Utfallssteg med skivstång på axlarna och goalballidioten
Nu när förkylningen återigen har lagt sig, drygt två veckor höll den mig borta från träningen den här gången, har jag kommit igång riktigt bra med träningen här hemma igen och den gångna veckan gjorde jag två saker som är värda att notera och lyfta lite extra.
Först återupptog jag en gammal goding på styrkepasset i tisdags, nämligen utfallssteg med skivstång på axlarna.
Det är en ruggigt komplex övning som kräver väldigt mycket fokus, särskilt när man inte ser något alls, men den är extremt viktig och nyttig, både för balans, bålstabilitet och styrka.
När Julian och jag körde den regelbundet för drygt ett år sedan var den mer eller mindre en garant för träningsvärk, så också den här gången, även om jag nu startade på relativt låga vikter, bara för att få in känslan och rörelsen igen. Jag tror nämligen inte att jag har kört den en enda gång sedan Julian flyttade i slutet av sommaren 2017. Det är ju nämligen en övning där man blir väldigt utlämnad till den som är med, att den hållerr koll på omgivningen, om jag skulle hamna för nära en kant eller något annat, om det kommer någon och ska gå förbi eller om jag hamnar jättesnett. Den kräver helt enkelt tillit till 110% och den tilliten känner jag väl inte riktigt att jag har haft tidigare, eftersom att det först var väldigt hattande fram och tillbaka med olika ledsagare fram till i våras och där jag efter det helt enkelt har prioriterat andra övningar, för hur det än är så hyser jag något slags hatkärlek till utfallsstegen. Det är definitivt ingen favoritövning, men jag gillar känslan efteråt och den är som sagt näst intiill en garant för träningsvärk.
Mitt mål är hursomhelst nu att försöka få in den lite mer frekvent igen, för det är trots allt en väldigt bra övning!
Den andra punkten som är värd att lyfta är att jag under gårdagens bollpass körde 6x2min goalballidioten.
Goalballidioten är som vanliga idioten, fast mer goalballrelaterad. Du sitter i "ready position", alltså din utgångsposition, slänger dig som när du räddar en boll, sedan ska du snabbt upp på fötterna, fram till sexmeterslinjen, tillbaka till din backlinje igen, ner i utgångsposition och sedan upprepa samma sak igen. Det här gör man då under 2 eller 4 minuter och det är svinigt jobbigt!
Flera andra i landslaget har börjat köra goalballidioten som ett konditionspass i samband med den vanliga goalballträningen, för att slå två flugor i en smäll och spara tid. Det är nämligen inte så lätt att få ihop vardagspusslet när man jobbar heltid och samtidigt ska elitträna.
Eftersom att jag var själv på träningen igår, tyvärr är jag ofta det på torsdagarna numera, eftersom att det blir för sent för de flesta andra, men eftersom att jag är ledig på fredagarna spelar det inte lika stor roll för mig, så tänkte jag passa på att testa att köra goalballidioten.
Det tog ganska lång tid att förbereda, 15-20min tog det nog att tejpa och mäta avståndet dit jag skulle springa. Där framme satte jag min trådlösa högtalare, som då fick agera ledfyr. Linjen jag tejpade var ganska lång, så att jag skulle känna den när jag backade tillbaka och inte missa den.
När allting var tejpat och klart körde jag hursomhelst igång och det gick förhållandervis bra tycker jag och jag blev heelt slut!
Den enda missen var att jag räknade lite fel i avståndsberäkningarna, för egentligen är det 4,5m fram till sexmeterslinjen från backlinjen, inte 6m, som jag räknade på. Varför den heter sexmeterslinjen är för att den är 6m från det egna målet.
Hursomhelst innebar ju då detta att varje gång fram och tillbaka blev 12m istället för 9m, som det ska vara. Jag hann mellan 11-13 gånger fram och tillbaka på varje intervall, vilket jag först tänkte var väldigt stor skillnad mot när jag var som bäst, men sedan slog det mig att jag ju hade räknat fel.
11-13 gånger fram och tillbaka här blir alltså 6m fram till högtalaren, 6m tillbaka igen, alltså 12m/gång.
12 * 11 = 132. 12 * 13 = 156.
Det låg alltså mellan 132 och 156m/intervall.
Med det vanliga avståndet, alltså 4,5m fram till sexmeterslinjen, 4,5m tillbaka, alltså 9m/gång, 3m kortare än vad jag körde igår, hade det blivit 15-17 gånger fram och tillbaka/intervall och då var det plötsligt inte så stor skillnad längre. 18 eller 19 tror jag att jag som bäst har varit uppe i på 2min.
Det här är definitivt något jag ska få in mer frekvent tänker jag, särskilt i vår, när jag planerar att återuppta mina onsdagsträningar också. Då har jag garanterat ett tillfälle varje vecka där jag är själv i hallen. Sedan kan det mycket väl bli så som det har varit nu i höst, att jag även blir själv i hallen på torsdagarna, eftersom att det bara är jag som kan då, men det återstår att se.
Först återupptog jag en gammal goding på styrkepasset i tisdags, nämligen utfallssteg med skivstång på axlarna.
Det är en ruggigt komplex övning som kräver väldigt mycket fokus, särskilt när man inte ser något alls, men den är extremt viktig och nyttig, både för balans, bålstabilitet och styrka.
När Julian och jag körde den regelbundet för drygt ett år sedan var den mer eller mindre en garant för träningsvärk, så också den här gången, även om jag nu startade på relativt låga vikter, bara för att få in känslan och rörelsen igen. Jag tror nämligen inte att jag har kört den en enda gång sedan Julian flyttade i slutet av sommaren 2017. Det är ju nämligen en övning där man blir väldigt utlämnad till den som är med, att den hållerr koll på omgivningen, om jag skulle hamna för nära en kant eller något annat, om det kommer någon och ska gå förbi eller om jag hamnar jättesnett. Den kräver helt enkelt tillit till 110% och den tilliten känner jag väl inte riktigt att jag har haft tidigare, eftersom att det först var väldigt hattande fram och tillbaka med olika ledsagare fram till i våras och där jag efter det helt enkelt har prioriterat andra övningar, för hur det än är så hyser jag något slags hatkärlek till utfallsstegen. Det är definitivt ingen favoritövning, men jag gillar känslan efteråt och den är som sagt näst intiill en garant för träningsvärk.
Mitt mål är hursomhelst nu att försöka få in den lite mer frekvent igen, för det är trots allt en väldigt bra övning!
Den andra punkten som är värd att lyfta är att jag under gårdagens bollpass körde 6x2min goalballidioten.
Goalballidioten är som vanliga idioten, fast mer goalballrelaterad. Du sitter i "ready position", alltså din utgångsposition, slänger dig som när du räddar en boll, sedan ska du snabbt upp på fötterna, fram till sexmeterslinjen, tillbaka till din backlinje igen, ner i utgångsposition och sedan upprepa samma sak igen. Det här gör man då under 2 eller 4 minuter och det är svinigt jobbigt!
Flera andra i landslaget har börjat köra goalballidioten som ett konditionspass i samband med den vanliga goalballträningen, för att slå två flugor i en smäll och spara tid. Det är nämligen inte så lätt att få ihop vardagspusslet när man jobbar heltid och samtidigt ska elitträna.
Eftersom att jag var själv på träningen igår, tyvärr är jag ofta det på torsdagarna numera, eftersom att det blir för sent för de flesta andra, men eftersom att jag är ledig på fredagarna spelar det inte lika stor roll för mig, så tänkte jag passa på att testa att köra goalballidioten.
Det tog ganska lång tid att förbereda, 15-20min tog det nog att tejpa och mäta avståndet dit jag skulle springa. Där framme satte jag min trådlösa högtalare, som då fick agera ledfyr. Linjen jag tejpade var ganska lång, så att jag skulle känna den när jag backade tillbaka och inte missa den.
När allting var tejpat och klart körde jag hursomhelst igång och det gick förhållandervis bra tycker jag och jag blev heelt slut!
Den enda missen var att jag räknade lite fel i avståndsberäkningarna, för egentligen är det 4,5m fram till sexmeterslinjen från backlinjen, inte 6m, som jag räknade på. Varför den heter sexmeterslinjen är för att den är 6m från det egna målet.
Hursomhelst innebar ju då detta att varje gång fram och tillbaka blev 12m istället för 9m, som det ska vara. Jag hann mellan 11-13 gånger fram och tillbaka på varje intervall, vilket jag först tänkte var väldigt stor skillnad mot när jag var som bäst, men sedan slog det mig att jag ju hade räknat fel.
11-13 gånger fram och tillbaka här blir alltså 6m fram till högtalaren, 6m tillbaka igen, alltså 12m/gång.
12 * 11 = 132. 12 * 13 = 156.
Det låg alltså mellan 132 och 156m/intervall.
Med det vanliga avståndet, alltså 4,5m fram till sexmeterslinjen, 4,5m tillbaka, alltså 9m/gång, 3m kortare än vad jag körde igår, hade det blivit 15-17 gånger fram och tillbaka/intervall och då var det plötsligt inte så stor skillnad längre. 18 eller 19 tror jag att jag som bäst har varit uppe i på 2min.
Det här är definitivt något jag ska få in mer frekvent tänker jag, särskilt i vår, när jag planerar att återuppta mina onsdagsträningar också. Då har jag garanterat ett tillfälle varje vecka där jag är själv i hallen. Sedan kan det mycket väl bli så som det har varit nu i höst, att jag även blir själv i hallen på torsdagarna, eftersom att det bara är jag som kan då, men det återstår att se.
