En helg på Bosön
Under helgen som var hade vi en träff med Elitidrottsskolan på Bosön. Det var tredje sista träffen och precis som vanligt blev det en helg med mycket information, saker att ta in och det var inga problem att somna på kvällarna kan jag lova.
Vi inledde helgen med en omgång superstar, där vi den här gången var indelade i tre grupper, som gick runt på fyra stationer. Först gällde det att köra rullstol genom en bana, utan att se någonting. Lagkamraterna fick inte heller säga någonting, men klappade när man körde rätt. Sedan fick man själv alltså lista ut hur man skulle köra. Pratade någon blev det tidsavdrag. Tidsavdrag blev det också om man körde över några vita linjer på löparbanorna, där banan var.
De tre andra stationerna var mer att para ihop saker med något annat. På en station skulle man para ihop olika verktyg i en låda med rätt namn på ett papper och dessutom skriva vad verktygen används till, en annan station skulle man para ihop kryddor som låg på numrerade tallrikar med rätt namn på ett papper och slutligen var det en station där man skulle para ihop alla sommarolympiader som har varit med rätt stad.
Finalen av hela tävlingen var att hela gruppen sattes fast med ett snöre runt handlederna. Snöret sattes sedan fast i en ring och genom ringen gick det ett rep. Det gällde att ta sig förbi hela repet, som det satt knutar på lite här och var och som då alltså inte kom igenom ringen. Knepigt, men väldigt bra teamwork aktivitet!
Efter superstar hade vi en föreläsning i träningslära, där det den här gången var fokus på autogen träning, alltså andning, och mentala förberedelser inför tävlingar i stort, men i synnerhet inför större mästerskap. Ska man exempelvis simma, kasta eller springa kl. 08:30 på mästerskapet så ska man i möjligaste mån träna den tiden också, för att få in det i kroppen.
Att träna på rätt sorts underlag, det underlag som kommer att vara på mästerskapet och att göra träningssituationerna där hemma så matchrelevanta som möjligt, för att på så sätt kunna ta med auditiva, visuela och kinestetiska signaler och intryck därifrån vidare till mästerskapet är några andra viktiga punkter i detta.
De två sistnämnda punkterna tycker jag att vi i landslaget är ganska bra på. Vi försöker få tag i hallar med "rätt" sorts golv, som exempelvis nu inför Rio. Där kommer det vara relativt nylagt gummigolv. Då vill vi träna på relativt nylagt gummigolv, för det är något helt annat än att spela på trägolv eller gammalt slitet gummigolv. På läger etc. brukar vi också ta in licensierade domare som är med och dömmer, för att dels skapa en så matchlik spelmiljö som möjligt, men också givetvis för att coacherna inte ska behöva fokuserra på domarbiten, utan kunna ha fullt fokus på våra spelmässiga detaljer.
På hemmaplan är vi ganska dåliga på detta tycker jag, tyvärr. Vi har ingen möjlighet att träna på andra tider än de vi har hallen på, det är den hallen vi har tillgång till och kan träna i, oavsett vilket golv som väntar under en kommande turnering och att spela match ö.h.t. är inte särskilt vanligt, då vi oftast är för få för att kunna göra det. När det väl sker blir det tyvärr lite hafsigt och inte särkilt realistiskt ändå. Vi använder exempelvis ingen visselpipa, domarkomandona uttalas oftast på svenska, trots att det är engelska som används på alla tävlingar och coachen har inte koll på alla regler och domslut, så tyvärr så har vi ingen större nytta, rent mentalt, av det matchspel vi utövar på träning, när det sedan kommer till match. Klart att det ger något ändå, att få spela match, men rent mentalt ger det ingen effekt för kommande tävlingar.
ICA hade också en uppgift åt oss under helgen. de vill få ökad inblick i hur matvanorna ser ut hos de aktiva, så i fem dagar har vi nu fört kostdagbok, kan man säga, där vi har skrivit ner vilken typ av måltid det rörde sig om, klockslag för denna, typ av livsmedel och mängden av detta. Allt skulle finnas med, såväl middag som ett glas vatten efter att ha suttit ute i solen.
Vi hade också en längre föreläsning om psykisk ohälsa inom idrotten, där vi bl.a. såg en väldigt bra och intressant film, men den biten tänkte jag ta i ett separat inlägg, för det är en väldigt viktig del, både i samhället i stort, men även inom idrotten.
Helgen avslutades med en föreläsning av Adecco. De har jobbat mycket med IOK, men nu har de utökat sitt sammarbete ytterligare till att även omfatta IPC och parasport i stort.
Föreläsningen hölls på engelska och min första tanke då var ungefär att "shit, hur ska det här gå?" för engelska är väl inte min starkaste sida, men det gick förvånansvärt bra och det var inte alls svårt att hänga med.
Föreläsningen var väldigt intressant och vi gjorde en hel del workshops med fokus på "vem är jag". Bl.a. fick alla varsin kortlek. På varje kort stod en egenskap eller en sak. Man skulle sortera ut alla femtiotvå korten i två olika högar, vilka som stämde in på en själv och vilka som inte gjorde det. Sedan skulle man plocka ut de tio kort som stämde bäst in på en själv av alla de kort som man hade sorterat som att de stämde in på en själv. Därefter vände man på de där tio korten. Varje kort hade en färg på baksidan. Gul innebar exempelvis att man skulle passa bra i arbeten med andra människor. där hade jag bara ett kort. Flest kort hade jag på blå. Blå var typ ekonom, analytiker eller att hålla på med statistik eller liknande. Det vet jag att jag har fått tidigare när jag har gjort sådana här personlighetstest också, men jag tycker inte det stämmer. Visst, jag sitter gärna och räknar på tabeller och statistik när det gäller hockeyn eller goalballen, men jag avskyr matte och vill definitivt inte hålla på med typ datainsamling i enkäter och så. Nej, jag vill jobba med människor på något sätt, men enligt personlighetstesterna ska jag inte göra det.
Det var hursomhelst en bra helg och ett träningspass hann jag också med. Egentligen skulle jag ha sprungit, men det finns tydligen inga löpband på bosön, så jag fick ändra planerna lite och körde cykelintervaller istället, vilket gick bra. Träningspassen i måndags gick också bra, eller, de kändes åtminstone bra, men resultatmässigt var det inte så bra. Löpningen på förmiddagen kändes riktigt bra, men efter 3km tvärdog benen och jag fick stanna inte mindre än sex gånger under de två sista kilometerna och tiden blev till slut 26:10. Efteråt såg jag att jag för två år sedan hade skrivit på Facebook att det "hade gått tungt att springa idag" och att tiden då blev 23:14. Skulle jag nå ner dit idag, då skulle jag vara så jävla nöjd!
Igår genomfördes ett riktigt bra styrkepass och i helgen väntae SM i goalball 2016, där jag kommer att spela med Göteborg, eftersom att vi i Linköping inte får ihop något lag i år. Det är första gången sedan 2009 som Linköping inte finns med på SM. Under alla år vi har varit med har vi inte haft mycket att säga till om, vilket inte är alls konstigt egentligen, eftersom att vi under resterande delen av åren inte har mött sådant motstånd. Att då begära att man ska vara konkurrenskraftiga på en nivå som vi inte ens har tränat för, det är orimligt, men alla i laget har ändå tyckt att det har varit kul att ställa upp på SM och få känna på spel på en så hög nivå, även om vi i de flesta matcher har blivit knockade.
För egen del börjar jag dock känna att jag vill vinna på en så hög nivå också, inte bara bli knockade, men det har vi varken spelare eller förutsättningar för att göra i Linköping just nu, så för min del känns det bara bra att få spela med Göteborg under den kommande helgen. Det är dessutom en väldigt bra grupp som jag kommer väldigt bra överens med och som det är lätt att komma in i gemenskapen i. Så jag ser positivt på helgen.
Vi inledde helgen med en omgång superstar, där vi den här gången var indelade i tre grupper, som gick runt på fyra stationer. Först gällde det att köra rullstol genom en bana, utan att se någonting. Lagkamraterna fick inte heller säga någonting, men klappade när man körde rätt. Sedan fick man själv alltså lista ut hur man skulle köra. Pratade någon blev det tidsavdrag. Tidsavdrag blev det också om man körde över några vita linjer på löparbanorna, där banan var.
De tre andra stationerna var mer att para ihop saker med något annat. På en station skulle man para ihop olika verktyg i en låda med rätt namn på ett papper och dessutom skriva vad verktygen används till, en annan station skulle man para ihop kryddor som låg på numrerade tallrikar med rätt namn på ett papper och slutligen var det en station där man skulle para ihop alla sommarolympiader som har varit med rätt stad.
Finalen av hela tävlingen var att hela gruppen sattes fast med ett snöre runt handlederna. Snöret sattes sedan fast i en ring och genom ringen gick det ett rep. Det gällde att ta sig förbi hela repet, som det satt knutar på lite här och var och som då alltså inte kom igenom ringen. Knepigt, men väldigt bra teamwork aktivitet!
Efter superstar hade vi en föreläsning i träningslära, där det den här gången var fokus på autogen träning, alltså andning, och mentala förberedelser inför tävlingar i stort, men i synnerhet inför större mästerskap. Ska man exempelvis simma, kasta eller springa kl. 08:30 på mästerskapet så ska man i möjligaste mån träna den tiden också, för att få in det i kroppen.
Att träna på rätt sorts underlag, det underlag som kommer att vara på mästerskapet och att göra träningssituationerna där hemma så matchrelevanta som möjligt, för att på så sätt kunna ta med auditiva, visuela och kinestetiska signaler och intryck därifrån vidare till mästerskapet är några andra viktiga punkter i detta.
De två sistnämnda punkterna tycker jag att vi i landslaget är ganska bra på. Vi försöker få tag i hallar med "rätt" sorts golv, som exempelvis nu inför Rio. Där kommer det vara relativt nylagt gummigolv. Då vill vi träna på relativt nylagt gummigolv, för det är något helt annat än att spela på trägolv eller gammalt slitet gummigolv. På läger etc. brukar vi också ta in licensierade domare som är med och dömmer, för att dels skapa en så matchlik spelmiljö som möjligt, men också givetvis för att coacherna inte ska behöva fokuserra på domarbiten, utan kunna ha fullt fokus på våra spelmässiga detaljer.
På hemmaplan är vi ganska dåliga på detta tycker jag, tyvärr. Vi har ingen möjlighet att träna på andra tider än de vi har hallen på, det är den hallen vi har tillgång till och kan träna i, oavsett vilket golv som väntar under en kommande turnering och att spela match ö.h.t. är inte särskilt vanligt, då vi oftast är för få för att kunna göra det. När det väl sker blir det tyvärr lite hafsigt och inte särkilt realistiskt ändå. Vi använder exempelvis ingen visselpipa, domarkomandona uttalas oftast på svenska, trots att det är engelska som används på alla tävlingar och coachen har inte koll på alla regler och domslut, så tyvärr så har vi ingen större nytta, rent mentalt, av det matchspel vi utövar på träning, när det sedan kommer till match. Klart att det ger något ändå, att få spela match, men rent mentalt ger det ingen effekt för kommande tävlingar.
ICA hade också en uppgift åt oss under helgen. de vill få ökad inblick i hur matvanorna ser ut hos de aktiva, så i fem dagar har vi nu fört kostdagbok, kan man säga, där vi har skrivit ner vilken typ av måltid det rörde sig om, klockslag för denna, typ av livsmedel och mängden av detta. Allt skulle finnas med, såväl middag som ett glas vatten efter att ha suttit ute i solen.
Vi hade också en längre föreläsning om psykisk ohälsa inom idrotten, där vi bl.a. såg en väldigt bra och intressant film, men den biten tänkte jag ta i ett separat inlägg, för det är en väldigt viktig del, både i samhället i stort, men även inom idrotten.
Helgen avslutades med en föreläsning av Adecco. De har jobbat mycket med IOK, men nu har de utökat sitt sammarbete ytterligare till att även omfatta IPC och parasport i stort.
Föreläsningen hölls på engelska och min första tanke då var ungefär att "shit, hur ska det här gå?" för engelska är väl inte min starkaste sida, men det gick förvånansvärt bra och det var inte alls svårt att hänga med.
Föreläsningen var väldigt intressant och vi gjorde en hel del workshops med fokus på "vem är jag". Bl.a. fick alla varsin kortlek. På varje kort stod en egenskap eller en sak. Man skulle sortera ut alla femtiotvå korten i två olika högar, vilka som stämde in på en själv och vilka som inte gjorde det. Sedan skulle man plocka ut de tio kort som stämde bäst in på en själv av alla de kort som man hade sorterat som att de stämde in på en själv. Därefter vände man på de där tio korten. Varje kort hade en färg på baksidan. Gul innebar exempelvis att man skulle passa bra i arbeten med andra människor. där hade jag bara ett kort. Flest kort hade jag på blå. Blå var typ ekonom, analytiker eller att hålla på med statistik eller liknande. Det vet jag att jag har fått tidigare när jag har gjort sådana här personlighetstest också, men jag tycker inte det stämmer. Visst, jag sitter gärna och räknar på tabeller och statistik när det gäller hockeyn eller goalballen, men jag avskyr matte och vill definitivt inte hålla på med typ datainsamling i enkäter och så. Nej, jag vill jobba med människor på något sätt, men enligt personlighetstesterna ska jag inte göra det.
Det var hursomhelst en bra helg och ett träningspass hann jag också med. Egentligen skulle jag ha sprungit, men det finns tydligen inga löpband på bosön, så jag fick ändra planerna lite och körde cykelintervaller istället, vilket gick bra. Träningspassen i måndags gick också bra, eller, de kändes åtminstone bra, men resultatmässigt var det inte så bra. Löpningen på förmiddagen kändes riktigt bra, men efter 3km tvärdog benen och jag fick stanna inte mindre än sex gånger under de två sista kilometerna och tiden blev till slut 26:10. Efteråt såg jag att jag för två år sedan hade skrivit på Facebook att det "hade gått tungt att springa idag" och att tiden då blev 23:14. Skulle jag nå ner dit idag, då skulle jag vara så jävla nöjd!
Igår genomfördes ett riktigt bra styrkepass och i helgen väntae SM i goalball 2016, där jag kommer att spela med Göteborg, eftersom att vi i Linköping inte får ihop något lag i år. Det är första gången sedan 2009 som Linköping inte finns med på SM. Under alla år vi har varit med har vi inte haft mycket att säga till om, vilket inte är alls konstigt egentligen, eftersom att vi under resterande delen av åren inte har mött sådant motstånd. Att då begära att man ska vara konkurrenskraftiga på en nivå som vi inte ens har tränat för, det är orimligt, men alla i laget har ändå tyckt att det har varit kul att ställa upp på SM och få känna på spel på en så hög nivå, även om vi i de flesta matcher har blivit knockade.
För egen del börjar jag dock känna att jag vill vinna på en så hög nivå också, inte bara bli knockade, men det har vi varken spelare eller förutsättningar för att göra i Linköping just nu, så för min del känns det bara bra att få spela med Göteborg under den kommande helgen. Det är dessutom en väldigt bra grupp som jag kommer väldigt bra överens med och som det är lätt att komma in i gemenskapen i. Så jag ser positivt på helgen.
