Dags att toppa formen!
Det börjar bli dags att toppa inför USA som stundar om en dryg månad. Mina chanser att ta en plats dit är i stort sätt noll, men träningsplanen ska ändå följas och då har det sett ut såhär, sedan den första hypertrofifasen inleddes i början av november.
Den första hypertrofifasen var åtta veckor.
På de åtta veckorna skulle jag alltså enligt planen göra sexton styrkepass.
resultatet blev åtta pass.
Det är alltså 50% av vad jag egentligen skulle göra.
Därefter följde en maxperiod, också den på åtta veckor och således också sexton pass.
Resultatet blev tio pass.
Det är alltså 62,5% av vad jag egentligen skulle göra.
Efter de här båda längre perioderna väntade fyra veckors hypertrofi, alltså åtta pass.
Resultatet blev sex pass, alltså 75% av vad jag skulle göra.
En kortare maxperiod är det senaste jag nu har gjort, fyra veckor, alltså åtta pass.
Resultatet blev fyra pass, alltså 50% av vad jag skulle göra.
Totalt sedan i november har vi alltså 24 träningsveckor, + 2 styrkefria veckor i mitten av mars, när jag var i Karibien.
På 24 veckor ska jag alltså göra 48 styrkepass.
Resultatet är 28 pass.
Det är alltså ganska stor del som har fallit bort och det känner jag också. Jag känner inte riktigt att jag har fått den effekt av styrkan som jag hade önskat. Under den senaste maxperioden nu har jag faktiskt inte ens känt mig särskilt trött i kroppen. Så ska det ju inte vara, för där ska kroppen vara riktigt trött och sedan ska effekten komma när volym och vikt minskar under explosivitetsperioden.
Jag ska inte ursäkta eller försvara det faktum att det är så många pass som har fallit bort, men en stor del i förklaringen till det är att mina ledsagare inte har kunnat som jag hade önskat. Lisa kan inga morgnar, då jag normalt gymmar innan jobbet, och Jenny kan numera oftast tisdag och torsdag, varför jag också brukar lägga styrkan där, eftersom att det är den som jag i huvudsak är beroende av att någon annan är med.
Vi ska också lägga in i ekvationen att jag var förkyld i nästan en månad i november, så där försvann många pass. Över jul och nyår var Jenny också bortrest, så då blev det ingen styrka alls på tre veckor. Samma sak med kryssningen i Karibien. Då var vi borta i två veckor och under dessa båda veckor höll jag igång konditionsträningen bra, men det blev ingen styrka.
så det finns en rad faktorer till att det totala antalet pass bara har varit 58,3% av vad jag egentligen skulle göra.
Nu är det i vilket fall dags för att toppa formen och det är den roligaste tiden på hela periodiseringen, när all tung träning ger effekt, kroppen börjar kännas snabb och lätt igen, det är en härlig känsla! Att det dessutom är samtidigt som den bästa tiden på hela året, när gräset blir grönt, träden blir gröna, blommorna blommar och fåglarna kvittrar. Jag bara älskar det! Hela tillvaron blir liksom lättare.
Den första hypertrofifasen var åtta veckor.
På de åtta veckorna skulle jag alltså enligt planen göra sexton styrkepass.
resultatet blev åtta pass.
Det är alltså 50% av vad jag egentligen skulle göra.
Därefter följde en maxperiod, också den på åtta veckor och således också sexton pass.
Resultatet blev tio pass.
Det är alltså 62,5% av vad jag egentligen skulle göra.
Efter de här båda längre perioderna väntade fyra veckors hypertrofi, alltså åtta pass.
Resultatet blev sex pass, alltså 75% av vad jag skulle göra.
En kortare maxperiod är det senaste jag nu har gjort, fyra veckor, alltså åtta pass.
Resultatet blev fyra pass, alltså 50% av vad jag skulle göra.
Totalt sedan i november har vi alltså 24 träningsveckor, + 2 styrkefria veckor i mitten av mars, när jag var i Karibien.
På 24 veckor ska jag alltså göra 48 styrkepass.
Resultatet är 28 pass.
Det är alltså ganska stor del som har fallit bort och det känner jag också. Jag känner inte riktigt att jag har fått den effekt av styrkan som jag hade önskat. Under den senaste maxperioden nu har jag faktiskt inte ens känt mig särskilt trött i kroppen. Så ska det ju inte vara, för där ska kroppen vara riktigt trött och sedan ska effekten komma när volym och vikt minskar under explosivitetsperioden.
Jag ska inte ursäkta eller försvara det faktum att det är så många pass som har fallit bort, men en stor del i förklaringen till det är att mina ledsagare inte har kunnat som jag hade önskat. Lisa kan inga morgnar, då jag normalt gymmar innan jobbet, och Jenny kan numera oftast tisdag och torsdag, varför jag också brukar lägga styrkan där, eftersom att det är den som jag i huvudsak är beroende av att någon annan är med.
Vi ska också lägga in i ekvationen att jag var förkyld i nästan en månad i november, så där försvann många pass. Över jul och nyår var Jenny också bortrest, så då blev det ingen styrka alls på tre veckor. Samma sak med kryssningen i Karibien. Då var vi borta i två veckor och under dessa båda veckor höll jag igång konditionsträningen bra, men det blev ingen styrka.
så det finns en rad faktorer till att det totala antalet pass bara har varit 58,3% av vad jag egentligen skulle göra.
Nu är det i vilket fall dags för att toppa formen och det är den roligaste tiden på hela periodiseringen, när all tung träning ger effekt, kroppen börjar kännas snabb och lätt igen, det är en härlig känsla! Att det dessutom är samtidigt som den bästa tiden på hela året, när gräset blir grönt, träden blir gröna, blommorna blommar och fåglarna kvittrar. Jag bara älskar det! Hela tillvaron blir liksom lättare.
