goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Vi kände oss lite dumma...

Publicerad 2017-08-16 19:50:14 i Träning,

På gymmet idag körde vi Styrka 1. Där finns benpress med på programmet.

de flesta har nog koll på hur benpress funkar, men har ni inte det så sitter man ju i en stol och har två plattor framför sig som man ska trycka ifrån sig själv.

Vi har hela tiden haft stolen ganska långt fram, nära plattorna, för att få det djupa momentet i pressen, alltså när plattorna är närmst dig själv och du ska trycka ut dem.

Det har varit svintungt att pressa ut plattorna första repetitionen, men därefter har det gått ganska lätt.

Idag kom det förbi en tjej och sa att man kan/ska dra i en spak så att det där stoppet som är när plattorna är närmst dig själv försvinner.

Det gör att man kan ha stolen längre bak, så att benen är mer sträckta i utgångspositionen. då blir det lättare att pressa ut plattorna vid första repetitionen och när man sedan drar i spaken och stoppet försvinner, då kan man ju gå ner djupare, få plattorna närmre dig själv, ändå.

Hänger ni med?

Alltså...
...För att få det där djupet i pressen har vi tidigare trott att man får justera stolen så att den kommer närmre plattorna i utgångsposition, men istället justerar man stolen bakåt, så att benen blir mer sträckta från start, det blir lättare att pressa ut plattorna vid första repetitionen, man drar i spaken och får bort stoppet och så får man det där djupet i rörelsen ändå, trots att stolen är längre bak.

Egentligen klockrent och självklart. Vi pratade t.o.m. om just det några minuter innan tjejen kom förbi och tyckte att det borde gå att göra ungefär så som hon sen visade att man faktiskt kunde/skulle. Då kände vi oss lite dumma, men nu vet vi det i fortsättningen!

#Dagenslärdom

Drömmen om EM lever vidare!

Publicerad 2017-08-15 06:02:44 i Landslagsuppdrag,

Förra helgen var det dags för höstens första landslagsläger, det näst sista innan EM i september.

Under senaste lägret i maj avslutade jag ju riktigt bra under söndagen, t.o.m. så bra att Peter och Florim menade att de aldrig hade sett min defensiv så bra som den var då.

Mina förhoppningar inför det här lägret var dock inte särskilt höga, dels med tanke på att det var över en månad sedan jag senast höll i en goalball, hallarna stänger runt midsommar och därför har vi ingen möjlighet att träna över sommaren, dels p.g.a. allt som har hänt under den senaste tiden med flerttalet privata händelser som i grunden har, och kommer att, kasta om min vardag och tillvaro ordentligt.

Jag mådde ärligt talat skitdåligt dagarna efter att jag fick beskedet om Julian, som ska flytta till karlstad om bara någon vecka, och dagarna innan lägret. Det gick t.o.m. så långt att jag övervägde att stanna hemma från det där lägret. Är man inte i balans rent mentalt, fysiskt och psykiskt, då är det svårt att prestera på en maximal nivå och därför kände jag att jag inte riktigt visste vad jag skulle kunna tillföra. Samtidigt kände jag att det skulle vara skönt att komma bort och tänka på något annat, släppa alla tankar och bara fokusera på att lira lite boll.

Så jag åkte ner ändå och det ångrar jag definitivt inte!

Det var nämligen ett riktigt bra läger från min sida. Kanske inte riktigt samma attack som det var då i maj, men inte långt ifrån det jag presterade då och det på höstens första läger. Det finns med andra ord hopp om en riktigt bra goalballhöst för min del.

Florim pratade hursomhelst lite extra med mig, Albin, Dzenan och olof innan vi drog igång på lördagen. Han sa att det var mellan oss fyra som den sista platsen i EM-truppen skulle fördelas. två av oss skulle försvinna efter helgen och de sista två skulle göra upp om den där platsen på sista lägret inför EM.

När vi hade spelat klart på söndagen samlade han ihop oss fyra igen och sa att två av oss fyra hade presterat ungefär som han trodde och en av oss hade överraskat positivt. Det var jag. Därför valde han att ta med tre av oss till sista lägret innan EM istället för två, vilket alltså innebär att drömmen om EM fortfarande lever för min del!

Jag tror fortfarande att det krävs väldigt mycket för att jag ska bli uttagen, i synnerhet som att både Dzenan och Olof har fler verktyg i sin verktygslåda än vad jag har. De kan bidra i offensiven på ett sätt som jag inte kan. Blir jag uttagen är min roll alltså enbart defensiv, jag ska helt enkelt stänga min zon när jag blir inbytt. därför kommer Florim att aktivt coacha mer mot mig på nästa läger och se hur jag pallar det, för precis det kommer ju motståndarcoacherna på EM också att göra. Blir jag inbytt där så kommer de lägga upp stora delar av sin taktik runt mig och det måste jag kunna hantera då.

Med andra ord blir det tuff, hård och noggrann träning nu under den närmsta månaden, mycket defensiv nötning med både skott från nära håll och olika vinklar.

det gäller alltså att spinna vidare på det här, rida vidare på den här vågen, för även om jag inte blir uttagen till EM så ska jag fan känna att jag har gjort allt jag kan och att jag inte kan göra mer än så. Precis så som jag kände efter det här lägret. Hade jag sollats bort där, då hade jag ändå känt att jag hade gjort vad jag kunde. Jag var väldigt nöjd med min helg och kände inte att jag kunde göra mer än så. Jag stängde stuntals min zon helt och hållet, precis som jag ska göra på ett ev. EM.

Nu fick jag dessutom en chans till, så nu ska jag kriga jävel till nästa läger, 2-3 september, det kan jag lova er!

Har börjat springa litegrann...

Publicerad 2017-08-15 05:52:09 i Träning,

Också konditionsmässigt går det ganska bra just nu. Jag har t.o.m. börjat kunna springa litegrann igen.

Dock har jag varit väldigt dålig på att följa min rehabplan nu över sommaren. Jag har flyttat och det har varit väldigt mycket annat, så jag har inte fått in mina dagliga rehabövningar som rutin i nya lägenheten. I den gamla hade jag verkligen fått in det och gjorde de strikt minst en gång/dag, men inte här. Dessutom har vi ju inte haft tillgång till någon hall nu över sommaren, vilket har gjort att min tiostegsmodell som jag följer för att kunna börja springa igen i princip har varit noll.

Däremot har jag ändå provat att springa lite lätt, bara för att se hur det känns.

Jag började lätt med ca. 5min. Sedan kom 10min och 15min. Vid ett par tillfällen har jag t.o.m. klarat av att springa 20min och som längst då nästan hunnit 4km.

Ibland har de sista minuterna löpning legat över 5 på den tiogradiga skala jag använder mig av för att tydliggöra smärtnivån, men då har jag ändå krigat på, bara för att nå de där antal minuter som jag vill.

*Klargörande: Går den upplevda smärtan över 5, då ska jag backa.

Vid ett tillfälle kändes det riktigt bra hela vägen under 20min. Smärtan låg på 0-1 de första typ 2km. Sedan gick den upp till 2-3, men var aldrig ens nära 5 på hela passet. Riktigt bra!

passet efter blev istället ren pannkaka. Där gick smärtan upp till 3-4 ganska snabbt, innan ens 1km och efter 8min fick jag kliva av.

Varför det blev så tror jag beror på att jag ville för mycket och blev för ivrig. Eftersom det gick så bra passet innan försökte jag hålla ett lite högre tempo än då, för att nå 4km innan 20min, vilket jag var väldigt nära med passet innan, men istället gick det inte alls och jag hann väl inte ens 2km innan jag fick kliva av.

så jag måste ha tålamod med det här och framförallt komma igång med mina övningar igen...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: