goalballjonny

Följ min väg mot världseliten i goalball

Sverigeserien återigen i Linköping!

Publicerad 2018-05-18 20:45:00 i Tävling,

Nu i helgen, 19-20 maj, står vi i Linköping parasport goalball för sjätte året i rad som arrangörer av andra omgången i Sverigeserien.

Linköping är som bekant regerande mästare och leder också serien efter första omgången 2018.

Platsen för helgens tävling är som vanligt Tokarpsskolan i Malmslätt och nu behöver vi just ditt stöd i hallen under helgens matcher, så ta er mer än gärna till Malmslätt och ge oss ditt stöd!

Spelschemat för Linköpings del ser ut som följer:

Lördag 19 maj

12:30 IFAS - Linköping
15:30 FIFH Malmö - Linköping
17:00 Linköping - Göteborg

Söndag 20 maj

08:20 Linköping - IFAS
10:50 Göteborg - Linköping
13:50 Linköping - FIFH Malmö

Jag är nu nyligen hemkommen från hallen, där vi nu ikväll har förberett inför helgen, tejpat plan, burit bord och stolar, ställt i ordning för mat och fika osv.

Det är mer än man tror att fixa med inför en tävling såhär. Vi hade en lista med 24 punkter som mer eller mindre har fördelats upp mellan oss i laget. Bl.a. ska det skrivas spelschema, funktionärsschema och domarschema, domare ska fixas, boende och resa åt dem, funktionärer ska fixas, det ska skrivas info till både domare, funktionärer och de andra lagen, det ska göras en budget, en lista över vad som ska tas med ska göras, typ kaffebryggare, vattenkokare, grenkontakt, skärbräda, salladsbestick m.m, mat ska handlas in och lagas, det ska fixas fram matchklocka, måltavlor och annat som rör själva matcherna, hallen ska inte minst bokas och vaktmästare på skolan ska kontaktas för att ordna så att vi kan låna bord och stolar. Det är bara en del av allt som ska fixas, så visst har det varit mycket att göra, så på ett sätt ska det bli skönt när helgen är över.

Först ska vi dock lira lite boll och det ska bli väldigt kul att äntligen spela match igen!

All tung träning är gjord och nu är VM nära!

Publicerad 2018-05-10 19:16:00 i Landslagsuppdrag,

VM närmar sig med stormsteg och vi har hittils haft fem landslagsläger plus det där lägret i Ukraina i år, då när jag var sjuk.

 

Ett av lägren har jag också missat, eftersom att jag var tvungen att jobba den helgen.

 

I övrigt har det flutit på hyfsat bra där också, särskilt nu under det senaste lägret, som var det näst sista innan VM, i helgen som var.

 

Där hade jag ganska uppskruvade förväntningar på mig själv, med tanke på hur bra kroppen har känts innan lägret.

 

All tung träning är avklarad och nu ska det egentligen bara toppas inför VM. Jag är med andra ord inne i explosivitetsfasen nu, där man kör något färre set med lättare vikter, med fokus på att det ska gå snabbt.

 

Jag känner verkligen också att kroppen har blivit lättare och snabbare nu när jag har lättat en hel del på träningen, men just med tanke på detta är jag inte helt hundra nöjd med lägret som var.

 

Jag har helt klart höjt både min högsta och lägstanivå rejält under det senaste året, men lägstanivån är fortfarande lite för låg och det kan slinka in något billigt mål ibland. Det har vi inte råd med på den här nivån.

 

så även om det var ett helt okej läger, absolut inte dåligt, så är jag inte helt nöjd med min insats.

 

De flesta av bollarna jag släpper in är dock riktigt bra studsar och de är det många som har problem med. De sitter precis på linjerna och går i perfekta bågar. Kruxet är bara att det dels finns skyttar som studsar ännu bättre än vad vi gör, dels att vi inte har någon som studsar här hemma, bortsätt från Albin då, men han har knappt ens varit med och tränat nu under våren, så det är svårt för mig att träna på det på hemmaplan.

 

De bollar jag släpper in som inte är studsar är till 95% på armarna. Benen är jag väldigt säker på nuförtiden, trots att det är benen jag generellt känner att jag har haft störst problem med tidigare. Nu är det dock armarna. Jag upplever det som att jag inte hinner med, men Florim är inne på att jag är lite för mycket flyttad åt höger, att det därför blir lite för långt att täcka åt vänster, där jag går med armarna, och att jag därför tar i lite extra för att nå ut hela vägen och då går jag istället upp och bollen ghår under mig.

 

Lösningen på det här kan vara att mixtra lite med min utgångsposition för att flytta mig lite åt vänster, så att det inte blir lika lång väg att gå däråt och på så sätt göra det lättare och även mindre tidskrävande för mig att nå ut hela vägen där.

 

Det är detaljer, men som sagt, i stort känns det ändå ganska bra och kroppen känns framförallt väldigt bra just nu!

Träningen flyter på bättre än på länge

Publicerad 2018-05-10 19:03:00 i Träning,

Sedan Julian flyttade i slutet av augusti förra året har det varit väldigt hackigt i min träning. Det har varit folk som har kommit och gått och det har aldrig riktigt blivit någon kontinuitet i mina ledsagare.

Först hjälpte Julians syster till i knappt två månader. Hon gjorde det helt idiellt och borde ha en eloge för det.

Hon fick dock ett heltidsjobb och kunde inte hjälpa till mer, men hon hade en kompis som var precis hemkommen från England och hon ville ha ett jobb. så på något slags tryout hjälpte hon också till i ungefär två veckor, innan även hon fick ett heltidsjobb och kunde därför inte hjälpa till mer.

Därefter var jag helt utan ledsagare i nästan två månader, innan Nalin kom in i bilden.

Då blev det åtminstone lite mer sttruktur och kontinuitet i träningen igen, men som jag har skrivit tidigare här i bloggen så fick vi bara tid att köra måndag, onsdag och torsdag, tre pass i veckan. Enligt mitt dåvarande schema blev det också bara ett styrkepass då. Betydligt bättre än inget alls, som det var under perioden när jag var helt utan ledsagare, men ändå inte på den nivån som jag önskade.

Nalin stannade kvar som min ledsagare fram till i början av mars. Då bestämde hon sig för att plugga vidare, men sådan tur var så blev det väldigt timat, för efter att hon slutade gick det bara ett par veckor innan det var dags för ett möte på kommunen med inte mindre än tre nya ledsagare. En av de båda veckorna var jag dessutom i fjällen, så i realiteten var det bara en vecka jag blev utan hjälp där. Betydligt mindre än de nästan två månade som det var i höstas.

Att jag nu fick tre ledsagare var också en liten överraskning, för när jag har efterfrågat att få fler ledsagare anställda tidigare, exempelvis efter att Julian var borta i nästan tre veckor för några år sedan, fick jag till svar att det inte gick att ha fler än en person ansrtälld eftersom att jag har ett SoL-beslut. Alternativet skulle vara att ha som hemtjänst, men då kan det bli olika varje gång, så det var inte ens något alternativ för mig.

Nu sa hon på kommunen att det visst går att ha fler anställda, så i slutet av mars hade jag och hon på kommunen ett möte med tre tänkbara ledsagare, Jenny, Jonna och Maya.

Jag/vi beslutade oss för att testa under en period, så fick vi se hur det fungerade.

Fördelen med tre istället för en ledsagare är ju att det inte blir lika sårbart. Är det någon som inte kan så finns det ändå två till att kolla med.

Nackdelen är väl att det tar lite längre tid att lära känna varandra, eftersom att det inte är samma person varje gång.

Jag tycker dock det har satt sig nu och det funkar riktigt bra, särskilt med en av dem.

Sedan jag lade om mitt veckoschema lite i samband med detta tycker jag också att det har flutit på bättre än på länge när det gäller gymträningen och numera är fyra gympass/veckan mer eller mindre standard.

Det blir gym innan jobbet måndag, tisdag, onsdag och torsdag, men det är inte ens jobbigt att gå upp nuförtiden. Kanske har solen och ljuset viss betydelse för det också, men de senaste veckorna har jag nästan studsat upp på morgnarna och kroppen har verkligen vant sig vid att träna innan jobbet, så det är inget konstigt med det alls.

Dessutom är det väldigt skönt att ha fredagen helt ledig, både från jobb och träning.

Så, kort sagt så flyter träningen på bättre än på länge nu!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Besökare online: Besökare idag: Besökare fr.o.m. 14-10-25: