Skadad i Stockholm paragames, men ett silver för laget!
Första helgen i november var det traditionsenligt dags för Stockholm international paragames i Stockholm och Brännkyrkahallen.
2019 års upplaga av tävlingen innehöll sex lag, tre svenska, två danska och ett tyskt lag. Tävlingen avgjordes sedan i en rak serie, där alla mötte alla en gång.
Vi ställde upp med samma lag som i tredje omgången av Sverigeserien, i Göteborg drygt en månad tidigare, plus att vi lånade in Oscar Widegren från Stockholm. Oscar har spelat goalball tidigare, men har nu lagt ner den för att enbart satsa på judon. Här kunde han dock tänka sig att spela med oss och tur var väl det, med tanke på hur saker och ting utvecklades.
Lagets formerades alltså enligt följande:
#1 Jennifer Flisborg
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#7 Oscar Widegren
#9 Christian Broman
Coach: Emma Sjöström
Vi inledde tävlingen mot BSI Roskilde 2, en match där jag personligen inte kännde att jag alls kom upp i min högstanivå, faktiskt inte ens i närheten. Ändå kunde vi segla ifrån och vinna matchen med 10-6.
Därefter var det dags att möta det tyska laget, Hessen, som hade knockat Sverige U 2 med 12-2 i sin första match.
Vi inledde bra och personligen kändes det mycket bättre än i första matchen. Tyskarna hade en betydligt bättre offensiv, men min timing var perfekt och jag gjorde t.o.m. två mål innan olyckan var framme.
Efter knappt halva första halvlek satsade jag fullt i ett skott, men precis i skottögonblicket kände jag hur foten och benet försvann under mig. Jag ramlade och fick hela kroppsvikten på min högra arm. En stöt gick genom den och en domare var snabbt framme och frågade om allt var okej. Det var det svarade jag då, men strax därefter kände jag att det inte alls var okej. Vi fick en straff mot oss i samma veva, tror bollen jag sköt blev hög, men på straffen slängde jag mig inte ens, det gick inte, för det gjorde så jävla ont i armen. Givetvis blev det mål för tyskarna och direkt efter det sa jag åt bänken att byta ut mig, vilket de också gjorde.
Vi hade till den här tävlingen med Emma Sjöström som ledsagare/coach, för att ha någon seende på bänken, vilket vi inte hade i Göteborg drygt en månad tidigare. Emma är utbildad undersköterska/sjuksköterska, så hon kände och tittade på min arm och konstaterade en trolig stukning. Det gjorde väldigt ont när jag rätade ut armen, trots adrenalinet som fortfarande for runt i kroppen.
Det blev en ispåse på armen resten av den matchen, som vi tyvärr förlorade med 16-11. Det rann iväg ganska ordentligt där efter att jag tvingades utgå, men vi repade oss och klarade av att undvika att bli knockade med ganska god marginal, även om det var nära där ett tag.
vi kunde ganska snabbt konstatera att jag inte skulle spela mer den dagen, så sista matchen för dagen, mot Sverige U 2, fick laget klara sig utan mig. Jag satt med på bänken och coachade efter bästa förmåga, men spelade ingenting.
Matchen slutade tyvärr 6-6, efter att Sverige U 2 kvitterat på typ sista eller näst sista skottet i matchen.
Ett surt poängtapp, som dock ändå gjorde att vi stod på 4 poäng och -1 i målskillnad efter dagens tre matcher.
Med mycket vila och sömn hoppades vi därefter på att jag skulle kunna spela dagen efter, men vid frukosten konstaterade vi ganska snabbt att det inte skulle gå, så jag bytte inte ens om under dagen.
Det var nog första gången under alla mina år som aktiv som jag skadar mig under en tävling, det har jag aldrig tidigare gjort och med tanke på vårt tunna lag var det som sagt väldigt tur att vi hade med Oscar den här helgen! Han gjorde det dessutom riktigt stabilt som center och var högst bidragande till att vi kunde vinna över Sverige U 1 med 17-9 och BSI Roskilde 1 med 11-5.
De båda vinsterna gjorde att vi till slut stannade på 10 poäng och +13 i målskillnad. Det räckte hela vägen till ett silver!
En fantastisk bedrift av resten av laget, där Albin gjorde 24 mål, Jennifer 13, Oscar 7, jag 6 och Broman 5 mål. Vann skytteligan gjorde Daniel Arendar från Hessen med 40 mål.
Hela tabellen skrevs såhär:
1, Hessen 15p +39
2, Linköping 10p +13
3, BSI Roskilde 1 9p -5
4, BSI Roskilde 2 6p +2
5, Sverige U 2 4p -7
6, sverige U 1 0p -40
Vi gör 55 mål och släpper in 42. Det ger 11,0 mål i snitt framåt/match och 8,4 mål bakåt/match.
Offensivt är det riktigt bra. 11 mål framåt räcker gott och väl för att vinna matcher. 8,4 mål bakåt är däremot inte särskilt bra, men i och med att vi ändå öste in så mycket mål gjorde det inte så mycket den här helgen, även om det bara var BSI Roskilde 1 och Sverige U 1 som släppte in fler mål än oss, 44 resp. 74st. Hessen släppte överlägset in minst mål, 23st.
Helgens samtliga resultat har ni här:
BSI Roskilde 1 - Sverige U 1 16-9
Hessen - Sverige U 2 12-2
Linköping - BSI Roskilde 2 10-6
sverige U 1 - Sverige U 2 6-14
BSI Roskilde 2 - BSI Roskilde 1 5-8
Linköping - Hessen 11-16
BSI Roskilde 2 - Sverige U 1 14-7
Sverige U 2 - Linköping 6-6
BSI Roskilde 1- Hessen 2-12
Sverige U 1 - Linköping 9-17
Hessen - BSI Roskilde 2 9-5
BSI Roskilde 1 - Sverige U 2 8-7
Hessen - Sverige U 1 13-3
Linköping - BSI Roskilde 1 11-5
BSI Roskilde 2 - Sverige U 2 9-3
Slutligen kanske ni undrar hur det gick med min armbågsskada?
Jag blev borta från bollspel drygt en månad och första bollen jag fick på mig efter den här helgen, det var i Sverigeserien i Malmö drygt en månad senare. Däremellan fick jag inte en enda boll på mig. Fysträningen höll jag dock igång hela tiden, mycket intervaller och benstyrka blev det, innan jag långsamt trappade upp överkroppsstyrkan också och nu, tre månader efter skadan, är jag helt 100% back on track igen!
2019 års upplaga av tävlingen innehöll sex lag, tre svenska, två danska och ett tyskt lag. Tävlingen avgjordes sedan i en rak serie, där alla mötte alla en gång.
Vi ställde upp med samma lag som i tredje omgången av Sverigeserien, i Göteborg drygt en månad tidigare, plus att vi lånade in Oscar Widegren från Stockholm. Oscar har spelat goalball tidigare, men har nu lagt ner den för att enbart satsa på judon. Här kunde han dock tänka sig att spela med oss och tur var väl det, med tanke på hur saker och ting utvecklades.
Lagets formerades alltså enligt följande:
#1 Jennifer Flisborg
#5 Johan Pettersson
#6 Albin Correia
#7 Oscar Widegren
#9 Christian Broman
Coach: Emma Sjöström
Vi inledde tävlingen mot BSI Roskilde 2, en match där jag personligen inte kännde att jag alls kom upp i min högstanivå, faktiskt inte ens i närheten. Ändå kunde vi segla ifrån och vinna matchen med 10-6.
Därefter var det dags att möta det tyska laget, Hessen, som hade knockat Sverige U 2 med 12-2 i sin första match.
Vi inledde bra och personligen kändes det mycket bättre än i första matchen. Tyskarna hade en betydligt bättre offensiv, men min timing var perfekt och jag gjorde t.o.m. två mål innan olyckan var framme.
Efter knappt halva första halvlek satsade jag fullt i ett skott, men precis i skottögonblicket kände jag hur foten och benet försvann under mig. Jag ramlade och fick hela kroppsvikten på min högra arm. En stöt gick genom den och en domare var snabbt framme och frågade om allt var okej. Det var det svarade jag då, men strax därefter kände jag att det inte alls var okej. Vi fick en straff mot oss i samma veva, tror bollen jag sköt blev hög, men på straffen slängde jag mig inte ens, det gick inte, för det gjorde så jävla ont i armen. Givetvis blev det mål för tyskarna och direkt efter det sa jag åt bänken att byta ut mig, vilket de också gjorde.
Vi hade till den här tävlingen med Emma Sjöström som ledsagare/coach, för att ha någon seende på bänken, vilket vi inte hade i Göteborg drygt en månad tidigare. Emma är utbildad undersköterska/sjuksköterska, så hon kände och tittade på min arm och konstaterade en trolig stukning. Det gjorde väldigt ont när jag rätade ut armen, trots adrenalinet som fortfarande for runt i kroppen.
Det blev en ispåse på armen resten av den matchen, som vi tyvärr förlorade med 16-11. Det rann iväg ganska ordentligt där efter att jag tvingades utgå, men vi repade oss och klarade av att undvika att bli knockade med ganska god marginal, även om det var nära där ett tag.
vi kunde ganska snabbt konstatera att jag inte skulle spela mer den dagen, så sista matchen för dagen, mot Sverige U 2, fick laget klara sig utan mig. Jag satt med på bänken och coachade efter bästa förmåga, men spelade ingenting.
Matchen slutade tyvärr 6-6, efter att Sverige U 2 kvitterat på typ sista eller näst sista skottet i matchen.
Ett surt poängtapp, som dock ändå gjorde att vi stod på 4 poäng och -1 i målskillnad efter dagens tre matcher.
Med mycket vila och sömn hoppades vi därefter på att jag skulle kunna spela dagen efter, men vid frukosten konstaterade vi ganska snabbt att det inte skulle gå, så jag bytte inte ens om under dagen.
Det var nog första gången under alla mina år som aktiv som jag skadar mig under en tävling, det har jag aldrig tidigare gjort och med tanke på vårt tunna lag var det som sagt väldigt tur att vi hade med Oscar den här helgen! Han gjorde det dessutom riktigt stabilt som center och var högst bidragande till att vi kunde vinna över Sverige U 1 med 17-9 och BSI Roskilde 1 med 11-5.
De båda vinsterna gjorde att vi till slut stannade på 10 poäng och +13 i målskillnad. Det räckte hela vägen till ett silver!
En fantastisk bedrift av resten av laget, där Albin gjorde 24 mål, Jennifer 13, Oscar 7, jag 6 och Broman 5 mål. Vann skytteligan gjorde Daniel Arendar från Hessen med 40 mål.
Hela tabellen skrevs såhär:
1, Hessen 15p +39
2, Linköping 10p +13
3, BSI Roskilde 1 9p -5
4, BSI Roskilde 2 6p +2
5, Sverige U 2 4p -7
6, sverige U 1 0p -40
Vi gör 55 mål och släpper in 42. Det ger 11,0 mål i snitt framåt/match och 8,4 mål bakåt/match.
Offensivt är det riktigt bra. 11 mål framåt räcker gott och väl för att vinna matcher. 8,4 mål bakåt är däremot inte särskilt bra, men i och med att vi ändå öste in så mycket mål gjorde det inte så mycket den här helgen, även om det bara var BSI Roskilde 1 och Sverige U 1 som släppte in fler mål än oss, 44 resp. 74st. Hessen släppte överlägset in minst mål, 23st.
Helgens samtliga resultat har ni här:
BSI Roskilde 1 - Sverige U 1 16-9
Hessen - Sverige U 2 12-2
Linköping - BSI Roskilde 2 10-6
sverige U 1 - Sverige U 2 6-14
BSI Roskilde 2 - BSI Roskilde 1 5-8
Linköping - Hessen 11-16
BSI Roskilde 2 - Sverige U 1 14-7
Sverige U 2 - Linköping 6-6
BSI Roskilde 1- Hessen 2-12
Sverige U 1 - Linköping 9-17
Hessen - BSI Roskilde 2 9-5
BSI Roskilde 1 - Sverige U 2 8-7
Hessen - Sverige U 1 13-3
Linköping - BSI Roskilde 1 11-5
BSI Roskilde 2 - Sverige U 2 9-3
Slutligen kanske ni undrar hur det gick med min armbågsskada?
Jag blev borta från bollspel drygt en månad och första bollen jag fick på mig efter den här helgen, det var i Sverigeserien i Malmö drygt en månad senare. Däremellan fick jag inte en enda boll på mig. Fysträningen höll jag dock igång hela tiden, mycket intervaller och benstyrka blev det, innan jag långsamt trappade upp överkroppsstyrkan också och nu, tre månader efter skadan, är jag helt 100% back on track igen!
