Tung, tuff och jobbig helg under malmö open 2020
Årets första tävling brukar traditionsenligt vara Malmö open och så även i år.
Det här var Linköpings elfte deltagande i tävlingen om jag inte misstar mig och förra året slutade det med en åttondeplats, men vi har ett guld för två år sedan som största merit i tävlingen. Den gången slog vi brittiska Fen tigers med 5-2 i finalen. Det var just Fen tigers som också slog ut oss i kvartsfinal förra året.
Spelschemat för helgen ändrades flera gånger efter sena avhopp och annat, men till slut stod det klart att tävlingen skulle avgöras i ett gruppspel med tre grupper. I två av grupperna var det fem lag och i den tredje gruppen var det fyra lag. Efter avslutat gruppspel möttes ettorna i resp. grupp i kamp om medaljerna, tvåorna spelade om plats 4-6, treona om plats 7-9, fyrorna om plats 10-12 och femmorna i de båda grupperna med fem lag var utslagna.
Det gällde alltså att vinna gruppen för att ta medalj.
Vi hamnade i den gruppen med fyra lag, tillsammans med BSI Roskilde från Danmark, Fen tigers och croysutt Warriors goalball club, båda två från Storbritannien.
Vi hade flera krokar ute innan helgen för att försöka få in någon ytterligare spelare att spela med oss, men tyvärr blev det inget med det och laget bestod därför av följande:
#1 Jennifer Flisborg
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#9 Christian Broman
Coach: Emma Ramstierna/Jennifer Flisborg
Ett tunnt lag, där vi då hade mig själv, en som knappt tränat ett år, en som varit med på två-tre träningar det senaste året och en som precis varit sjukskriven för utmattning/stress.
Med tanke på det så tycker jag ändå vår laginsats i gruppspelet var bra. Vi hamnade i en väldigt offensivt stark grupp, där BSI Roskilde, som till slut vann gruppen, gjorde 29 mål, Warriors 27, Fen tigers 23 och vi 12. Där kunde vi alltså inte mäta oss med de andra. Vi har ingen riktig målskytt i laget, även om min offensiv har gått väldigt mycket framåt det senaste året och jag gjorde fler mål på studsar än släta skott under helgen, så räcker det ändå inte riktigt till.
Defensivt släppte vår grupp också in väldigt mycket mål. 27, 23, 23 och 18 mål på tre matcher och det var faktiskt inte vi som släppte in flest mål där, utan vi stannade alltså på en målskillnad av 12-23 (-9) på tre matcher.
Förutom Cambrigdge Dons i en av de andra grupperna, som blev lite av en slagpåse, förlorade alla matcher och hade en målskillnad på 6-41 på fyra matcher, producerade vi minst antal mål framåt av samtliga lag i tävlingen.
Det enda lag i de andra två grupperna som gjorde så mycket mål som lagen i vår grupp gjorde, det var hemmalaget FIFH Malmö, där Anja Christensen gjorde majoriteten av målen. De gjorde 31 eller 32 mål om jag minns rätt, men det då på fyra matcher. BSI Roskilde från vår grupp hade gjort 39 mål på fyra matcher om man hade hållt samma snitt.
Hade vi spelat fyra matcher, som de andra lagen gjorde i gruppspelet, hade vi stannat på 16-31 i målskillnad. Jämför det med typ Old power från Finland, som visserligen bara slutade trea i sin grupp, men som ändå släppte in minst antal mål av alla lag, nämligen 14st på fyra matcher. Vi släpper alltså in mer än dubbelt så många mål som dem.
Snittet/match för oss landade på 4,0-7,7 mål. Det är lite lågt. Visst, det går att vinna matcher med i snitt fyra mål framåt, men då bygger det på att defensiven är väldigt stark och stabil. Det är inte vår defensiv i nuläget. Stundtals är den det, men periodvis släpper vi in väldigt billiga mål och då har vi ingen riktig offensiv för att kunna reparera det.
Hur gick det då i matcherna?
Ja, första matchen mot BSI Roskilde hade två väldigt tydliga ansikten. I första halvlek gjorde vi det riktigt bra. De tog förvisso ledningen, men vi vände till 3-1, ett mål var från mig, Jennifer och Broman. Därefter reducerade de, men vi gick ifrån till 5-2, innan de kunde reducera till 5-3 på typ sista skottet i halvleken.
Trots det var det en väldigt bra spelmässig halvlek, men i andra rasade allt ihop fullständigt och vi förlorade halvleken med 8-1 och matchen med 11-6.
Vad som hände där var nog främst att vi inte orkar och i och med att vi inte orkar tappar vi även fokus och kan inte hålla uppe samma fina defensiv hela vägen. Plötsligt släppte vi in skitmål, agerade hundradelar för sent i det defensiva arbetet vilket ledde till att vi inte hann ut ordentligt, hade taskigt bollmöte eller slarv i tekniken. Det ska dock också sägas att deras storskytt gick in och lastade på ordentligt i andra halvlek och hans skott hade vi stora problem med. Tyvärr är det svårt att träna på de skotten här hemma också, eftersom att vi inte har någon som ens skjuter i närheten av så bra. Det man kan göra är att minska planen för att få kortare tid på sig att reagera och agera på varje boll.
Andra matchen i gruppspelet var mot Fen tigers och även här blev det förlust, nu med 0-5. Trots det var det nog helgens bästa match, för med tanke på deras skicklighet och vilka spelare de har, tror de har en eller ett par av de brittiska landslagsspelarna i sitt lag, så är det ändå ganska bra att bara förlora med fem bollar, för som sagt, vi har inte ens i närheten av det motståndet eller de spelarna här hemma. Jag ska inte säga att jag var felfri i den matchen, jag släppte nog in en eller ett par bollar, men resten av laget möter i stort sätt aldrig så bra motstånd annars, så lagmässigt får det ändå anses vara helt okej.
tredje och sista gruppspelsmatchen blev tyvärr också en förlust och efter den matchen var jag faktiskt förbannad. Inte på själva laginsatsen, för den tycker jag återigen var ganska bra, men på sättet som vi förlorar på.
Vi vänder alltså först 1-4-underläge i första halvlek till ledning med 5-4 i halvtid. Där hade vi verkligen momentum i matchen. Sedan släpper vi in 5-5 ganska tidigt i andra och sedan ytterligare två bollar innan Broman reducerade till 6-7. Därefter fick vi en straff med oss för ilegal coaching, men vi missade den straffen och det var det sista som hände i matchen och det blev alltså förlust med uddamålet.
Även om vi hade kvitterat till 7-7 där på sista straffen hade vi ändå slutat sist i gruppen, så för själva resultatet spelade det ingen roll, men känslan efteråt hade ju varit betydligt bättre med 7-7 i ryggen jämfört med en uddamålsförlust. Därför var jag ordentligt förbannad.
Sedan måste vi ta det där med straffarna. Jag vet inte exakt hur många straffar vi fick med oss totalt sett under helgen, men bara mot Fen tigers var det fem eller sex straffar och även Warriors drog på sig en del straffar, men vi gör alltså inte mål på en enda straff under hela helgen.
Någon straff var dåligt placerad på en tre-trea, men de flesta var ändå bra placerade som tre-ettor eller tre-femmor, någon rak stolpe hade vi också, men vi har inte trycket i skotten, de går för långsamt och då hinner motståndarna med ändå, även om bollarna är bra placerade.
Man kan scouta och analysera motståndarna och hur de lägger sina straffar för att enklare kunna veta hur man själv ska agera beroende på vem som läggger straffen på andra sidan, men får man tio-femton straffar med sig under en helg är det faktiskt skitdåligt att inte göra mål på en enda straff.
Vi slutade alltså hursomhelst fyra i gruppen och fick då möta Birmingham x2 i spel om plats 10-12, Birmingham Swords och Birmingham Sabres.
Vi hade tittat på och scoutat dem en del innan och om vi bara hade kommit upp i samma spelmässiga nivå som under gruppspelet, då hade vi vunnit de båda matcherna ganska enkelt.
Nu gjorde vi inte alls det utan hela laget underpresterade å det grövsta. Vi kom inte alls upp i nivå och de båda matcherna var nog tveklöst helgens sämsta. Energin saknades i laget och vi såg trötta ut. Personligen fick jag inte alls till mina skott lika bra som under gruppspelet, , många bollar gick ut över tummen, studsarna saknade kraft och fart och de släta skotten blev inte bra. Jag drog även på mig en hel del straffar. Under gruppspelet tror jag bara det blev en high ball på tre matcher, men nu hade jag säkert fyra-fem höga bollar i samma match. Det är givetvis tecken på trötthet och en stor del i det kan vara att jag sov jättedåligt natten till söndag, men ändå, det var lååångt under både min och övriga lagets normala kapacitet och vi förlorade båda matcherna med 6-10 resp. 5-9.
Tävlingen slutade alltså med en tolfteplats och efteråt ville jag bara hem, sova och skita i allt vad goalball heter under en period. Det gick inte alls bra och var en väldigt, väldigt tung, tuff och jobbig helg...
Här har ni samtliga av våra resultat:
Gruppspel
Linköping - BSI Roskilde 6-11
Linköping - Fen tigers 0-5
Linköping - Croysutt Warriors goalball club 6-7
Placeringsmatcher (plats 10-12)
Linköping - Birmingham Swords 6-10
Linköping - Birmingham Sabres 5-9
Slutligen vill jag tipsa om min Facebooksida, där jag sammanfattade helgens tävling i en video. Tanken är att göra fler sådana sammanfattningar framöver, så klicka in på Facebook.com/goalballjonny för att ta del av det materialet!
Det här var Linköpings elfte deltagande i tävlingen om jag inte misstar mig och förra året slutade det med en åttondeplats, men vi har ett guld för två år sedan som största merit i tävlingen. Den gången slog vi brittiska Fen tigers med 5-2 i finalen. Det var just Fen tigers som också slog ut oss i kvartsfinal förra året.
Spelschemat för helgen ändrades flera gånger efter sena avhopp och annat, men till slut stod det klart att tävlingen skulle avgöras i ett gruppspel med tre grupper. I två av grupperna var det fem lag och i den tredje gruppen var det fyra lag. Efter avslutat gruppspel möttes ettorna i resp. grupp i kamp om medaljerna, tvåorna spelade om plats 4-6, treona om plats 7-9, fyrorna om plats 10-12 och femmorna i de båda grupperna med fem lag var utslagna.
Det gällde alltså att vinna gruppen för att ta medalj.
Vi hamnade i den gruppen med fyra lag, tillsammans med BSI Roskilde från Danmark, Fen tigers och croysutt Warriors goalball club, båda två från Storbritannien.
Vi hade flera krokar ute innan helgen för att försöka få in någon ytterligare spelare att spela med oss, men tyvärr blev det inget med det och laget bestod därför av följande:
#1 Jennifer Flisborg
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#9 Christian Broman
Coach: Emma Ramstierna/Jennifer Flisborg
Ett tunnt lag, där vi då hade mig själv, en som knappt tränat ett år, en som varit med på två-tre träningar det senaste året och en som precis varit sjukskriven för utmattning/stress.
Med tanke på det så tycker jag ändå vår laginsats i gruppspelet var bra. Vi hamnade i en väldigt offensivt stark grupp, där BSI Roskilde, som till slut vann gruppen, gjorde 29 mål, Warriors 27, Fen tigers 23 och vi 12. Där kunde vi alltså inte mäta oss med de andra. Vi har ingen riktig målskytt i laget, även om min offensiv har gått väldigt mycket framåt det senaste året och jag gjorde fler mål på studsar än släta skott under helgen, så räcker det ändå inte riktigt till.
Defensivt släppte vår grupp också in väldigt mycket mål. 27, 23, 23 och 18 mål på tre matcher och det var faktiskt inte vi som släppte in flest mål där, utan vi stannade alltså på en målskillnad av 12-23 (-9) på tre matcher.
Förutom Cambrigdge Dons i en av de andra grupperna, som blev lite av en slagpåse, förlorade alla matcher och hade en målskillnad på 6-41 på fyra matcher, producerade vi minst antal mål framåt av samtliga lag i tävlingen.
Det enda lag i de andra två grupperna som gjorde så mycket mål som lagen i vår grupp gjorde, det var hemmalaget FIFH Malmö, där Anja Christensen gjorde majoriteten av målen. De gjorde 31 eller 32 mål om jag minns rätt, men det då på fyra matcher. BSI Roskilde från vår grupp hade gjort 39 mål på fyra matcher om man hade hållt samma snitt.
Hade vi spelat fyra matcher, som de andra lagen gjorde i gruppspelet, hade vi stannat på 16-31 i målskillnad. Jämför det med typ Old power från Finland, som visserligen bara slutade trea i sin grupp, men som ändå släppte in minst antal mål av alla lag, nämligen 14st på fyra matcher. Vi släpper alltså in mer än dubbelt så många mål som dem.
Snittet/match för oss landade på 4,0-7,7 mål. Det är lite lågt. Visst, det går att vinna matcher med i snitt fyra mål framåt, men då bygger det på att defensiven är väldigt stark och stabil. Det är inte vår defensiv i nuläget. Stundtals är den det, men periodvis släpper vi in väldigt billiga mål och då har vi ingen riktig offensiv för att kunna reparera det.
Hur gick det då i matcherna?
Ja, första matchen mot BSI Roskilde hade två väldigt tydliga ansikten. I första halvlek gjorde vi det riktigt bra. De tog förvisso ledningen, men vi vände till 3-1, ett mål var från mig, Jennifer och Broman. Därefter reducerade de, men vi gick ifrån till 5-2, innan de kunde reducera till 5-3 på typ sista skottet i halvleken.
Trots det var det en väldigt bra spelmässig halvlek, men i andra rasade allt ihop fullständigt och vi förlorade halvleken med 8-1 och matchen med 11-6.
Vad som hände där var nog främst att vi inte orkar och i och med att vi inte orkar tappar vi även fokus och kan inte hålla uppe samma fina defensiv hela vägen. Plötsligt släppte vi in skitmål, agerade hundradelar för sent i det defensiva arbetet vilket ledde till att vi inte hann ut ordentligt, hade taskigt bollmöte eller slarv i tekniken. Det ska dock också sägas att deras storskytt gick in och lastade på ordentligt i andra halvlek och hans skott hade vi stora problem med. Tyvärr är det svårt att träna på de skotten här hemma också, eftersom att vi inte har någon som ens skjuter i närheten av så bra. Det man kan göra är att minska planen för att få kortare tid på sig att reagera och agera på varje boll.
Andra matchen i gruppspelet var mot Fen tigers och även här blev det förlust, nu med 0-5. Trots det var det nog helgens bästa match, för med tanke på deras skicklighet och vilka spelare de har, tror de har en eller ett par av de brittiska landslagsspelarna i sitt lag, så är det ändå ganska bra att bara förlora med fem bollar, för som sagt, vi har inte ens i närheten av det motståndet eller de spelarna här hemma. Jag ska inte säga att jag var felfri i den matchen, jag släppte nog in en eller ett par bollar, men resten av laget möter i stort sätt aldrig så bra motstånd annars, så lagmässigt får det ändå anses vara helt okej.
tredje och sista gruppspelsmatchen blev tyvärr också en förlust och efter den matchen var jag faktiskt förbannad. Inte på själva laginsatsen, för den tycker jag återigen var ganska bra, men på sättet som vi förlorar på.
Vi vänder alltså först 1-4-underläge i första halvlek till ledning med 5-4 i halvtid. Där hade vi verkligen momentum i matchen. Sedan släpper vi in 5-5 ganska tidigt i andra och sedan ytterligare två bollar innan Broman reducerade till 6-7. Därefter fick vi en straff med oss för ilegal coaching, men vi missade den straffen och det var det sista som hände i matchen och det blev alltså förlust med uddamålet.
Även om vi hade kvitterat till 7-7 där på sista straffen hade vi ändå slutat sist i gruppen, så för själva resultatet spelade det ingen roll, men känslan efteråt hade ju varit betydligt bättre med 7-7 i ryggen jämfört med en uddamålsförlust. Därför var jag ordentligt förbannad.
Sedan måste vi ta det där med straffarna. Jag vet inte exakt hur många straffar vi fick med oss totalt sett under helgen, men bara mot Fen tigers var det fem eller sex straffar och även Warriors drog på sig en del straffar, men vi gör alltså inte mål på en enda straff under hela helgen.
Någon straff var dåligt placerad på en tre-trea, men de flesta var ändå bra placerade som tre-ettor eller tre-femmor, någon rak stolpe hade vi också, men vi har inte trycket i skotten, de går för långsamt och då hinner motståndarna med ändå, även om bollarna är bra placerade.
Man kan scouta och analysera motståndarna och hur de lägger sina straffar för att enklare kunna veta hur man själv ska agera beroende på vem som läggger straffen på andra sidan, men får man tio-femton straffar med sig under en helg är det faktiskt skitdåligt att inte göra mål på en enda straff.
Vi slutade alltså hursomhelst fyra i gruppen och fick då möta Birmingham x2 i spel om plats 10-12, Birmingham Swords och Birmingham Sabres.
Vi hade tittat på och scoutat dem en del innan och om vi bara hade kommit upp i samma spelmässiga nivå som under gruppspelet, då hade vi vunnit de båda matcherna ganska enkelt.
Nu gjorde vi inte alls det utan hela laget underpresterade å det grövsta. Vi kom inte alls upp i nivå och de båda matcherna var nog tveklöst helgens sämsta. Energin saknades i laget och vi såg trötta ut. Personligen fick jag inte alls till mina skott lika bra som under gruppspelet, , många bollar gick ut över tummen, studsarna saknade kraft och fart och de släta skotten blev inte bra. Jag drog även på mig en hel del straffar. Under gruppspelet tror jag bara det blev en high ball på tre matcher, men nu hade jag säkert fyra-fem höga bollar i samma match. Det är givetvis tecken på trötthet och en stor del i det kan vara att jag sov jättedåligt natten till söndag, men ändå, det var lååångt under både min och övriga lagets normala kapacitet och vi förlorade båda matcherna med 6-10 resp. 5-9.
Tävlingen slutade alltså med en tolfteplats och efteråt ville jag bara hem, sova och skita i allt vad goalball heter under en period. Det gick inte alls bra och var en väldigt, väldigt tung, tuff och jobbig helg...
Här har ni samtliga av våra resultat:
Gruppspel
Linköping - BSI Roskilde 6-11
Linköping - Fen tigers 0-5
Linköping - Croysutt Warriors goalball club 6-7
Placeringsmatcher (plats 10-12)
Linköping - Birmingham Swords 6-10
Linköping - Birmingham Sabres 5-9
Slutligen vill jag tipsa om min Facebooksida, där jag sammanfattade helgens tävling i en video. Tanken är att göra fler sådana sammanfattningar framöver, så klicka in på Facebook.com/goalballjonny för att ta del av det materialet!
