goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

En åttondeplats i Malmö open 2019

Publicerad 2019-02-16 19:17:00 i Tävling,

För en vecka sedan var det dags för den tjugofemte upplagan av Malmö open, världens näst största arrangemang av parasporter, näst efter Paralympics, där över tjugo idrotter med idrottare från drygt fyrtio nationer finns representerade.

För vår del var det också jubileum, eftersom det var tionde året vi deltog. Alla år sedan 2009, bortsett från 2016, har vi funnits med och den största framgången nåddes givetvis förra året, då vi gick hela vägen fram till guldet, efter seger med 6-1 över brittiska Fen Tigers i finalen.

Så långt räckte det inte i år, men med tanke på förutsättningarna och det lag vi ställde upp med så är en åttondeplats ändå klart godkänt.

Laget bestod kort och gott av följande spelare:

#1 Jennifer Flisborg
#3 Jimmy Danielsson
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#7 Lisa Ly
Coach: Christian Bergström
Ass. coach: fatmir Seremeti

Christer Engman och Boris Samuelsson, som tidigare har spelat med oss, spelar nu med Hammarby, som återigen satsar på goalball efter ett antal år utan lag. Det är roligt för svensk goalball, men tråkigt för oss, då vi i och med detta i stort sätt inte har någon offensiv alls jämfört med många av de andra lagen. Det är Albin som har ett hyfsat skott, men han har knappt tränat någonting under de senaste månaderna och har tappat väldigt mycket. Faktum var att han gjorde näst minst mål av alla i laget under förra helgen, 4 kassar. Flest mål gjorde Jennifer, 9st, följt av Lisa på 8st och mig på 7st.

Vi är med andra ord ett väldigt defensivt lag och med tanke på det inledde vi turneringen fruktansvärt starkt, när vi under fredagens fyra matcher slog Cambridge Dons med 5-2, Birmingham B med 9-1 och Goalball klub Odense med 8-3, samt förlorade med uddamålet, 4-3, mot FIFH Malmö.

9/12 poäng och en målskillnad på 25-10 bådade med andra ord väldigt gott för fortsättningen av tävlingen. Faktum är att de siffrorna är ruggigt bra och enligt Christian var det flera lag som var mäkta imponerade av vår defensiv. Även jag hade inside information att våra kommande motståndare under lördagen var livrädda för att inte få hål på vår defensiv.

Tyvärr gick det inte som vi hade hoppats, för efter fredagens fyra matcher med mer eller mindre konstant spel för mig, Jennifer och Lisa, med något enstaka kort inhopp av Jimmy, orkade vi inte hålla samma fina spel som under fredagen.

Det blev förlust med 9-3 mot grekiska Kleio Thessaloniki och förlust med 4-1 mot finska Old power. Vår energi var helt enkelt slut och det visar siffrorna ganska tydligt.

Fredagen siffror: 25 mål framåt, 10 mål bakåt.
Lördagens siffror: 5 mål framåt, 12 mål bakåt.

Tar man lördagens siffror och dubblar dem till fyra matcher är det alltså i stort helt omvända siffror mot fredagen, 10 gjorda mot 25 gjorda, samt 24 insläpta mot 10 insläpta.

De båda förlusterna gjorde hursomhelst att vi slutade fyra i gruppen och fick möta vinnaren från den andra gruppen i kvartsfinal, brittiska Fen Tigers, som vi då slog i finalen förra året.

Här visste vi att nyckeln för att ha en chans mot britterna var att hitta tillbaka till fredagens fina defensiv, för britterna hade en väldigt mycket bättre offensiv än vad vi hade, ja, alla lag i andra gruppen hade en betydligt bättre offensiv än vad vi hade, konnstigt nog. Alla offensiva lag låg i den gruppen, alla defensiva lag i vår grupp.

Hursomhelst gällde det att hålla ihop defensiven och få britterna att bli frustrerade.

det gick inte alls.

Vi visste att vi var tvungna att vara på absolut tå från första skott, men redan efter 2-3 minuter hade de gått ifrån till 5-0 och matchen var mer eller mindre redan körd.

Resten av matchen spelade vi någorlunda jämnt med dem, 3-4, vilket alltså innebar att Fen Tigers till slut alltså vann matchen med 9-3 och därmed var turneringen över för vår del.

Sammanfattningsvis kan vi dock alltså som sagt säga att det ändå, med tanke på förutsättningarna och det lag vi ställde upp med, var ett klart godkänt resultat.

För egen del är jag mestadels nöjd med min insats, både offensivt och defensivt. Jag gör sju mål, vilket inte är supermycket, men i ett lag som detta har jag trots det det skott som avviker mest från de andras när det gäller hastighet och bara det säger det mästa om lagets offensiv, för jag skjuter inte bra.

Defensivt är det generellt stabilt, men jag är inte helt nöjd med min insats i kvarten. Två av de fem tidiga målen som Tigers gjorde vare mina. De ska jag inte släppa in, men det är just detta jag har haft så stora problem med under landslagslägren tidigare, att jag inte är van vid tämpot och inte hinner med till en början. Det tar nästan en halv dag innan jag är inne i det. De tendenserna har dock mer eller mindre försvunnit helt under det senaste 1,5 åren och därför är det lite anmärkningsvärt att det blev såhär nu, för som sagt, det ska jag kunna hantera. Att de andra, som inte siktar så högt och inte spelar på den höga nivån, inte frmår ställa om säger jag inget om, men jag har ändå de kraven på mig själv och därför är jag inte helt nöjd med min insats där. Det blev förvisso bättre efter de båda målen, men två mål bakåt i en kvart är två mål för mycket, särskilt när vi inte har offensiv till att utmana framåt, då måste defensiven sitta till 110% och det gjorde den dessvärre inte här.

Här är helgens samtliga resultat för vår del:

Cambridge Dons - Linköping 2-5
Linköping - Birmingham Barbarians B 9-1
FIFH Malmö - Linköping 4-3
Linköping - GK Odense 8-3
Linköping - Kleio Thessaloniki 4-9
Old power - Linköping 4-1

Tabell

1, Kleio Thessaloniki 15p +19
2, Old Power 13p +18
3, GK Odense 10p +2
4, Linköping 9p +7
5, FIFH Malmö 9p -1
6, Cambridge Dons 6p -7
7, Birmingham Barbarians B 0p -38

Kvartsfinaler

Kleo Thessaloniki - GK Nais 2-3 SD
Old Power - Rostocker GC 5-3
GK Odense - Hammarby 4-6
Linköping - Fen Tigers 3-9

Semifinaler

Fen Tigers - Old Power 9-3
GK Nais - Hammarby 3-0

Bronsmatch

Hammarby - Old Power 0-1

Final

Fen Tigers - GK Nais 2-1


Linköping mästare i Sverigeserien för tredje året i rad!

Publicerad 2019-02-16 18:29:00 i Tävling,

Så stod vi där igen, för tredje året i rad är vi, Linköping, mästare av Sverigeserien i goalball!

Det blev en rafflande avslutning av årets serie, där Göteborg låg 3 poäng före oss inför den avslutande omgången med dess sex matcher, vilka spelades i Malmö och FIFH-hallen helgen 8-9 december förra året.

Första matchen för helgen spelades just mot Göteborg och efter att vi haft kommandot och ledningen i stortsätt genom hela matchen kändes det därför väldigt snöpligt när Göteborg gjorde segermålet med 30 sekunder kvar att spela.

Vi hade både 1-0, 2-1, 3-2 och som mest 6-3 under matchens gång, men Göteborg åt sig ikapp och med knappa minuten kvar att spela gjorde de också 7-6. Vi replikerade dock omgående med 7-7, men med 32 sekunder kvar att spela gjorde de då som sagt 8-7.

3 poäng växte därmed till 6 poäng och vi var då beroende av andra lags resultat mot Göteborg för att kunna ta hem totalsegern.

Den hjälpen fick vi också, för medan vi slog både IFAS och FIFH Malmö lyckades Malmö slå Göteborg och avståndet var där med återigen nere på 3 poäng inför lördagens sista match, mot just Göteborg.

Det var en match där vi verkligen hade bestämt oss och där vi till slut vann med klara 10-1. Det var inget snack om saken. Må hända att Göteborgs och hela Sverigeseriens skyttekung, Oscar Alverstedt, som till slut vann skytteligan med sina 99 mål, hade skadat en axel och knappt kunde skjuta, men vi gjorde ändå en ruggigt stabil insats.

Inför söndagens båda avslutande matcher stod vi då alltså på samma poäng, men vi var i topp i kraft av bättre målskillnad.

Göteborg gjorde vad de skulle under de båda matcherna, vann båda två och satte därmed press på oss och vi var också väldigt illa ute i sista matchen mot Malmö, där vi låg under med 2-3 i halvtid, men där vi gjorde en stark andra halvlek, vann den med 5-2, matchen med 7-5 och tog därmed hem totalsegern i serien, för tredje året i rad, den här gången med bättre målskillnad än Göteborg!

Det känns naturligtvis väldigt bra och trots den svaga insatsen i Sverigeseriens tredje omgång i Göteborg där i september så lyckas vi alltså ro det hela i hamn, kanske delvis tack vare Göteborgs svaga insats i första omgången uppe i Stockholm, där de bara tog 3/18 poäng. På seriens resterande 16 matcher tog de sedan 42 poäng och förlorade bara två matcher, den mot FIFH och den mot oss här i fjärde och sista omgången.

Avslutningsvis vill jag tacka samtliga spelare och ledare som varit involverade i serien under det gångna året, ingen nämnd, ingen glömd.

#Goalball #Parasport #Mästare #Champion #Idrott

Träningsåret 2019 är igång!

Publicerad 2019-01-18 13:26:50 i Träning,

Under jul och nyårsveckorna har det varit väldigt lugnt på träningsfronten, både Maya och Jenny var bortresta, så jag hade ingen ledsagare att tillgå. därför blev det närmre tre veckor mellan sista gympasset innan jul och första gympasset efter nyår.

