka en sådan boll, för sträckan du tjänar jämfört med tidden du förlorar är större, men å andra sidan är du helt körd om du läser spelet och skytten fel när du står långt fram. Så det är två sidor av myntet, finns både fördelar och nackdelar med båda två och i slutänden är det nog ett individuellt beslut och vad som känns bäst för en själv.

Kompromissa aldrig med sömnen!

Publicerad 2016-11-14 16:18:51 i Smått och gott,

Jag prioriterar min sömn högt, för jag vet att jag behöver mina åtta-tio timmar för att vara pigg och kunna fokusera på vad jag nu ska göra dagen efter. Därför finns det nog de som tycker att jag är tråkig när jag går och lägger mig tidigt även på exempelvis landslagsläger istället för att sitta uppe och umgås med de andra, men där handlar det om att prestera dagen efter och då är det inget svårt val för mig, då behöver jag sova. Samma sak här hemma. Här sitter jag aldrig uppe längre än till elva, med få undantag, om exempelvis några kompisar eller familj är här, men i stort sätt aldrig längre än till elva, inte ens på helgerna.

Sambon är tvärtom. Är hon på läger eller liknande över en helg så kan hon sitta uppe till tre, trots att hon ska upp tre-fyra timmar senare. Då menar hon att man får passa på att umgås när man väl träffar folk som man normalt sett inte träffar så mycket. Att sömnen blir lidande då får man ta, trots att man har jobbat en hel vecka innan lägret och ska jobba en hel vecka till efter lägret, där man inte får sova tillräckligt länge.

Jag har aldrig förstått den grejen, jag går hellre och lägger mig tidigt ändå, för att få mina timmar och då får folk tycka att jag är tråkig, för annars blir det väldigt många nätter där som man inte får sova ordentligt, två jobbveckor plus en helg, kanske tre jobbveckor och två helger, om man är borta två helger i rad.

Att lägga sig i tid är dock inte bara tråkigt, det är bland det smartaste och bästa man kan göra.

Sömnen är oerhört viktig. Det är inget nytt. Den frasen har alla hört tusentals gånger, men hur viktig den faktiskt är och vad sömnbrist kan göra med kroppen, det har alla kanske inte lika bra koll på.

Jag lyssnade på ett avsnitt av både Styrkelabbet och Träninspoden, båda två handlade i stort om sömn och hur viktig den är för att vi ska fungera. Ser man det i stort så ger för lite sömn rejält nedsatt reakionsförmåga, sämre kreativitet, ökad risk för att råka ut för en olycka och ett ökat begär efter sötsaker och skräpmat. Sist men inte minst räknar man med att om man sätter sig bakom ratten efter att ha varit vaken i arton timmar så ger det samma utslag som att sätta sig bakom ratten med 0,5 promille i blodet. Reaktionsförmågan och omdömet är lika påverkat av för lite sömn som av 0,5 promille alkohol.

tittar man på träningseffekter så går mer energi åt till att bryta ner musklerna än att förbränna fett om man sover för lite. Vill man bulka eller bygga muskler i stort är lite sömn alltså bland det sämsta man kan utsätta sig själv för. Nästan lika illa som att inte sköta sin kost eller fysiska träning.

Vad är då för lite sömn?
Det är svårt att säga rakt av bara sådär, men tre-fyra-fem-sex timmar är definitivt för lite. Genomsnittssvensken sover ungefär sju timar varje natt och t.o.m. det kan vara för lite. Det enklaste sättet att ta reda på hur mycket sömn man behöver är att gå och lägga sig utan att ställa klockan och helt enkelt se hur länge man sover. Det är inga garantier på det, för det kan ju finnas många andra faktorer som gör att man vaknar eller inte sover optimalt, men det kan iaf ge en fingervisning om hur mycket sömn man behöver.

sist men inte minst kan vi slå hål på två myter.

Dels myten om att det går att sova ikapp förlorad sömn. Det går inte. förlorad sömn är förlorad sömn. det går inte att sova ikapp den under exempelvis helgen, om man sover fem-sex timmar varje natt i veckorna och sedan sover nio-tio timmar på helgerna. Det reparerar inte, utan bidrar snarare till att upprätthålla ett mönster där man i stort sover alldeles för lite och inte gör mycket annat än att sova på helgerna, för man orkar inget annat.

Dels myten om att man vänjer sig vid lite sömn. Det gör man inte heller. Ibland verkar det nästan bli en statusgrej, att sova lite, att man har så mycket arbete, viktigt arbete, som måste göras och då tummar man på sömnen och tycker att man vänjer sig vid det. Det är fel. det gör man inte. Tvärtom. ju fler nätter med lite sömn, desto mer försämras ovanstående faktorer, vilket kan vara både farligt och destruktivt sett till både hälsa och prestation, såväl träningsmässigt som yrkesmässit. det är snarare så att man då försätter sig själv i något slags saving mode, där man långt ifrån får ut sin fulla kapacitet i vad det än må vara man sysselsätter sig med, för kroppen förmår inte att göra det. Den orkar inte. Med andra ord är det inte alls någon statusgrej att sova lite för att kunna jobba mer. Inte heller att sova mindre för att hinna med livet i stort. Då är det snarare väldigt, väldigt dumt att göra så, ett destruktivt beteende om något.

som en sammanfattning av det här kan jag då alltså ge er ett gott råd. kompromissa aldrig med sömnen. Aldrig. Många gör det, just för att man tycker att man har så mycket annat som man måste göra, det är så mycket som man måste hinna med. För att hinna med allt sitter man kanske uppe några timmar extra och får som följd av det för lite sömn. det går i en ond spiral, men jag kan nästan lova att om man istället lägger sig en-två timmar tidigare, trots allt man anser sig måste göra, så kommer man ändå hinna med mer än om man hade suttit uppe de där timmarna och troligtvis också med ett bättre resultat, för då orkar kroppen och hjärnan prestera på en annan nivå. Då tycker säkert många att det är svårt att släppa allt man anser sig vara tvungen att hinna med, men då säger jag att det bara handlar om träning. Mental träning. Att kunna stänga av och lära kroppen att "nu är det sovdags, hur mycket jag än har att göra här så får jag ta det imorgon". Lättare sagt än gjort, ja, men ack så viktigt!

Med andra ord, kompromissa aldrig med sömnen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: