goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Uttagen till träningsläger i Ukraina

Publicerad 2018-02-18 19:06:00 i Landslagsuppdrag,

1-4 mars kommer vi att ha ett träningsläger med Ukraina i Ukraina.

Vi åker dit med åtta spelare. Fem av de åtta var redan klara innan Malmö open och sedan var det jag, Olof, David, Dzenan och Albin som slogs om de tre sista platserna.

Albin var som sagt inte med i Malmö, så homom kunde vi räkna bort där. Då stod det alltså mellan mig, Olof, David och Dzenan.

Alla fyra blev uttagna, för Magnus, som var uttagen redan innan Malmö, fick tyvärr inte ledigt från jobbet och då fick jag följa med som reserv.

Klart det hade varit roligare att ta en ordinarie plats, men huvudsaken är att jag får åka med och det blir min första internationella landslagsaktivitet sedan 2013, då jag gjorde debut i Pajulahti.

Sedan dess har jag inte blivit uttagen till någonting, varken mästerskap eller tävlingar.

2013 hade Nisse precis börjat spela goalball och Olof hade inte ens börjat spela. Nisse har nu varit med på ett paralympics och Olof var egentligen uttagen till EM i höstas, men tvingades tacka nej.

Så det har hänt väldigt mycket under de här åren, mestadels saker som inte har varit till min fördel, men huvudsaken är som sagt att jag är uttagen nu och det ska bli riktigt kul får jag säga! Det är sådant här som gör att man orkar fortsätta kämpa, trots att förutsättningarna är ganska dåliga, när man får lite payback för allt slit, vilket det hittills har varit ganska dåligt med.

Guld i Malmö open 2018!

Publicerad 2018-02-13 16:08:00 i Tävling,

Lagbild_efter_guldet_i_Malmo_open_2018

På bilden:
#1 Jennifer Flisborg, #5 Johan Pettersson, #6 Jimmy Danielsson, #8 Boris Samuelsson, #9 Christer Engman och coach Linda Morberg.

Årets första tävling med klubblaget var som sig bör Malmö open, i vilken det blev guld, som ni kan se på bilden ovan!

Malmö open är en årligen återkommande tävling för ca. 2000 idrottare från 28 olika nationer som tävlar i 14 olika idrotter, däribland alltså goalball.

Vi, Linköping, har ställt upp i Malmö open alla år sedan 2009, med undantag för förra året, då det strulade till sig så att det inte blev något.

De första åren blev vi i princip knockade i alla matcher, förlorade med typ 0-10, slutade sist och hade typ -40 i målskillnad.

Vi har sakta men säkert klättrat uppåt, tagit medalj vid ett par tillfällen, men aldrig vunnit, förrän nu.

Det var dock en oerhört jämn tävling.

Laget spelade en match i fredags, innan jag kom ner, eftersom att jag var tvungen att jobba torsdag och fredag.

Den matchen, mot brittiska Worchester, vann Linköping med 10-6, men sedan följde två uddamålsförluster under lördagen, mot Kultamusukat från Finland, 2-3, och Fen tigers från Storbritannien, 3-4.

Därefter var det så jämnt att vi hade allt i egna händer inför den avslutande gruppspelsmatchen. Förlorade vi riskerade vi att sluta femma och sist i gruppen och därmed få spela om plats 9-10, men vann vi skulle vi sluta tvåa i gruppen, bakom Fen tigers, och ta oss vidare till semifinal.

Det gjorde vi också, för vi vann matchen med 8-6.

Semifinalen spelade vi mot Kleio Thessaloniki från Grekland, ett lag som hade vunnit Malmö open två år i rad och som jag inte ens tror hade förlorat någon match under de båda åren, plus detta året då.

Inte förrän nu, för i semifinalen lyckades vi till slut vinna med 5-4, efter att vi först gjort 1-0, men där de vände till 2-1 i halvtid och där vi sedan följdes åt upp till 4-4, varefter jag sedan tryckte in 5-4 med 3 minuter kvar att spela. Det var mitt första mål för helgen och ett mål som betydde att vi höll undan och var klara för final, där vi återigen skulle möta Fen tigers, som hade slagit IFAS i sin semifinal med 11-7 eller liknande.

Sju mål på Fen tigers var mer än dubbelt så många som vi mäktade med under gruppspelet, så vi pratade lite med IFAS om var och hur de hade gjort sina mål, något som vi också utnyttjade i finalen, som vi till slut vann ganska komfortabelt med 6-2.

Det var en match där vi verkligen spelade som ett lag, precis som under semifinalen. Vi jobbade tillsammans, drog åt samma håll och malde ner motståndet med ett tryggt och stabilt försvarsspel från samtliga spelare, hyfsad precision, tålamod, noggrannhet och fokus hela vägen in i mål och det räckte för att ta hem guldet.

Att vinna Malmö open är ganska mycket större än att ta hem Sverigeserien, visst, Sverigeserien är en serie på fyra omgångar och 24 matcher, men motståndet är betydligt bättre under Malmö open, det kommer som sagt lag från flera olika nationer och tävlingen håller helt enkelt högre kvalitet än Sverigeserien. Extra kul var det dessutom att Jimmy, som annars brukar dömma och som egentligen satsar på domarkarriären, var med som spelare och inte alls gjorde bort sig på något sätt och att Boris dessutom vann skytteligan i breddklassen med sina 20 mål.

Dubbla landslagsläger

Publicerad 2018-02-13 16:03:00 i Landslagsuppdrag,

Vägen mot VM på hemmaplan här i Malmö under året har startat på riktigt och hittills under 2018 har vi hunnit med två landslagsläger, båda två i Trelleborg, det ena i Liljeholmsskolan och det andra på Fågelbäcksskolan.

Första landslagslägret för året brukar vi alltid ha under första helgen av året, men nu var det framflyttat en vecka.

Lördagen innehöll en del teori om och kring förväntningar, både på oss själva, våra lagkamrater och andras förväntningar på mig själv som individ, saker som är oerhört viktiga för att få en grupp att dra åt samma håll.

Rent spelmässigt var det återigen ett läger där jag höll hög kvalitet och spelade riktigt stabilt och bra, precis som jag har gjort under de senaste lägren.

Känslan efteråt var väldigt bra och jag kände verkligen att jag skulle kunna konkurera om platserna till VM senare i år, om jag bara fortsätter på samma bana.

Andra lägret, två veckor senare, var dock inte alls lika bra. Känslan efter det lägret var inte alls lika bra, jag kände mig besviken och inte alls särskilt nöjd med min insats. Jag släppte in betydligt fler mål än vad jag har gjort under de senaste lägren och den största boven i dramat tror jag var sömnen.

Jag sov nämligen skitdåligt natten till lördagen. Hade sovit elva timmar natten till fredagen, somnade ändå direkt på kvällen, men vaknade 00:30 och sov inte mer efter det. Det gjorde att lördagen gick som i en dimma, jag var skittrött och när man har brist på sömn försämras ju reaktionsförmåga och liknande, vilket inte alls är bra i goalball, som ju är en väldigt explosiv idrott.

Söndagens spel var något bättre än lördagens, men där tror jag att självförtroendet efter lördagens mindre bra insats satte käppar i hjulen och gjorde att jag inte riktigt kunde prestera på topp.

Nästa landslagsaktivitet är ett träningsläger i Ukraina i början av mars. Dit åker vi med åtta spelare, varav fem redan är klara. De sista tre platserna ska fördelas nu efter helgens tävling i Malmö, där jag slåss om de tre platserna tillsammans med David, Olof, Dzenan och Albin. Albin var dock inte med under helgen av personliga skäl, så honom kan vi nog räkna bort. Då var jag den enda av oss kvarvarande fyra som spelade på breddnivå i helgen, vilket så klart är till min nackdel, men å andra sidan vann vi guld i breddklassen, så helt orimligt att jag kommer med till Ukraina är det inte.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: