Guldet är hemma!
I helgen som var spelades tredje omgången av Sverigeserien 2016.
Innan helgen ledde vi serien, elva poäng före tvåan FIFH Malmö.
Efter fem vinster och en förlust i helgen leder vi nu serien nitton poäng före tvåan.
Med en omgång, sex matcher, arton poäng, kvar att spela om är det alltså redan nu klart att vi vinner Sverigeserien för första gången någonsin!!!
Vi inledde helgen minst sagt darrigt mot FSBU från Göteborg.
FSBU har Olof, som har börjat skjuta riktigt, riktigt bra, bäst i serien skulle jag säga, plus att vi spelade i deras hemmahall som de tränar i tillsammans varje vecka. Det innebär att de kan precis hur golvet är, hur mycket/lite man ska ta i för olika skott osv. samtidigt som det för min del var första gången jag spelade med Boris. Faktum var att det var första gången jag spelade på breddnivå på ganska exakt ett år. Annars har det varit elit för hela slanten under det senaste året.
Matchen vann hursomhelst FSBU med 9-6. Jag släppte in tre mål, en straff, en stolpe när jag var vänsterback och en boll som studsade över mina knän och in i mål. Rent slarv med andra ord och jag var inte helt nöjd efter matchen.
Det blev som sagt dock helgens enda förlust, för sedan studsade vi tillbaka och knockade Bruham med 10-0, slog FIFH Malmö med 6-4, IFAS med 7-6, FIFH Malmö igen med 9-4 och slutligen IFAS igen med 6-5.
Flera jämna matcher alltså, men då fick alla våra spelare träna på att spela under press och vi klarade av det. Det hade vi inte gjort för några år sedan kan jag nästan garantera. I synnerhet inte i sista matchen mot IFAS, för där hade vi 5-2, men tappade till 5-5. Då hade vi vikt ner oss för några år sedan. Det gör vi inte längre, så även på den psykiska och mentala delen har hela laget gått frarmåt och det finns ett helt annat självförtroende än vad det gjorde för några år sedan. För fem-sex år sedan var det vi som blev knockade med 10-0, nu är det vi som knockar motståndarna med 10-0, så någonting rätt måste vi ju göra och jag tror att en stor del i det är all defensiv nötning, som jag har tagit med mig från landslaget och appliserat på hemmaträningarna också. Det är inte världens roligaste träning, men jävlar så nyttigt och givande det är!
Så, för första gången någonsin går guldet i Sverigeserien alltså till Linköping!
Jag var med och spelade den här omgången och har givetvis varit med och bidragit jag med, men Albin, Linda och Boris har varit med på alla tre omgångarna och Tobbe, Jonas, som har slutat nu, och Jennifer har varit med på två omgångar.
Det känns så bra att äntligen, efter alla års slit, ha börjat vinna litegrann, först enstaka matcher, men nu även turneringar och serier. Linköping har till slut etablerat sig i breddtoppen i Sverige. Resan dit har varit långt ifrån spikrak, vi blev knockade i nästan varje match under tre års tid, förlorade vi bara med 8-2 så var det grymt bra, vi hade en coach som inte kunde goalball alls, en ass. coach som varken kunde goalball eller hade något fokus eller blick för vad som skulle göras och varför. Kort sagt var det mer eller mindre en lekskola på våra träningar, fastän att vi trodde att vi tränade och gjorde rätt. Såhär med facit i hand ser jag tydligt att vi gjorde allt annat än rätt. 2011 blev lite av en nystart för laget, Linda kom in och tog över och började om med allt from scratch. Därifrån har vi sedan tagit oss upp, pinnhål för pinnhål, nu står vi som segrare av Sverigeserien 2016 och jag är faktiskt stolt över att en gång i tiden, för nio år sedan, ha varit med och startat upp det här laget. Grymt!
Innan helgen ledde vi serien, elva poäng före tvåan FIFH Malmö.
Efter fem vinster och en förlust i helgen leder vi nu serien nitton poäng före tvåan.
Med en omgång, sex matcher, arton poäng, kvar att spela om är det alltså redan nu klart att vi vinner Sverigeserien för första gången någonsin!!!
Vi inledde helgen minst sagt darrigt mot FSBU från Göteborg.
FSBU har Olof, som har börjat skjuta riktigt, riktigt bra, bäst i serien skulle jag säga, plus att vi spelade i deras hemmahall som de tränar i tillsammans varje vecka. Det innebär att de kan precis hur golvet är, hur mycket/lite man ska ta i för olika skott osv. samtidigt som det för min del var första gången jag spelade med Boris. Faktum var att det var första gången jag spelade på breddnivå på ganska exakt ett år. Annars har det varit elit för hela slanten under det senaste året.
Matchen vann hursomhelst FSBU med 9-6. Jag släppte in tre mål, en straff, en stolpe när jag var vänsterback och en boll som studsade över mina knän och in i mål. Rent slarv med andra ord och jag var inte helt nöjd efter matchen.
Det blev som sagt dock helgens enda förlust, för sedan studsade vi tillbaka och knockade Bruham med 10-0, slog FIFH Malmö med 6-4, IFAS med 7-6, FIFH Malmö igen med 9-4 och slutligen IFAS igen med 6-5.
Flera jämna matcher alltså, men då fick alla våra spelare träna på att spela under press och vi klarade av det. Det hade vi inte gjort för några år sedan kan jag nästan garantera. I synnerhet inte i sista matchen mot IFAS, för där hade vi 5-2, men tappade till 5-5. Då hade vi vikt ner oss för några år sedan. Det gör vi inte längre, så även på den psykiska och mentala delen har hela laget gått frarmåt och det finns ett helt annat självförtroende än vad det gjorde för några år sedan. För fem-sex år sedan var det vi som blev knockade med 10-0, nu är det vi som knockar motståndarna med 10-0, så någonting rätt måste vi ju göra och jag tror att en stor del i det är all defensiv nötning, som jag har tagit med mig från landslaget och appliserat på hemmaträningarna också. Det är inte världens roligaste träning, men jävlar så nyttigt och givande det är!
Så, för första gången någonsin går guldet i Sverigeserien alltså till Linköping!
Jag var med och spelade den här omgången och har givetvis varit med och bidragit jag med, men Albin, Linda och Boris har varit med på alla tre omgångarna och Tobbe, Jonas, som har slutat nu, och Jennifer har varit med på två omgångar.
Det känns så bra att äntligen, efter alla års slit, ha börjat vinna litegrann, först enstaka matcher, men nu även turneringar och serier. Linköping har till slut etablerat sig i breddtoppen i Sverige. Resan dit har varit långt ifrån spikrak, vi blev knockade i nästan varje match under tre års tid, förlorade vi bara med 8-2 så var det grymt bra, vi hade en coach som inte kunde goalball alls, en ass. coach som varken kunde goalball eller hade något fokus eller blick för vad som skulle göras och varför. Kort sagt var det mer eller mindre en lekskola på våra träningar, fastän att vi trodde att vi tränade och gjorde rätt. Såhär med facit i hand ser jag tydligt att vi gjorde allt annat än rätt. 2011 blev lite av en nystart för laget, Linda kom in och tog över och började om med allt from scratch. Därifrån har vi sedan tagit oss upp, pinnhål för pinnhål, nu står vi som segrare av Sverigeserien 2016 och jag är faktiskt stolt över att en gång i tiden, för nio år sedan, ha varit med och startat upp det här laget. Grymt!