Nu när jag väl har kommit in i det igen, två veckor har passerat, så känns det förhållandevis bra.

Styrkemässigt är jag inne i en ny maxperiod och där har jag bockat av 4/4 pass de två senaste veckorna.

Noterbart från dessa pass är att jag är uppe på 55kg i utfallsstegen, vilket inte är jättelångt efter den vikt jag hade som högst när jag och Julian körde den kontinuerligt för 1,5 år sedan. Det tar sig med andra ord riktigt ordentligt och det känns bra!

Bra känns det också att jag klarade 4x6 reps på 238kg benpress tidigare i veckan, vilket är nytt PB. 1x8 reps på 238 klarade jag strax innan jul, men 4x6 har jag aldrig klarat tidigare, så det går klart framåt rent styrkemässigt.

Konditionsmässigt körde vi "konditionsövningen" på säsongens första goalballträning förra måndagen, d.v.s. att man är två personer mittemot varandra. Jag försvarar, personen mittemot mig skjuter, jag tar bollen, springer över till andra backen på min sida, samtidigt som skytten på andra sidan går runt till andra backen på sin sida, så att vi fortfarande är mittemot varandra, men nu är det jag som skjuter och den andre som försvarar. Detta gör man då i så högt tämpo som möjligt under 2-4 minuter.

Jag kände att jag rent tekniskt gjorde det betydligt bättre än vad jag har gjort innan, vilket också Christian noterade. Förut har bollarna haft en tendens att flyga över halva planen när jag blir trött i benen och inte orkar gå ner llika djupt eller hålla ihop tekniken. Nu kändes det mer behärskat. Hjärtat slog som en pistånghammare i bröstet och jag blev svintrött, men klarade ändå av att hålla tekniken och hålla ner bollarna.

Med andra ord var jag väldigt nöjd med det, men Jennifer, som jag mestadels körde mot, låter knappt ens trött efteråt. Hon säger att hon är det, men det hörs inte. Den tjejen har en galet bra grund att stå på, även om hon själv har svårt att se det ibland.

Utöver den lilla konditionsövningen har jag fortsatt varit inne och kört goalballidioten en gång i veckan. Förra veckan blev det 6x2min och senast igår var jag inne och körde 7x2min.

Förra veckan blev inte riktigt som jag tänkte, för efter måndagens träning hade någon låst bollådan med kodlåset, inte det vanliga hänglåset. Bygeln i det vanliga hänglåset är nämligen för kort, så det måste hakas i kodlåsets bygel och sedan i bollådan.

Nu resulterade det dock i att jag inte kom in i lådan och kunde således varken tejpa eller mäta.

Då hade jag att välja på att strunta i allting eller att köra efter bästa förmåga.

Jag valde det senare.

Jag satte högtalaren i mitten av en klocka och sedan skulle jag backa tillbaka till kl. 6. Det där med att backa rakt när man inte ser något alls är dock lättare sagt än gjort, så det slutade med att jag istället för att backa tillbaka till kl. 6 backade tillbaka till kl. 12. Jag hade alltså vridit mig 180 grader utan att märka det. Hur jag till slut märkte det var för att jag plötsligt var väldigt nära en vägg som jag hörde och insåg då att jag inte var där jag borde.

Trött blev jag i vilket fall och det var huvudsaken.

Igår blev det lite mer "som det ska vara". Jag tejpade upp en linje, mätte 4,5m i rät vinkel mot den, ställde högtalaren där och körde igång.

Resultatet blev också ganska bra. På 2min låg det mellan 11-17 gånger fram och tillbaka. 11 är inte särskilt bra och det var på den näst sista intervallen, som egentligen skulle vara den sista, men jag kunde inte avsluta så dåligt, så jag körde en till och stannade där på 15 gånger fram och tillbaka. 17 gånger var förövrigt andra intervallen.

Så, jag tycker att träningen har kommit igång ganska hbra här efter nyår. Landslagslägret vi skulle ha haft förra helgen ställdes dock in då vi inte har fått någon fastställd budget från förbundet. Av samma anledning blev det inte heller något Pajulahti den här helgen. Dessutom är nästa läger flyttat från första helgen i februari till sista helgen i januari, alltså nästa helg. Detta eftersom det är elitidrottsskolan för vissa spelare första helgen i februari. Nästa helg kan dock inte jag vara med, så det blir tredje lägret i rad som jag missar och det är naturligtvis inte bra. Missar nog dessutom lägret efter det också, andra helgen i mars, för då är jag på kryssning i Centralamerika, något som varit bestämt i snart ett år. Det är min och bästa väns trettioårspresent till oss själva. Det ska bli ofattbart underbart, känns fortfarande overkligt, men för min medverkan i paralympicskvalet i USA i sommar är det inte bra att missa fyra läger i rad. Det har jag nog aldrig gjort under hela min snart nioåriga landslagskarriär...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: