Tråkigt slut på landslagsåret
Efter Stockholm paragames var det bara ett par veckor kvar till årets sista landslagssamling och den första för Oscar Alverstedt, kul!
Lika kul var det dock inte för min del, för jag blev nämligen på nytt förkyld och tvingades därför avstå andra lägret i rad p.g.a. exakt samma orsak...
Det mest troliga är väl att det låg latent kvar från förra förkylningen, som höll i sig i närmre en månad, och att det nu bröt ut igen. Jag började hosta redan på onsdagen efter Stockholm paragames, hostade ännu mer på torsdagen och fredagen, började snora på lördagen och hade nog även ordentligt med feber då, för när jag skulle sova frös jag, trots både täcke och filt.
Det var lika illa även på söndagen, kändes lite bättre under måndagen, men återigen sämre på tisdagen igen. Någon träning var det inte tal om och jag var t.o.m. hemma från jobbet måndag och tisdag.
På onsdagen var det bättre och ännu bättre på torsdagen, varför jag tänkte att jag ändå skulle åka ner till Trelleborg på fredagen och vara med på teorin som vi skulle ha hela lördag förmiddag, sedan fick vi se om jag skulle kunna spela någonting under helgen eller inte.
Hade det varit närmre ett mästerskap hade jag definitivt inte åkt ner, för att inte riskera att smitta någon annan, men nu är det relativt långt till nästa mästerskap (juni nästa år), och det var dessutom sista lägret för året.
Efter några varvs ytterligare funderande valde jag dock ändå att stanna hemma. Även om det är långt kvar till nästa mästerskap så är hela vägen dit viktig och då är det ändå dumt att riskera att någon annan också kanske blir sjuk.
Med facit i hand var det också helt rätt att jag stannade hemma, för jag hade inte kunnat spela någonting under helgen ändå och det jag hade fått ut av att åka ner, nämligen teorin, fick jag ut ändå, eftersom att jag var med via Facetime hela förmiddagen. Ibland är tekniken väldigt bra måste jag säga!
Så, tråkigt slut på landslagsåret för min del, men helt rätt beslut och jag fick ändå ut en del av helgen tycker jag!
Lika kul var det dock inte för min del, för jag blev nämligen på nytt förkyld och tvingades därför avstå andra lägret i rad p.g.a. exakt samma orsak...
Det mest troliga är väl att det låg latent kvar från förra förkylningen, som höll i sig i närmre en månad, och att det nu bröt ut igen. Jag började hosta redan på onsdagen efter Stockholm paragames, hostade ännu mer på torsdagen och fredagen, började snora på lördagen och hade nog även ordentligt med feber då, för när jag skulle sova frös jag, trots både täcke och filt.
Det var lika illa även på söndagen, kändes lite bättre under måndagen, men återigen sämre på tisdagen igen. Någon träning var det inte tal om och jag var t.o.m. hemma från jobbet måndag och tisdag.
På onsdagen var det bättre och ännu bättre på torsdagen, varför jag tänkte att jag ändå skulle åka ner till Trelleborg på fredagen och vara med på teorin som vi skulle ha hela lördag förmiddag, sedan fick vi se om jag skulle kunna spela någonting under helgen eller inte.
Hade det varit närmre ett mästerskap hade jag definitivt inte åkt ner, för att inte riskera att smitta någon annan, men nu är det relativt långt till nästa mästerskap (juni nästa år), och det var dessutom sista lägret för året.
Efter några varvs ytterligare funderande valde jag dock ändå att stanna hemma. Även om det är långt kvar till nästa mästerskap så är hela vägen dit viktig och då är det ändå dumt att riskera att någon annan också kanske blir sjuk.
Med facit i hand var det också helt rätt att jag stannade hemma, för jag hade inte kunnat spela någonting under helgen ändå och det jag hade fått ut av att åka ner, nämligen teorin, fick jag ut ändå, eftersom att jag var med via Facetime hela förmiddagen. Ibland är tekniken väldigt bra måste jag säga!
Så, tråkigt slut på landslagsåret för min del, men helt rätt beslut och jag fick ändå ut en del av helgen tycker jag!
