Recap efter de senaste åtta månaderna
Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här igen, närmre bestämt i september förra året.
Sedan dess har det hänt väldigt mycket, trots pandemin. Därför tänkte jag nu ge en kort update kring vad som har hänt.
Jag skrev senast att det hade varit pussel kring att få ihop all träning i relation till att jag gick upp till 75% på jobbet. Det löpte på och träningsrutinen har satt sig bra sedan dess. Ungefär har det sett ut såhär:
Måndag: Goalball
Tisdag: Styrka
Onsdag: Intervaller
Torsdag: Goalball
Fredag: PT-pass
Lördag: Vila
Sönda: Vila
Mestadels har det alltså legat på fem pass i veckan, ibland mer, ibland mindre.
PT-passen låg jag i startgropen för att dra igång när jag skrev senast och nu har jag och Jörgen kört tillsammans nästan varje fredag sedan dess. Det är, förutom goalballen, den allra viktigaste träningen av all träning som genomförs. Dels är en PT någon som kan gå in och peta i detaljer, påminna om att få med alla kroppsdelar och alla sådana bitar, dels någon som verkligen peppar och gör att jag kan ge det där lilla extra varje pass, dels någon som lär ut övningar, som egentligen inte är så svåra, men där man ändå får en känsla av att "just det, såhär kan man ju göra!". Flera av de övningarna vi har kört under PT-passen har jag även lagt in i mina ordinarie styrkepass också.
Syftet med PT-passen är ju så klart att bli så bra som möjligt på goalballplanen. Mycket har därför handlat om core, både stabilitet, styrka och kontroll, och jag känner verkligen att jag har gått framåt där. Vi har bl.a. kört armhävningar av olika slag, vanliga, med med ena handel på en stäppbräda, med händerna i olika position jämfört med kroppen, med rotation och med klapp på axeln. Dead bugs av olika slag, med pilatesboll mellan arm och lår, samma sak, fast med utfällning av arm och/eller ben, viktskiva med samma utfällning av armar/ben, utfällning av ben med ett gummiband i armarna och och rulle mellan arm och ben på ena sidan och liksidig utfällning av arm och ben på andra sidan. Palloffs av olika slag, statiskt, in och ut med ena knät, palloffpressar. På Palloffsen har vi spunnit vidare på "Kausboll", där man står som en palloff med en boll mot bröstet och så puttar Jörgen åt alla håll och kanter, med syftet att jag ska stå helt stilla. Det har också varit plankan, sidoplankan, sidoplankan med roddrag i kabelmaskin, Getups med boll på axeln, Bottom up-pressar, både med hantel och catlebell och viktskiva i andra handen, Kickstamps med hantlar i varje hand och med gobblinfattning av en hantel, alltså att du håller hanteln i ena sidan med båda händerna, så att den blir hängande vertikalt en bit framför bröstet och ner. Vi har även puttat och dragit släde på olika sätt, buruit säck, Suitcase carry, krypgång framåt, bakåt och åt sidan och krabbgång på samma sätt. Kosackböj med viktskiva har vi också gjort, utfall åt sidan, som en Kosackböj, fast man startar från "vanligt stående".
Eftersom att smittspridningen av Corona gick upp ordentligt igen i novemmber förra året har det även blivit en hel del gummibandsträning här hemma. Vi fick först enkla gummiband från landslaget och sedan mer avancerade doningar med fem olika band med fem olika motstånd, karbinhakar som man fester i handtag eller benfesten och ett feste till dörren där man också kan festa banden. Har man alla band i blir det drygt 65kg, så det kan bli ganska tung styrrketräning om man vill det.
Jag har alltid haft svårt att träna hemma, det har liksom känts fel att blanda in träning i hemet, där syftet liksom är att ta det lugnt och slappna av, men de här gummibanden har verkligen hjälpt mig. Nu är det faktiskt ganska roligt att träna hemma måste jag säga.
Goalballmässigt pratade jag senast om att jag skulle börja åka upp till Stockholm ibland för att få mer kvalitativt matchspel. En gång hann jag åka upp dit innan pandemin bredde ut sig mer igen och gjorde att föreningarna fattade beslut om att pausa all verksamhet, även för oss, trots att vi inte hade gjort det tidihgare.
Så på drygt en månad blev det ingen goalvballträning alls. Sedan åkte jag in och körde några pass innan regionen stängde alla idrottshallar under december och januari, för att minska smittspridningen.
Under den tiden hade landslagsledningen dialog med Svenska parasportförbundet kring huruvida herrlandslaget skulle kunna klassas som elitverksamhet. Det var inte lätt att reda ut och därför lämnade vi över det till Svenska parasportförbundet, som till slut klassifiserade herrlandslaget som elit. Därmed var det också fritt fram för oss att träna innan B-EM, som är vårt nästa stora mästerskap.
B-EM skulle ju egentligen ha genomförts i oktober förra året, men så blev det inte. Istället flyttades det fram till januari i år. Länge såg det också ut att bli av då, men till slut tvingades man flytta det en gång till och nu ska det genomföras i juni.
Eftersom att vi herrlandslagsspelare då fick träna har jag och Jennifer tränat på två gånger i veckan här hemma sedan i februari. Vi fick ändra onsdastiden, som tidigare låg 20:00-21:00, eftersom den blev för sen. Nu har vi då istället kört torsdagar 16:00-17:00. Så jag har åkt direkt från jobbet till hallen, men faktum är att det har varit lättare och mer motiverande att genomföra de träningarna jämfört med de sena onsdagarna tidigare. Dels för att jag inte hinner hem emellan, dels för att jag haft Jennifer att träna med hela tiden. Hon agerar som ass. förbundskapten i landslaget där och planerar träningarna lite efter vad vi pratat om och kommit fram till i landslaget. Så det har faktiskt varit roliga träningar hela våren och nu är det snart juni. Mer om det och om EM tar vi dock i nästa inlägg...
Sedan dess har det hänt väldigt mycket, trots pandemin. Därför tänkte jag nu ge en kort update kring vad som har hänt.
Jag skrev senast att det hade varit pussel kring att få ihop all träning i relation till att jag gick upp till 75% på jobbet. Det löpte på och träningsrutinen har satt sig bra sedan dess. Ungefär har det sett ut såhär:
Måndag: Goalball
Tisdag: Styrka
Onsdag: Intervaller
Torsdag: Goalball
Fredag: PT-pass
Lördag: Vila
Sönda: Vila
Mestadels har det alltså legat på fem pass i veckan, ibland mer, ibland mindre.
PT-passen låg jag i startgropen för att dra igång när jag skrev senast och nu har jag och Jörgen kört tillsammans nästan varje fredag sedan dess. Det är, förutom goalballen, den allra viktigaste träningen av all träning som genomförs. Dels är en PT någon som kan gå in och peta i detaljer, påminna om att få med alla kroppsdelar och alla sådana bitar, dels någon som verkligen peppar och gör att jag kan ge det där lilla extra varje pass, dels någon som lär ut övningar, som egentligen inte är så svåra, men där man ändå får en känsla av att "just det, såhär kan man ju göra!". Flera av de övningarna vi har kört under PT-passen har jag även lagt in i mina ordinarie styrkepass också.
