goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Utfallssteg med skivstång på axlarna och goalballidioten

Publicerad 2018-11-30 17:51:45 i Träning,

Nu när förkylningen återigen har lagt sig, drygt två veckor höll den mig borta från träningen den här gången, har jag kommit igång riktigt bra med träningen här hemma igen och den gångna veckan gjorde jag två saker som är värda att notera och lyfta lite extra.

Först återupptog jag en gammal goding på styrkepasset i tisdags, nämligen utfallssteg med skivstång på axlarna.

Det är en ruggigt komplex övning som kräver väldigt mycket fokus, särskilt när man inte ser något alls, men den är extremt viktig och nyttig, både för balans, bålstabilitet och styrka.

När Julian och jag körde den regelbundet för drygt ett år sedan var den mer eller mindre en garant för träningsvärk, så också den här gången, även om jag nu startade på relativt låga vikter, bara för att få in känslan och rörelsen igen. Jag tror nämligen inte att jag har kört den en enda gång sedan Julian flyttade i slutet av sommaren 2017. Det är ju nämligen en övning där man blir väldigt utlämnad till den som är med, att den hållerr koll på omgivningen, om jag skulle hamna för nära en kant eller något annat, om det kommer någon och ska gå förbi eller om jag hamnar jättesnett. Den kräver helt enkelt tillit till 110% och den tilliten känner jag väl inte riktigt att jag har haft tidigare, eftersom att det först var väldigt hattande fram och tillbaka med olika ledsagare fram till i våras och där jag efter det helt enkelt har prioriterat andra övningar, för hur det än är så hyser jag något slags hatkärlek till utfallsstegen. Det är definitivt ingen favoritövning, men jag gillar känslan efteråt och den är som sagt näst intiill en garant för träningsvärk.

Mitt mål är hursomhelst nu att försöka få in den lite mer frekvent igen, för det är trots allt en väldigt bra övning!

Den andra punkten som är värd att lyfta är att jag under gårdagens bollpass körde 6x2min goalballidioten.

Goalballidioten är som vanliga idioten, fast mer goalballrelaterad. Du sitter i "ready position", alltså din utgångsposition, slänger dig som när du räddar en boll, sedan ska du snabbt upp på fötterna, fram till sexmeterslinjen, tillbaka till din backlinje igen, ner i utgångsposition och sedan upprepa samma sak igen. Det här gör man då under 2 eller 4 minuter och det är svinigt jobbigt!

Flera andra i landslaget har börjat köra goalballidioten som ett konditionspass i samband med den vanliga goalballträningen, för att slå två flugor i en smäll och spara tid. Det är nämligen inte så lätt att få ihop vardagspusslet när man jobbar heltid och samtidigt ska elitträna.

Eftersom att jag var själv på träningen igår, tyvärr är jag ofta det på torsdagarna numera, eftersom att det blir för sent för de flesta andra, men eftersom att jag är ledig på fredagarna spelar det inte lika stor roll för mig, så tänkte jag passa på att testa att köra goalballidioten.

Det tog ganska lång tid att förbereda, 15-20min tog det nog att tejpa och mäta avståndet dit jag skulle springa. Där framme satte jag min trådlösa högtalare, som då fick agera ledfyr. Linjen jag tejpade var ganska lång, så att jag skulle känna den när jag backade tillbaka och inte missa den.

När allting var tejpat och klart körde jag hursomhelst igång och det gick förhållandervis bra tycker jag och jag blev heelt slut!

Den enda missen var att jag räknade lite fel i avståndsberäkningarna, för egentligen är det 4,5m fram till sexmeterslinjen från backlinjen, inte 6m, som jag räknade på. Varför den heter sexmeterslinjen är för att den är 6m från det egna målet.

Hursomhelst innebar ju då detta att varje gång fram och tillbaka blev 12m istället för 9m, som det ska vara. Jag hann mellan 11-13 gånger fram och tillbaka på varje intervall, vilket jag först tänkte var väldigt stor skillnad mot när jag var som bäst, men sedan slog det mig att jag ju hade räknat fel.

11-13 gånger fram och tillbaka här blir alltså 6m fram till högtalaren, 6m tillbaka igen, alltså 12m/gång.
12 * 11 = 132. 12 * 13 = 156.

Det låg alltså mellan 132 och 156m/intervall.

Med det vanliga avståndet, alltså 4,5m fram till sexmeterslinjen, 4,5m tillbaka, alltså 9m/gång, 3m kortare än vad jag körde igår, hade det blivit 15-17 gånger fram och tillbaka/intervall och då var det plötsligt inte så stor skillnad längre. 18 eller 19 tror jag att jag som bäst har varit uppe i på 2min.

Det här är definitivt något jag ska få in mer frekvent tänker jag, särskilt i vår, när jag planerar att återuppta mina onsdagsträningar också. Då har jag garanterat ett tillfälle varje vecka där jag är själv i hallen. Sedan kan det mycket väl bli så som det har varit nu i höst, att jag även blir själv i hallen på torsdagarna, eftersom att det bara är jag som kan då, men det återstår att se.

Tråkigt slut på landslagsåret

Publicerad 2018-11-30 17:17:59 i Landslagsuppdrag,

Efter Stockholm paragames var det bara ett par veckor kvar till årets sista landslagssamling och den första för Oscar Alverstedt, kul!

Lika kul var det dock inte för min del, för jag blev nämligen på nytt förkyld och tvingades därför avstå andra lägret i rad p.g.a. exakt samma orsak...

Det mest troliga är väl att det låg latent kvar från förra förkylningen, som höll i sig i närmre en månad, och att det nu bröt ut igen. Jag började hosta redan på onsdagen efter Stockholm paragames, hostade ännu mer på torsdagen och fredagen, började snora på lördagen och hade nog även ordentligt med feber då, för när jag skulle sova frös jag, trots både täcke och filt.

Det var lika illa även på söndagen, kändes lite bättre under måndagen, men återigen sämre på tisdagen igen. Någon träning var det inte tal om och jag var t.o.m. hemma från jobbet måndag och tisdag.

På onsdagen var det bättre och ännu bättre på torsdagen, varför jag tänkte att jag ändå skulle åka ner till Trelleborg på fredagen och vara med på teorin som vi skulle ha hela lördag förmiddag, sedan fick vi se om jag skulle kunna spela någonting under helgen eller inte.

Hade det varit närmre ett mästerskap hade jag definitivt inte åkt ner, för att inte riskera att smitta någon annan, men nu är det relativt långt till nästa mästerskap (juni nästa år), och det var dessutom sista lägret för året.

Efter några varvs ytterligare funderande valde jag dock ändå att stanna hemma. Även om det är långt kvar till nästa mästerskap så är hela vägen dit viktig och då är det ändå dumt att riskera att någon annan också kanske blir sjuk.

Med facit i hand var det också helt rätt att jag stannade hemma, för jag hade inte kunnat spela någonting under helgen ändå och det jag hade fått ut av att åka ner, nämligen teorin, fick jag ut ändå, eftersom att jag var med via Facetime hela förmiddagen. Ibland är tekniken väldigt bra måste jag säga!

Så, tråkigt slut på landslagsåret för min del, men helt rätt beslut och jag fick ändå ut en del av helgen tycker jag!

Silver i Stockholm paragames 2018

Publicerad 2018-11-30 17:06:00 i Tävling,

Något positivt kommer alltid ur det negativa.

Efter en höst där nästan ingenting har gått som jag hade önskat blev det ändå ett silver i elitklassen under stockholm paragames för knappt en månad sedan.

Jag ingick i FSBU Göteborgs elitlag tillsammans med Nils Posse, olof Ryberg, David Lara Levén och Oscar Alverstedt.

Linköping, som spelade i den öppna kklassen, lånade då istället in ludvig Nilsson från Malmö, samt att Sixten Berner och "Ockelbo" spelade med dem också.

Med tanke på hur lite spelarna i Linköping hade spelat med varandra var det inte illa när det räckte hela vägen till ett brons. En riktig rysare i bronsmatchen blev det dessutom också, där det stod 4-4 efter full tid och där Jennifer Flisborg sedan avgjorde i förlängningen med 5-4-målet.

För vår del i elitklassen slutade det som sagt med ett silver. Detta efter att vi först gjort en riktigt dålig match mot BSI från Danmark, där vi förlorade med 13-8.

Det var många skitmål vi släppte in, bollar som vi normalt inte släpper in och vi spelade väldigt mycket som tre individer ute på planen, inte tillsammans.

Nej, det var inte mycket som stämde i den matchen och vi blickade istället framåt mot nästa match som spelades mot IFAS Stockholm, vilka ju Göteborg mötte i SM-finalen bara några veckor tidigare, där IFAS drog det längsta strået och vann med 11-9.

Här blev det dock också en klar förlust, 3-11, men resultatet speglar inte alls hur matchbilden såg ut. Tvärtom var det vi som hade övertaget i första halvlek och jag vet inte hur många bollar de blockade upp i ribban, ut eller som tog i stolpen och ut. Samtidigt spelade vi väldigt tryggt defensivt, på en helt annan nivå än i första matchen mot BSI.

IFAS ledde ändå med en eller ett par bollar i halvtid, men i början av andra halvlek hade vi en dipp där vi släppte in några bollar på relativt kort tid och det orkade vi sedan aldrig hämta upp igen, vilket alltså innebar att det blev en ganska komfortabel seger för IFAS.

Sista gruppspelsmatchen vann vi iaf mot Hammarby, som ställde upp med ett lag för första gången på flera år. Det bestod av flera gamla landslagsspelare från 90-talet, däribland Christer engman och Boris Samuelsson, som brukar spela med oss i Linköping under Sverigeserien.

Det blev en rolig match att spela och vi vägde till slut tyngre och vann med 8-4.

Det innebar att vi slutade trea i gruppen, bakom IFAS och BSI, och fick chans till revansch mot just BSI i semifinalen och den chansen tog vi.

Vi styrde matchen direkt från start och tog ledningen gång på gång. Danskarna kvitterade dock lika snabbt, tills det var deras tur att både göra 5-4 och 6-5. Här visade vi dock prov på lugn och tro på oss själva, för metodiskt jobbade vi tillsammans ner dem och vände matchen till 8-6, vilket innebar chans till revansch även i finalen, där vi återigen ställdes mot IFAS, som knockade Hammarby i den andra semifinalen.

Nu vet ni ju redan hur det slutade med tanke på rubriken, men guldet var inte långt bort ska jag säga! Tvärtom.

Vi spelade ruskigt tight och defensivt stabilt, samtidigt som Nisse och olof producerade framåt. Särskilt Olof hade en studs som var i världsklass. Den gick in en bra bit över killarna på andra sidan och vi ledde med 5-3 i halvtid, en ledning som vi utökade till 6-3.

Det stod sig en bra bit in i andra halvlek, men till slut orkade vi inte riktigt hålla ihop det hela vägen, utan IFAS kunde vända till 8-6 under matchens sista fem minuter och därigenom ta hem guldet.

Klart det var tungt att förlora finalen, men när det hade lagt sig litegrann var jag ändå väldigt nöjd med vår insats. Ett silver i elitklassen är ändå ett silver i elitklassen och framförallt är det så otroligt kul att spela tillsammans med de där killarna! Det känns tryggt att ha de bakom mig som backar när jag spelar center och både Nisse och Olof sa samma sak om mig som center också, att det känns väldigt lätt och tryggt att spela med mig som center.

Jag känner att min högstanivå är hög, där håller jag definitivt på elitnivå, men när jag har spelat runt en halvlek börjar jag svikta och det märks främst på mitt fokus. Jag får svårare att hålla fokus här och nu, tankarna flyger lättare iväg till ett moment senare eller till något helt annat och då är det givetvis lättare att göra misstag. Jag blir självklart trött rent fysiskt också, men framförallt märker jag det mentalt. Ett exempel här var en boll jag styrde över Olof, som var vänsterback, för att jag var för långsam och inte hann ut med armarna. Det var ganska sent i halvleken och om det hade varit tidigare i densamma hade jag garanterat tagit den bollen, men nu var jag aningen långsammare i reaktionerna, både fysiskt och mentalt, och det räcker för att styra in en boll på den nivån.

Så där finns saker att jobba på, men jag är ändå väldigt nöjd med min insats under helgen. Särskilt med tanke på hur lite boll jag hade i kroppen, typ fyra bollpass på fem månader eller något i den stilen, men grundnivån finns där inne, den ska bara vässas ytterligare och med lite mer kontinuitet i träningen i stort, men framförallt bollpassen, så ska det här nog bli riktigt bra fram mot kvalet till paralympics nästa år!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: