En åttondeplats i Malmö open 2019
För en vecka sedan var det dags för den tjugofemte upplagan av Malmö open, världens näst största arrangemang av parasporter, näst efter Paralympics, där över tjugo idrotter med idrottare från drygt fyrtio nationer finns representerade.
För vår del var det också jubileum, eftersom det var tionde året vi deltog. Alla år sedan 2009, bortsett från 2016, har vi funnits med och den största framgången nåddes givetvis förra året, då vi gick hela vägen fram till guldet, efter seger med 6-1 över brittiska Fen Tigers i finalen.
Så långt räckte det inte i år, men med tanke på förutsättningarna och det lag vi ställde upp med så är en åttondeplats ändå klart godkänt.
Laget bestod kort och gott av följande spelare:
#1 Jennifer Flisborg
#3 Jimmy Danielsson
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#7 Lisa Ly
Coach: Christian Bergström
Ass. coach: fatmir Seremeti
Christer Engman och Boris Samuelsson, som tidigare har spelat med oss, spelar nu med Hammarby, som återigen satsar på goalball efter ett antal år utan lag. Det är roligt för svensk goalball, men tråkigt för oss, då vi i och med detta i stort sätt inte har någon offensiv alls jämfört med många av de andra lagen. Det är Albin som har ett hyfsat skott, men han har knappt tränat någonting under de senaste månaderna och har tappat väldigt mycket. Faktum var att han gjorde näst minst mål av alla i laget under förra helgen, 4 kassar. Flest mål gjorde Jennifer, 9st, följt av Lisa på 8st och mig på 7st.
Vi är med andra ord ett väldigt defensivt lag och med tanke på det inledde vi turneringen fruktansvärt starkt, när vi under fredagens fyra matcher slog Cambridge Dons med 5-2, Birmingham B med 9-1 och Goalball klub Odense med 8-3, samt förlorade med uddamålet, 4-3, mot FIFH Malmö.
9/12 poäng och en målskillnad på 25-10 bådade med andra ord väldigt gott för fortsättningen av tävlingen. Faktum är att de siffrorna är ruggigt bra och enligt Christian var det flera lag som var mäkta imponerade av vår defensiv. Även jag hade inside information att våra kommande motståndare under lördagen var livrädda för att inte få hål på vår defensiv.
Tyvärr gick det inte som vi hade hoppats, för efter fredagens fyra matcher med mer eller mindre konstant spel för mig, Jennifer och Lisa, med något enstaka kort inhopp av Jimmy, orkade vi inte hålla samma fina spel som under fredagen.
Det blev förlust med 9-3 mot grekiska Kleio Thessaloniki och förlust med 4-1 mot finska Old power. Vår energi var helt enkelt slut och det visar siffrorna ganska tydligt.
Fredagen siffror: 25 mål framåt, 10 mål bakåt.
Lördagens siffror: 5 mål framåt, 12 mål bakåt.
Tar man lördagens siffror och dubblar dem till fyra matcher är det alltså i stort helt omvända siffror mot fredagen, 10 gjorda mot 25 gjorda, samt 24 insläpta mot 10 insläpta.
De båda förlusterna gjorde hursomhelst att vi slutade fyra i gruppen och fick möta vinnaren från den andra gruppen i kvartsfinal, brittiska Fen Tigers, som vi då slog i finalen förra året.
Här visste vi att nyckeln för att ha en chans mot britterna var att hitta tillbaka till fredagens fina defensiv, för britterna hade en väldigt mycket bättre offensiv än vad vi hade, ja, alla lag i andra gruppen hade en betydligt bättre offensiv än vad vi hade, konnstigt nog. Alla offensiva lag låg i den gruppen, alla defensiva lag i vår grupp.
Hursomhelst gällde det att hålla ihop defensiven och få britterna att bli frustrerade.
det gick inte alls.
Vi visste att vi var tvungna att vara på absolut tå från första skott, men redan efter 2-3 minuter hade de gått ifrån till 5-0 och matchen var mer eller mindre redan körd.
Resten av matchen spelade vi någorlunda jämnt med dem, 3-4, vilket alltså innebar att Fen Tigers till slut alltså vann matchen med 9-3 och därmed var turneringen över för vår del.
Sammanfattningsvis kan vi dock alltså som sagt säga att det ändå, med tanke på förutsättningarna och det lag vi ställde upp med, var ett klart godkänt resultat.
För egen del är jag mestadels nöjd med min insats, både offensivt och defensivt. Jag gör sju mål, vilket inte är supermycket, men i ett lag som detta har jag trots det det skott som avviker mest från de andras när det gäller hastighet och bara det säger det mästa om lagets offensiv, för jag skjuter inte bra.
Defensivt är det generellt stabilt, men jag är inte helt nöjd med min insats i kvarten. Två av de fem tidiga målen som Tigers gjorde vare mina. De ska jag inte släppa in, men det är just detta jag har haft så stora problem med under landslagslägren tidigare, att jag inte är van vid tämpot och inte hinner med till en början. Det tar nästan en halv dag innan jag är inne i det. De tendenserna har dock mer eller mindre försvunnit helt under det senaste 1,5 åren och därför är det lite anmärkningsvärt att det blev såhär nu, för som sagt, det ska jag kunna hantera. Att de andra, som inte siktar så högt och inte spelar på den höga nivån, inte frmår ställa om säger jag inget om, men jag har ändå de kraven på mig själv och därför är jag inte helt nöjd med min insats där. Det blev förvisso bättre efter de båda målen, men två mål bakåt i en kvart är två mål för mycket, särskilt när vi inte har offensiv till att utmana framåt, då måste defensiven sitta till 110% och det gjorde den dessvärre inte här.
Här är helgens samtliga resultat för vår del:
Cambridge Dons - Linköping 2-5
Linköping - Birmingham Barbarians B 9-1
FIFH Malmö - Linköping 4-3
Linköping - GK Odense 8-3
Linköping - Kleio Thessaloniki 4-9
Old power - Linköping 4-1
Tabell
1, Kleio Thessaloniki 15p +19
2, Old Power 13p +18
3, GK Odense 10p +2
4, Linköping 9p +7
5, FIFH Malmö 9p -1
6, Cambridge Dons 6p -7
7, Birmingham Barbarians B 0p -38
Kvartsfinaler
Kleo Thessaloniki - GK Nais 2-3 SD
Old Power - Rostocker GC 5-3
GK Odense - Hammarby 4-6
Linköping - Fen Tigers 3-9
Semifinaler
Fen Tigers - Old Power 9-3
GK Nais - Hammarby 3-0
Bronsmatch
Hammarby - Old Power 0-1
Final
Fen Tigers - GK Nais 2-1
För vår del var det också jubileum, eftersom det var tionde året vi deltog. Alla år sedan 2009, bortsett från 2016, har vi funnits med och den största framgången nåddes givetvis förra året, då vi gick hela vägen fram till guldet, efter seger med 6-1 över brittiska Fen Tigers i finalen.
Så långt räckte det inte i år, men med tanke på förutsättningarna och det lag vi ställde upp med så är en åttondeplats ändå klart godkänt.
Laget bestod kort och gott av följande spelare:
#1 Jennifer Flisborg
#3 Jimmy Danielsson
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#7 Lisa Ly
Coach: Christian Bergström
Ass. coach: fatmir Seremeti
Christer Engman och Boris Samuelsson, som tidigare har spelat med oss, spelar nu med Hammarby, som återigen satsar på goalball efter ett antal år utan lag. Det är roligt för svensk goalball, men tråkigt för oss, då vi i och med detta i stort sätt inte har någon offensiv alls jämfört med många av de andra lagen. Det är Albin som har ett hyfsat skott, men han har knappt tränat någonting under de senaste månaderna och har tappat väldigt mycket. Faktum var att han gjorde näst minst mål av alla i laget under förra helgen, 4 kassar. Flest mål gjorde Jennifer, 9st, följt av Lisa på 8st och mig på 7st.
Vi är med andra ord ett väldigt defensivt lag och med tanke på det inledde vi turneringen fruktansvärt starkt, när vi under fredagens fyra matcher slog Cambridge Dons med 5-2, Birmingham B med 9-1 och Goalball klub Odense med 8-3, samt förlorade med uddamålet, 4-3, mot FIFH Malmö.
9/12 poäng och en målskillnad på 25-10 bådade med andra ord väldigt gott för fortsättningen av tävlingen. Faktum är att de siffrorna är ruggigt bra och enligt Christian var det flera lag som var mäkta imponerade av vår defensiv. Även jag hade inside information att våra kommande motståndare under lördagen var livrädda för att inte få hål på vår defensiv.
Tyvärr gick det inte som vi hade hoppats, för efter fredagens fyra matcher med mer eller mindre konstant spel för mig, Jennifer och Lisa, med något enstaka kort inhopp av Jimmy, orkade vi inte hålla samma fina spel som under fredagen.
Det blev förlust med 9-3 mot grekiska Kleio Thessaloniki och förlust med 4-1 mot finska Old power. Vår energi var helt enkelt slut och det visar siffrorna ganska tydligt.
Fredagen siffror: 25 mål framåt, 10 mål bakåt.
Lördagens siffror: 5 mål framåt, 12 mål bakåt.
Tar man lördagens siffror och dubblar dem till fyra matcher är det alltså i stort helt omvända siffror mot fredagen, 10 gjorda mot 25 gjorda, samt 24 insläpta mot 10 insläpta.
De båda förlusterna gjorde hursomhelst att vi slutade fyra i gruppen och fick möta vinnaren från den andra gruppen i kvartsfinal, brittiska Fen Tigers, som vi då slog i finalen förra året.
Här visste vi att nyckeln för att ha en chans mot britterna var att hitta tillbaka till fredagens fina defensiv, för britterna hade en väldigt mycket bättre offensiv än vad vi hade, ja, alla lag i andra gruppen hade en betydligt bättre offensiv än vad vi hade, konnstigt nog. Alla offensiva lag låg i den gruppen, alla defensiva lag i vår grupp.
Hursomhelst gällde det att hålla ihop defensiven och få britterna att bli frustrerade.
det gick inte alls.
Vi visste att vi var tvungna att vara på absolut tå från första skott, men redan efter 2-3 minuter hade de gått ifrån till 5-0 och matchen var mer eller mindre redan körd.
Resten av matchen spelade vi någorlunda jämnt med dem, 3-4, vilket alltså innebar att Fen Tigers till slut alltså vann matchen med 9-3 och därmed var turneringen över för vår del.
Sammanfattningsvis kan vi dock alltså som sagt säga att det ändå, med tanke på förutsättningarna och det lag vi ställde upp med, var ett klart godkänt resultat.
För egen del är jag mestadels nöjd med min insats, både offensivt och defensivt. Jag gör sju mål, vilket inte är supermycket, men i ett lag som detta har jag trots det det skott som avviker mest från de andras när det gäller hastighet och bara det säger det mästa om lagets offensiv, för jag skjuter inte bra.
Defensivt är det generellt stabilt, men jag är inte helt nöjd med min insats i kvarten. Två av de fem tidiga målen som Tigers gjorde vare mina. De ska jag inte släppa in, men det är just detta jag har haft så stora problem med under landslagslägren tidigare, att jag inte är van vid tämpot och inte hinner med till en början. Det tar nästan en halv dag innan jag är inne i det. De tendenserna har dock mer eller mindre försvunnit helt under det senaste 1,5 åren och därför är det lite anmärkningsvärt att det blev såhär nu, för som sagt, det ska jag kunna hantera. Att de andra, som inte siktar så högt och inte spelar på den höga nivån, inte frmår ställa om säger jag inget om, men jag har ändå de kraven på mig själv och därför är jag inte helt nöjd med min insats där. Det blev förvisso bättre efter de båda målen, men två mål bakåt i en kvart är två mål för mycket, särskilt när vi inte har offensiv till att utmana framåt, då måste defensiven sitta till 110% och det gjorde den dessvärre inte här.
Här är helgens samtliga resultat för vår del:
Cambridge Dons - Linköping 2-5
Linköping - Birmingham Barbarians B 9-1
FIFH Malmö - Linköping 4-3
Linköping - GK Odense 8-3
Linköping - Kleio Thessaloniki 4-9
Old power - Linköping 4-1
Tabell
1, Kleio Thessaloniki 15p +19
2, Old Power 13p +18
3, GK Odense 10p +2
4, Linköping 9p +7
5, FIFH Malmö 9p -1
6, Cambridge Dons 6p -7
7, Birmingham Barbarians B 0p -38
Kvartsfinaler
Kleo Thessaloniki - GK Nais 2-3 SD
Old Power - Rostocker GC 5-3
GK Odense - Hammarby 4-6
Linköping - Fen Tigers 3-9
Semifinaler
Fen Tigers - Old Power 9-3
GK Nais - Hammarby 3-0
Bronsmatch
Hammarby - Old Power 0-1
Final
Fen Tigers - GK Nais 2-1