Syftet med PT-passen är ju så klart att bli så bra som möjligt på goalballplanen. Mycket har därför handlat om core, både stabilitet, styrka och kontroll, och jag känner verkligen att jag har gått framåt där. Vi har bl.a. kört armhävningar av olika slag, vanliga, med med ena handel på en stäppbräda, med händerna i olika position jämfört med kroppen, med rotation och med klapp på axeln. Dead bugs av olika slag, med pilatesboll mellan arm och lår, samma sak, fast med utfällning av arm och/eller ben, viktskiva med samma utfällning av armar/ben, utfällning av ben med ett gummiband i armarna och och rulle mellan arm och ben på ena sidan och liksidig utfällning av arm och ben på andra sidan. Palloffs av olika slag, statiskt, in och ut med ena knät, palloffpressar. På Palloffsen har vi spunnit vidare på "Kausboll", där man står som en palloff med en boll mot bröstet och så puttar Jörgen åt alla håll och kanter, med syftet att jag ska stå helt stilla. Det har också varit plankan, sidoplankan, sidoplankan med roddrag i kabelmaskin, Getups med boll på axeln, Bottom up-pressar, både med hantel och catlebell och viktskiva i andra handen, Kickstamps med hantlar i varje hand och med gobblinfattning av en hantel, alltså att du håller hanteln i ena sidan med båda händerna, så att den blir hängande vertikalt en bit framför bröstet och ner. Vi har även puttat och dragit släde på olika sätt, buruit säck, Suitcase carry, krypgång framåt, bakåt och åt sidan och krabbgång på samma sätt. Kosackböj med viktskiva har vi också gjort, utfall åt sidan, som en Kosackböj, fast man startar från "vanligt stående".
Eftersom att smittspridningen av Corona gick upp ordentligt igen i novemmber förra året har det även blivit en hel del gummibandsträning här hemma. Vi fick först enkla gummiband från landslaget och sedan mer avancerade doningar med fem olika band med fem olika motstånd, karbinhakar som man fester i handtag eller benfesten och ett feste till dörren där man också kan festa banden. Har man alla band i blir det drygt 65kg, så det kan bli ganska tung styrrketräning om man vill det.
Jag har alltid haft svårt att träna hemma, det har liksom känts fel att blanda in träning i hemet, där syftet liksom är att ta det lugnt och slappna av, men de här gummibanden har verkligen hjälpt mig. Nu är det faktiskt ganska roligt att träna hemma måste jag säga.
Goalballmässigt pratade jag senast om att jag skulle börja åka upp till Stockholm ibland för att få mer kvalitativt matchspel. En gång hann jag åka upp dit innan pandemin bredde ut sig mer igen och gjorde att föreningarna fattade beslut om att pausa all verksamhet, även för oss, trots att vi inte hade gjort det tidihgare.
Så på drygt en månad blev det ingen goalvballträning alls. Sedan åkte jag in och körde några pass innan regionen stängde alla idrottshallar under december och januari, för att minska smittspridningen.
Under den tiden hade landslagsledningen dialog med Svenska parasportförbundet kring huruvida herrlandslaget skulle kunna klassas som elitverksamhet. Det var inte lätt att reda ut och därför lämnade vi över det till Svenska parasportförbundet, som till slut klassifiserade herrlandslaget som elit. Därmed var det också fritt fram för oss att träna innan B-EM, som är vårt nästa stora mästerskap.
B-EM skulle ju egentligen ha genomförts i oktober förra året, men så blev det inte. Istället flyttades det fram till januari i år. Länge såg det också ut att bli av då, men till slut tvingades man flytta det en gång till och nu ska det genomföras i juni.
Eftersom att vi herrlandslagsspelare då fick träna har jag och Jennifer tränat på två gånger i veckan här hemma sedan i februari. Vi fick ändra onsdastiden, som tidigare låg 20:00-21:00, eftersom den blev för sen. Nu har vi då istället kört torsdagar 16:00-17:00. Så jag har åkt direkt från jobbet till hallen, men faktum är att det har varit lättare och mer motiverande att genomföra de träningarna jämfört med de sena onsdagarna tidigare. Dels för att jag inte hinner hem emellan, dels för att jag haft Jennifer att träna med hela tiden. Hon agerar som ass. förbundskapten i landslaget där och planerar träningarna lite efter vad vi pratat om och kommit fram till i landslaget. Så det har faktiskt varit roliga träningar hela våren och nu är det snart juni. Mer om det och om EM tar vi dock i nästa inlägg...
