Sexa i Malmö
Det blev en slutlig sjätteplats i Malmö i helgen, men trots det finns det mycket positivt att ta med. Jag gör först och främst fyra mål, vilket nog är mer än jag någonsin har gjort på elitnivå och som placerar mig på en delad sjuttondeplats i skytteligan, så min egen offensiv går onekligen framåt, vilket känns bra. Vi vinner dessutom andra halvlek i 3/5 matcher, 7-4 mot Spanien, 6-4 mot IFAS och 4-3 mot Union jacks.
Mönstret för matcherna är dock ganska genomgående. vi startar matcherna bra, gör exempelvis både 1-0 och 2-0 mot Spanien och har 4-2 mot Union jacks. Sedan har vi en dipp på fyra-fem minuter någonstans i mitten av första halvlek, där vi exempelvis tappar 2-2 till 2-8 mot spanien och 4-2 till 4-8 mot Union jacks. Sedan rycker vi upp oss mot slutet av första halvlek och andra halvlek är som sagt bra, i synnerhet i tre av matcherna, men har man en sådan extrem dipp där vi tappar ungefär sex mål bakåt på ganska kort tid, då blir det jobbigt att komma tillbaka igen.
Resultaten för helgen skrivs enligt följande:
Spain - FSBU 12-9
FSBU - IFAS 10-11
FSBU - RGC Hansa 7-13
FIF Malmö - FSBU 13-3
FSBU - Union jacks 10-11
Tabellen skrivs såhär:
1, FIFH Malmö 15p +30
2, Spain 9p +8
3, RGC Hansa 9p +2
4, IFAS 9p -3
5, Union jacks 3p -16
6, FSBU 0p -21
RGC Hansa och IFAS missar alltså finalen med sämre målskillnad än Spanien.
Finalen vann FIFH enkelt med 10-0. Detta efter det något märkliga senariot där flera av Spaniens spelare var tvungna att åka hem, eftersom de hade tidigare tider att passa, vilket gjorde att de bara var två spelare i finalen. Häftigt och kaxigt att genomföra matchen ändå och man gjorde det dessutom bra och klarade sig nästan hela första halvlek, men någon vidare match blev det ju inte. Utgången var ganska klar redan innan matchen startade.
För vår del kan vi konstatera att det bara är FIFH som gör fler mål än oss, 48st. Vi gör 39st, lika månha som Spanien, men fler än både IFAS, RGC Hansa och Union jacks. Vi snittar 7,8 mål framåt/match, vilket definitivt räcker för att vinna matcher. Med andra ord ser det väldigt positivt ut för framtiden, bara vi lyckas tighta till defensiven, få bort de där djupa dipparna och minimera antalet insläppta mål, som här låg på 12,0 i snitt/match, vilket så klart är alldeles för högt. Då vinner man inga matcher, men lyckas vi rätta till det så tror jag det här kan bli riktigt bra för framtiden, så jag är nöjd med helgen. Vi utmanar och pressar ändå lag med spelare som har betydligt mer rutin än vad vi har, gör näst flest mål i hela turneringen och vinner som sagt flera andrahalvlekar. Får vi bort de där dipparna i första halvlek, då är vi med på riktigt och här hade vi då vunnit tre matcher och med lite tur kanske t.o.m. nått finalen, detta bara i lagets andra elitturnering tillsammans, så jo, jag är trots allt nöjd med helgen!
För Linköpings del kan jag också berätta att det blev ett brons efter att man slagit Winchester med 9-4, Peja med 13-3, BSI Denmark med 12-2 och slutligen förlorat sista gruppspelsmatchen med 4-3 mot Brukarhuset i en ren seriefinal. Hade man vunnit där hade det blivit final. Nu blev det bronsmatch och i en riktig nagelbitare kunde man gå segrande ur den bataljen med 8-7, efter att man vänt underläge och avgjort med mål på straff i matchens sista minut.
Man gör 37 mål, vilket är flest i hela bredden, tillsammans med BSU Pirsos från Grekland, som vann andra gruppen och som senare också vann finalen mot Brukarhuset med 12-4. Man släpper in 13 mål, vilket är näst minst i hela bredden, bara Brukarhuset släppte in färre, 10st. Brukarhuset släpper alltså in fler mål i finalen än på hela gruppspelet.
Detta ger ett snitt på 9,25 mål framåt/match och 3,25 mål bakåt/match för Linköpings del, vilket är klart godkänt och t.o.m. riktigt bra.
Vi kan dessutom notera att Albin vinner hela skytteligan i bredden med sina 22 mål. Det är första gången han vinner ett sådant pris och han såg närmast lite chockad ut när hans namn ropades upp. Kul för Albin. Kul dessutom att Jennifer gör flest mål av alla svenska damer, ett stort grattis till dem båda och ett minst lika stort grattis till min kära hemmaklubb, som alltså tar ännu en medalj och som nu äntligen har börjat få utdelning för allt slit under alla år!
Mönstret för matcherna är dock ganska genomgående. vi startar matcherna bra, gör exempelvis både 1-0 och 2-0 mot Spanien och har 4-2 mot Union jacks. Sedan har vi en dipp på fyra-fem minuter någonstans i mitten av första halvlek, där vi exempelvis tappar 2-2 till 2-8 mot spanien och 4-2 till 4-8 mot Union jacks. Sedan rycker vi upp oss mot slutet av första halvlek och andra halvlek är som sagt bra, i synnerhet i tre av matcherna, men har man en sådan extrem dipp där vi tappar ungefär sex mål bakåt på ganska kort tid, då blir det jobbigt att komma tillbaka igen.
Resultaten för helgen skrivs enligt följande:
Spain - FSBU 12-9
FSBU - IFAS 10-11
FSBU - RGC Hansa 7-13
FIF Malmö - FSBU 13-3
FSBU - Union jacks 10-11
Tabellen skrivs såhär:
1, FIFH Malmö 15p +30
2, Spain 9p +8
3, RGC Hansa 9p +2
4, IFAS 9p -3
5, Union jacks 3p -16
6, FSBU 0p -21
RGC Hansa och IFAS missar alltså finalen med sämre målskillnad än Spanien.
Finalen vann FIFH enkelt med 10-0. Detta efter det något märkliga senariot där flera av Spaniens spelare var tvungna att åka hem, eftersom de hade tidigare tider att passa, vilket gjorde att de bara var två spelare i finalen. Häftigt och kaxigt att genomföra matchen ändå och man gjorde det dessutom bra och klarade sig nästan hela första halvlek, men någon vidare match blev det ju inte. Utgången var ganska klar redan innan matchen startade.
För vår del kan vi konstatera att det bara är FIFH som gör fler mål än oss, 48st. Vi gör 39st, lika månha som Spanien, men fler än både IFAS, RGC Hansa och Union jacks. Vi snittar 7,8 mål framåt/match, vilket definitivt räcker för att vinna matcher. Med andra ord ser det väldigt positivt ut för framtiden, bara vi lyckas tighta till defensiven, få bort de där djupa dipparna och minimera antalet insläppta mål, som här låg på 12,0 i snitt/match, vilket så klart är alldeles för högt. Då vinner man inga matcher, men lyckas vi rätta till det så tror jag det här kan bli riktigt bra för framtiden, så jag är nöjd med helgen. Vi utmanar och pressar ändå lag med spelare som har betydligt mer rutin än vad vi har, gör näst flest mål i hela turneringen och vinner som sagt flera andrahalvlekar. Får vi bort de där dipparna i första halvlek, då är vi med på riktigt och här hade vi då vunnit tre matcher och med lite tur kanske t.o.m. nått finalen, detta bara i lagets andra elitturnering tillsammans, så jo, jag är trots allt nöjd med helgen!
För Linköpings del kan jag också berätta att det blev ett brons efter att man slagit Winchester med 9-4, Peja med 13-3, BSI Denmark med 12-2 och slutligen förlorat sista gruppspelsmatchen med 4-3 mot Brukarhuset i en ren seriefinal. Hade man vunnit där hade det blivit final. Nu blev det bronsmatch och i en riktig nagelbitare kunde man gå segrande ur den bataljen med 8-7, efter att man vänt underläge och avgjort med mål på straff i matchens sista minut.
Man gör 37 mål, vilket är flest i hela bredden, tillsammans med BSU Pirsos från Grekland, som vann andra gruppen och som senare också vann finalen mot Brukarhuset med 12-4. Man släpper in 13 mål, vilket är näst minst i hela bredden, bara Brukarhuset släppte in färre, 10st. Brukarhuset släpper alltså in fler mål i finalen än på hela gruppspelet.
Detta ger ett snitt på 9,25 mål framåt/match och 3,25 mål bakåt/match för Linköpings del, vilket är klart godkänt och t.o.m. riktigt bra.
Vi kan dessutom notera att Albin vinner hela skytteligan i bredden med sina 22 mål. Det är första gången han vinner ett sådant pris och han såg närmast lite chockad ut när hans namn ropades upp. Kul för Albin. Kul dessutom att Jennifer gör flest mål av alla svenska damer, ett stort grattis till dem båda och ett minst lika stort grattis till min kära hemmaklubb, som alltså tar ännu en medalj och som nu äntligen har börjat få utdelning för allt slit under alla år!
