Löpningen fungerar inte alls...
Juli har varit en väldigt lugn månad med lite mer ledighet än vad jag hade tänkt och planerat, men nu är jag tillbaka på gymmet igen. Goalballen får dock vänta ytterligare några veckor. 29 augusti drar vi igång där.
Löpningen har gått väldigt tungt under i stort sett hela våren. Jag har skrivit om det tidigare, men jag har inte alls kommit upp i min högstanivå.
Det är benen som tar slut.
Tvärslut och som en följd av det har själva konditionen också blivit sämre.
Det uppstår som mjölksyra i vaderna efter bara 1,5km löpning och sedan tvingas jag att stanna flera gånger och tiderna ligger tre-fyra-fem minuter över vad jag tidigare har presterat.
Nu efter den lugna juli är det givet att konditionen inte är vad den var innan semestern, eftersom att kondition är en färskvara, men så dåligt som det har gått nu efter semestern gör mig frustrerad.
På 5km sprang jag på 28:30 direkt efter semestern och 27:40 nu senast. 28:30 är en ny bottennotering och är 6min långsammare än mitt pers.
Det är benen som tar slut först, men när jag kommer upp i ca. 13km/h, då förändras känslan. Vet inte om det beror på ett ökat adrenalinpåslag, eller om min löpteknik ändras när det går snabbare, men då känner jag inte alls lika mycket i benen längre. Nej, då blir jag trött rent konditionsmässigt istället, jag orkar inte hålla ett sådant tempo under några längre sträckor.
Pulsen ligger över 180 slag/min när 5km är avverkade, trots att tiderna är riktigt dåliga jämfört med tidigare och att jag då bara har hållt ett relativt högt tempo sista kilometern.
Så att konditionen har blivit sämre råder det ingen tvekan om, men att det blir samma sak varje gång, det gör mig frustrerad och irriterad.
Jag har testat dämpande sulor, att sänka tempot, t.o.m. enda ner till 9,6km/h, men samma känsla i benen kommer ändå, har försökttstrunta i tider och prestation, har försökt att bara fokusera på att ta mig igenom sträckan utan att stannna, men inget har hjälpt och inget har fungerat.
Nu har det också blivit samma sak på 2,5km.
Där har jag ett pers på 09:30.
Vi springer inte 2,5km särskilt ofta, men senast vi gjorde det var jag återigen under 10min, 09:50.
Idag blev det dock en ny bottennotering även där, 11:50.
Jag kände redan efter knappt 200m att det började suga i benen. Dock inte vaderna den här gången, utan låren. Det var mjölksyra och jag tvingades att stanna inte mindre än fem gånger på den korta sträckan.
Mjölksyran tyder på att jag gick ut för hårt, men samtidigt var det inte hårdare än vad jag har gått ut tidigare, så jag borde ha klarat det...
Att något inte är som det ska i mina ben känns mer och mer uppenbart, men frågan är bara vad? Är det fysiskt eller psykiskt? kan det vara benhinnorna igen? Jag hade ju jätteproblem med benhinnorna under 2011-2014, fick t.o.m. löpförbud under en period. Det ville aldrig ge med sig, så fort det blev bättre och jag ökade belastningen litegran blev det ett bakslag igen. Till slut blev det iaf bra och det skulle väl vara fan om det är något sådant igen...
Överväger starkt att låta vår naprapat i landslaget, Fredrik Brännström, ta en titt på det...
Löpningen har gått väldigt tungt under i stort sett hela våren. Jag har skrivit om det tidigare, men jag har inte alls kommit upp i min högstanivå.
Det är benen som tar slut.
Tvärslut och som en följd av det har själva konditionen också blivit sämre.
Det uppstår som mjölksyra i vaderna efter bara 1,5km löpning och sedan tvingas jag att stanna flera gånger och tiderna ligger tre-fyra-fem minuter över vad jag tidigare har presterat.
Nu efter den lugna juli är det givet att konditionen inte är vad den var innan semestern, eftersom att kondition är en färskvara, men så dåligt som det har gått nu efter semestern gör mig frustrerad.
På 5km sprang jag på 28:30 direkt efter semestern och 27:40 nu senast. 28:30 är en ny bottennotering och är 6min långsammare än mitt pers.
Det är benen som tar slut först, men när jag kommer upp i ca. 13km/h, då förändras känslan. Vet inte om det beror på ett ökat adrenalinpåslag, eller om min löpteknik ändras när det går snabbare, men då känner jag inte alls lika mycket i benen längre. Nej, då blir jag trött rent konditionsmässigt istället, jag orkar inte hålla ett sådant tempo under några längre sträckor.
Pulsen ligger över 180 slag/min när 5km är avverkade, trots att tiderna är riktigt dåliga jämfört med tidigare och att jag då bara har hållt ett relativt högt tempo sista kilometern.
Så att konditionen har blivit sämre råder det ingen tvekan om, men att det blir samma sak varje gång, det gör mig frustrerad och irriterad.
Jag har testat dämpande sulor, att sänka tempot, t.o.m. enda ner till 9,6km/h, men samma känsla i benen kommer ändå, har försökttstrunta i tider och prestation, har försökt att bara fokusera på att ta mig igenom sträckan utan att stannna, men inget har hjälpt och inget har fungerat.
Nu har det också blivit samma sak på 2,5km.
Där har jag ett pers på 09:30.
Vi springer inte 2,5km särskilt ofta, men senast vi gjorde det var jag återigen under 10min, 09:50.
Idag blev det dock en ny bottennotering även där, 11:50.
Jag kände redan efter knappt 200m att det började suga i benen. Dock inte vaderna den här gången, utan låren. Det var mjölksyra och jag tvingades att stanna inte mindre än fem gånger på den korta sträckan.
Mjölksyran tyder på att jag gick ut för hårt, men samtidigt var det inte hårdare än vad jag har gått ut tidigare, så jag borde ha klarat det...
Att något inte är som det ska i mina ben känns mer och mer uppenbart, men frågan är bara vad? Är det fysiskt eller psykiskt? kan det vara benhinnorna igen? Jag hade ju jätteproblem med benhinnorna under 2011-2014, fick t.o.m. löpförbud under en period. Det ville aldrig ge med sig, så fort det blev bättre och jag ökade belastningen litegran blev det ett bakslag igen. Till slut blev det iaf bra och det skulle väl vara fan om det är något sådant igen...
Överväger starkt att låta vår naprapat i landslaget, Fredrik Brännström, ta en titt på det...
