goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Sportis camp i Mjölby

Publicerad 2016-06-24 23:37:55 i Smått och gott,

Under förra veckan var Julian och jag ledare för och visade goalball under Sportis camp i mjölby.

Sportis camp är ett läger för barn i mellanstadieåldern där de under fyra dagar får prova på massa olika idrotter, bl.a. bordtennis, handboll, mountainbike, fektning och goalball.

Det var fjärde året vi var med och andra eller tredje året i rad som jag och Julian höll i det på egen hand. Vi jobbar väldigt bra ihop, kompletterar varandra väldigt bra. Jag drar informationen, visar, berättar och förklarar hur sporten går till i början, Julian agerar sedan domare när vi spelar matcher och så har vi en liten frågestund på slutet, där barnen får fråga vad de vill, såväl om goalball som om mig och hur det är att leva och klara sig i samhället idag när man inte ser.

Flera av barnen sa rakt ut att goalball var det roligaste de hade testat på hela veckan, där de alltså totalt testar sexton olika idrotter, och jag fick dessutom skriva mitt livs första autografer. Inte så glamoröst som det låter kanske, men en autograf är alltid en autograf och killarna blev jätteglada och stolta över att ha fått en autograf från någon som är med i landslaget. På tal om landslaget så berättade mamma också att en på hennes jobbs son hade varit där och han hade varit helt lyrisk senare på kvällen, pratat goalball hela tiden och tyckt att det var superhäftigt att ha träffat och pratat med någon som är med i landslaget. Tycker det är superkul att jag kan vara en sådan förebild för barnen!

Barnen fick dessutom ut väldigt mycket av frågestunderna. Det märktes verkligen att de lyssnade och tog åt sig allt som jag berättade, allt från hur man häller upp ett glas mjölk eller steker en köttbit till hur jag ser, om det är svart eller hur det ser ut, hur man handlar kläder, tar sig fram ute på stan, använder ekolokalisering, och inte minst, hur man bör beté sig om man möter någon med en funktionsnedsätttning ute på stan och i synnerhet om denne ser lite vilsen ut, att man inte ska vara rädd för att fråga om han/hon behöver hjälp etc. något som de verkligen tog åt sig, även om det faktiskt för de flesta barn redan var självklart att gå fram och fråga, vilket är väldigt positivt!

Kort sagt var det en riktigt lyckad vecka där jag utan att skryta nog kan säga att vi var en av de mest populära sporterna under veckan. Kul!

Sista lagträningen

Publicerad 2016-06-24 23:29:37 i Träning,

Igår hade vi den sista lagträningen för säsongen, en träning där bara jag fanns på plats.

Det tillhör tyvärr inte ovanligheterna att jag är den enda som kan köra, men återigen gjorde jag det bästa av situationen och körde ett riktigt bra defensivt nötningspass tillsammans med Julian. Jag stannade på 95%, 19/20 skott, som bäst under ett set och totalt 85% på hela passet, 68/80 skott. Det är riktigt bra och så högt som 19/20 skott under ett set har jag aldrig tagit, så jag är riktigt nöjd med passet!

Utan Julian som skytt hade de där defensiva nötningspassen, som börjar bli ganska många nu, inte varit möjliga och därför ska han ha ett stort tack för att han hjälper mig och ställer upp så mycket som han faktiskt gör. Hans hjälp är ovärderlig i det här läget, när lagets närvaro i stort är väldigt sviktande och jag i fler fall än 50% får köra själv eller med hjälp av Julian för att ingen annan i laget kan. Att jag, som har haft ett uttalat uppehåll på drygt en månad nu under våren, ändå har klart flest närvarotillfällen säger tyvärr det mesta och det är synd att det ska vara så...

Nog om det. Jag är riktigt nöjd med passet och närmast nu väntar Men intercup nere i Malmö i slutet av juli. Det är en landslagstävling där Sverige kommer ställa upp med två lag och där jag troligtvis kommer spela med utvecklingslandslaget, alltså inte den trupp som åker till Rio. Tävlingen blir sista genrepet just inför Rio för de flesta nationer och motståndet kommer således att vara riktigt bra.

Någon goalball innan dess blir det dock inte, för nu stänger alla hallar i stan, så jag får försöka peaka formen enbart med hjälp av gymträning, vilken så klart kommer fortsätta som vanligt även nu under sommaren.

SM i goalball 2016

Publicerad 2016-06-07 16:09:10 i Tävling,

I helgen som var spelades som sagt SM i goalball 2016 och för första gången sedan 2009 fanns inte Linköping med. Vi fick inte ihop något lag till tävlingen. Tobbe har återigen varit skadad nu under våren och kände inte att han var tillräckligt tränad för att spela SM, Jonas skadade sig på Sverigeserien förra helgen och då var det bara jag och Albin kvar. Vi letade runt efter spelare att fylla laget med, men det gick inte, så i år fick jag spela SM med Göteborg.

Det var dock nära att det inte hade blivit något spel för mig heller. SM är nämligen en licenstävling och då går det inte att spela för en annan klubb hursomhelst. Nej, då måste man tillhöra den klubben, så jag var tvungen att skriva ut och fylla i en övergångsanmälan, som sedan skulle skickas ner till Göteborg för underskrift, varefter den skulle skickas in till förbundet. Det gjorde vi, men egentligen för sent, för övergången ska vara klar en månad innan tävlingen, men i samråd med förbundet bestämdes det ändå att det inte skulle vara några problem, men problem blev det nästan ändå, för övergången blev klar, men licensen för Göteborg blev det inte, vilket egentligen innebar att jag inte skulle få spela.

Det här fick jag reda på i torsdags, men sådan tur var löste det sig ändå, för alla ville ju att jag skulle spela, Linköping ville det, Göteborg ville det, förbundskaptenerna för landslaget ville det, förbundet ville det och komitén ville det, så det löste sig och jag kunde andas ut.

Orosmomenten var dock inte borta för det, för Linda, som skulle följa med som något slags stöd, men som sedan också skulle ha komitémöte i samband med mästerskapet, hade haft så mycket med Sverigeserien förra helgen att hon inte hade hunnit kolla biljetter och boende, så när vi väl började kolla biljetter för en vecka sedan var de svindyra och dyrare blev dem, så dyra att jag inte hade haft råd med dem.

Linda tyckte dock vi skulle vänta och försöka få tag i sista minuten-biljetter, men då var de istället helt slut, så det slutade med att vi fick åka bil ner i lördags och hem igår. Inga problem för min del, men stackars Linda som fick köra alla 86 mil helt själv, men hon klagade inte och det blev riktigt trevliga bilresor, med musik på hög volym och falsksång, precis som det ska vara. Älskar att åka bil, lyssna på musik och sjunga.

Själva tävlingen då?
Ja, eftersom att Linköping inte var med i år så var det bara tre lag med, FSBU Göteborg, FIFH Malmö och IFAS Stockholm. Vi mötte varandra två gånger, varefter ettan oc tvåan möttes i en final.

Vi inledde med att bli knockade av IFAS med 5-15, trots att det var vi som gjorde både 1-0 och 2-0.
För egen del och för laget i stort var det lite billiga mål vi släppte in, bollar som vi inte brukar släppa in. Timingen i bollmötet var det stora problemet, men för egen del var jag även lite långsam ut åt både händer och fötter, så jag var inte jättenöjd efter den matchen, då jag var inblandad i flertalet mål bakåt. Som center blir man visserligen mer utsatt för vinklar etc. än vad man blir som back, men det är ingen ursäkt och det håller int att vara inne på så många mål bakåt.

Mot FIFH var det lite bättre och vi lyckades hålla ihop försvaret bättre, samtidigt som vi stängde luckan på vår tvåa, där IFAS hade gjort en hel del mål, alltså mellan centern och vänsterbacken. Jag spelade bara back här och tycker det gick bättre än som center. Kände mig mer trygg och säker i mitt spel.

FIFH vann till slut matchen med 14-7 och sedan var det dags för returmötet mot IFAS och jämfört med första matchen så var den här klart bättre, bortsätt från de första minuterna, där de ryckte åt sig en ledning med 5-0. Resten av matchen spelade vi ganska jämnt med dem och åt t.o.m. in några mål i andra halvlek, så att det som minst bara skiljde fyra mål, men mot slutet fick de återigen in tre raka mål och vann till slut med 12-5.

Finalplatsen var därmed körd för vår del och sista matchen för helgen spelades därför mot FIFH och den första halvleken där var helt klart min bästa för helgen. Hela laget spelade riktigt bra, gjorde 1-0 och låg bara under med 1-2 i halvtid. Vi fortsatte med samma spel som vi hade haft mot IFAS, bytte mycket posiioner, gömde bollen väldigt mycket, allt för att förvirra motståndarna, så att de inte visste vilken back som var var och var bollen befann sig. Det var effektivt mot IFAS och det var det här också, även om FIFH till slut kunde dra ifrån lite i andra halvlek, både med 3-1, 4-1, 5-1 och 6-1, innan vi reducerade två gånger om, varefter de satte spiken i kistan med 7-3 precis innan slutsignalen.

Trots fyra förluster är jag ändå nöjd med helgen och i synnerhet med sista matchen. den var riktigt bra, inte minst med tanke på att FIFH har fyra av de totalt sex spelarna som troligtvis kommer få platserna i truppen till rio senare i höst.

Vi visar stundtals upp ett spel som är riktigt bra och som mycket väl kan vara kärnan till något riktigt stort inför framtiden. Vi visade det redan under Malmö open i vintras och under Stockholm paragames förra hösten, men vi tar hela tiden steg framåt och redan nu märks det skillnad jämfört med förra hösten.

Göteborg är dessutom ett lag där jag trivs väldigt bra. De är lätta att umgås med, alla hjälper alla, både på och utanför planen och spelmässigt ligger de på en nivå som är mer lik min egen jämfört med lagkamraterna här hemma i Linköping. Det märks särskilt tydligt när man kommer upp i nivå, exempelvis på SM. På breddnivå har Linköping börjat dominera mer eller mindre och stormar mot guldet i Sverigeserien 2016, men på elitnivå har vi inget att säga till om och det är egentligen inte så konstigt, när ingen, förutom jag, möter så bra motstånd fler gånger under året än på SM. Därför kan man inte heller begära att Linköping ska kunna hävda sig där, när vi inte ens tränar mot eller möter sådant bra motstånd under resterande delen av året. Att vi ständigt blir knockade med 0-10 eller 1-11 på den nivån är därför inte så konstigt, men för egen del tycker jag ändå att det blir lite tråkigt, för jag vill ju liksom ta nästa steg och därför känns det faktiskt roligare att spela med Göteborg än med Linköping på elitnivå, för i Göteborg har vi mer att säga till om och vi kan utmana de andra lagen på ett helt annat sätt än vad vi i Linköping mäktar med.

Finalen vann till slut FIFH Malmö med 9-3 och klubbens tolfte SM-guld på de senaste sexton åren är därmed ett faktum. Grattis!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: